Bara en minut tidigare, klockan 19.45 svensk tid, hade Biden informerat sina närmaste rådgivare, som chockade tog emot det oväntade beskedet. De hade ju räknat med att presidentvalskampanjen skulle fortsätta som förut – med Joe Biden som presidentkandidat för demokraterna. Det hade ju Biden själv sagt.

Men det interna motståndet blev till slut ett oöverstigligt berg för Joe Biden. Han blev till slut en ropandes röst i öknen. Ingen lyssnade på honom. Ingen hörde honom. Ingen brydde sig om vad Biden sa. Han skulle bara övertalas att hoppa av sin kandidatur om han ville rädda det demokratiska partiet från ett historiskt magplask.

 Joe Bidens avhopp hade förberetts ända sen i fredags – hemma på familjen Bidens lantställe i Delaware. Där fanns hans närmaste familj. Där fanns också de två rådgivare som Biden hade mest förtroende för, nämligen Mike Donilon och Steve Ricchetti.

Under helgen snickrades det på det brev där Biden skulle tillkännage sitt avhopp. Samtidigt finns det uppgifter om att Biden själv inte fattade det slutgiltiga beslutet in sin avgång förrän mellan sex och tolv timmar innan brevet publicerades. Men när det väl hade publicerats ställde sig Joe Biden blixtsnabbt bakom Kamala Harris som presidentkandidat för demokraterna.

Det som har hänt i USA under de sista månaderna men framförallt under det gångna dygnet är historiskt. Det har aldrig tidigare inträffat i amerikansk historia att en sittande president, som också kandiderat till presidentposten för en andra valperiod, plötsligt kastar in handduken och hoppar av som kandidat.

Men även det som ledde fram till detta dramatiska avhopp var historiskt. Aldrig har en president/presidentkandidat fått utstå så mycket smälek, så mycket förnedring, så mycket kritik och så många kränkande påhopp av sina egna partivänner som Joe Biden. Han sa själv för några dagar sen att han kände sig ”förnedrad och förrådd” av sitt eget parti. Bättre än så kan ingen uttrycka saken.

När Biden nu frivilligt (om man får kalla det så) gör som partiet vill och hoppar av så räddar han kanske lite grand av det som finns kvar av det demokratiska partiet. Han räddar donatorernas finansiering av den fortsatta valkampanjen. Han kanske också räddar sitt parti från en ännu djupare splittring.

Men framförallt räddar han sitt eget eftermäle. Han insåg till slut att loppet var kört. Däremot är det svårt att veta hur han under resans gång har uppfattat sig själv, sin egen hälsa, sin egen intellektuella förmåga och sin egen förmåga att i ytterligare fyra år styra världens viktigaste land. In i det sista har han med en åsnas envishet hävdat att han är stark och kompetent nog att vara president i fyra år till.

Fanns det verkligen någon sjukdomsinsikt hos honom? Eller var det bara för att gå partiet och partiets donatorer till mötes som han avgick? Ingen utomstående vet. Hans hustru och förtrogna Jill Biden vet säkert, kanske också hans trognaste rådgivare men knappast någon annan.

Det som jag tror sårade Joe Biden mest var att han utsattes för kritik av ingen mindre än USA:s tidigare president Barack Obama. En annan känd och respekterad frontfigur i kampanjen mot Joe Biden var representanthusets tidigare talman Nancy Pelosi. Hon skrädde inte orden när hon gång på gång uppmanade Biden att hoppa av kandidaturen. Biden hade inte en chans mot Pelosi.

Vad återstår nu? Ingen vet. Det enda vi vet är att Joe Biden har ställt sig bakom Kamala Harris kandidatur – detta tillsammans med en lång rad inflytelserika demokrater. Många vill inte att partiet ska fortsätta att slitas sönder av inre motsättningar. Partiet måste samlas kring en kandidat.

Eftersom Kamala Harris är vicepresident så är valet enkelt. Någon annan som kan hoppa in finns egentligen inte – om inte demokraterna bestämmer sig för att spela högt och satsa på en okänd – men duglig – guvernör från någon delstat. Det är möjligt – men knappast troligt.

Men den avgörande frågan är om Kamala Harris verkligen är den bästa som demokraterna kan vaska ram? Troligen inte. Hon har varit praktiskt taget osynlig under hela sitt vicepresidentskap. Om det har varit Joe Biden som inte har släppt fram henne eller om det har varit hon själv inte har haft ett tillräckligt starkt politiskt driv inom sig för att göra avtryck som vicepresident vet vi ännu inte.

Hon har varit distriktsåklagare i San Francisco. Det är förstås en imponerande merit – men att vara åklagare är inte samma sak som att vara USA:s president. Som politiker måste man också kunna fightas i tuffa debatter – och helst vinna dessa. Klarar hon det? Ingen vet. Kamala Harris är ett oskrivet blad.

Hennes stödpatrull hoppas förstås på att hon ska visa nya och framstående sidor än hon lyckades visa som vicepresident – men det är det heller ingen som vet. Först måste hon prövas – t ex i en hård duell mot Donald Trump.

De som ogillar Harris hävdar att hon i rollen som vicepresident har misslyckats med de uppgifter hon har fått sig tilldelade. Men då ska man samtidigt komma ihåg att Joe Biden 2021 gav henne ett självmordsuppdrag, nämligen att stoppa den illegala invandringen till USA. Det finns nog ingen politisk uppgift i det landet som är omöjligare att gå i land med än just denna.

Inte ens Donald Trump lyckades. Han började bygga en mur mot Mexiko för att för alltid stoppa flyktingströmmarna. Muren skulle enligt de ursprungliga planerna bli ca 160 mil lång. I själva verket blev den bara 73 mil. Dessutom har stora delar av muren kollapsat på grund av kraftiga monsunregn och våldsamma översvämningar. Det blev världens dyraste mur – men nu går den inte att reparera.

Dessutom har inte muren hindrat de illegala flyktingströmmarna in i USA. Så det är inte konstigt att Kamala Harris misslyckades med sin uppgift.

 Det finns fortfarande de demokrater som vill ha ett s k öppet konvent i Chicago mellan den 19 och 22 augusti. Med det menas att även andra presidentkandidater än bara Kamala Harris ska kunna nomineras och kanske också väljas. Det finns några guvernörer som är erkänt skickliga politiker men de är fortfarande oprövade i de stora sammanhangen.

Dock har jag själv två favoriter, som kanske borde få en chans att prövas. Dessa är:

Gretchen Whitmer och Josh Shapiro har redan pekats ut för större politiska uppgifter i USA – och varför inte slå till med någon av dessa?

Dessa båda är erkänt skickliga och spås en lysande framtid som politiker. Josh Shapiro är dessutom en hängiven människorättskämpe – och det är kanske en person som USA behöver.Andra namn som nämns är Kaliforniens guvernör Gavin Newson, som är populär i sin hemstat.

Han är ung och ambitiös. Han kan däremot inte bli vicepresident till Kamala Harris om hon skulle väljas till presidentkandidat. Presidenten och vicepresidenten får nämligen inte komma från samma delstat.

Ytterligare en kompetent kandidat in spe är JB Pritzker, guvernör i Illinois.

Trots sin rikemansbakgrund betraktas han som en vänsterkandidat. Han är också den som har gått hårdast fram mot Donald Trump, som Pritzker beskriver som ”rasist, homofob och kvinnohatare, som har begått sexuella övergrepp och begått 34 brott.”’

Om Kamala Harris till slut åker hem från konventet som demokraternas nya presidentkandidat så kan flera av de nämnda guvernörerna definitivt platsa som vicepresident åt Harris.

En som inte blev glad över att Joe Biden hoppade av presidentkandidaturen var Donald Trump själv. Republikanerna har satsat stora kampanjbelopp för att bekämpa just Biden, som Trump har sett som en enkel munsbit. Nu finns inte den munsbiten kvar och Trump och hans kampanjmakare måste byta fokus.

De har redan gått till hårt angrepp mot Kamala Harris som Trump häromdagen beskrev som ”galen”.

I vilket fall som helst stundar några intressanta månader. Det är nu 105 dagar kvar till presidentvalet den 5 november.