Vid halv tolvtiden i söndags kväll kom plötsligt – och ganska oväntat – beskedet att USA och Iran hade kommit överens om ett fredsavtal. Det var Pakistans premiärminister som först meddelade världen att det fanns en ”deal” mellan USA och Iran. Denna bekräftades omedelbart av USA:s president Donald Trump så här på hans internetforum Truth Social:
När Donald Trump hävdar alltså att avtalet med Iran nu är ”komplett” så är det en grov överdrift. Vad Iran och USA nu är överens om är inte alls något fredsavtal i traditionell mening. Det är istället ett s k Memorandum of Understanding (MoU), d v s en avsiktsförklaring gällande de 14 punkter som parterna kommer att fortsätta att förhandla om.
”Dealen” som offentliggjordes sent på söndagskvällen är alltså bara ett ramverk som i bästa fall ska kunna fyllas med substantiellt innehåll som kan leda fram till ett riktigt fredsavtal.
USA:s vicepresident J D Vance meddelade att ”avsiktsförklaringen” på söndagskvällen undertecknades elektroniskt av båda parter men att inga iranska tillgångar som är frysta utomlands kommer att betalas ut förrän Iran har uppfyllt sina åtaganden. På fredag den 19 juni ska det formella undertecknandet av avtalet ske i samband med en ceremoni i Genève.
USA och Iran har nu 60 dagar på sig att förhandla fram ett ”riktigt” fredsavtal. Bild: IRNAUSA och Iran USA har nu 60 dagar på sig att förhandla om det innehåll som det går att nå enighet om. Därför är det idag alldeles för tidigt att tala om ett fredsavtal. Avtalet från i söndags och den förlängda vapenvilan är båda av mycket skör materia som när som helst kan gå i kras om oenigheten blir för stor.
En lång rad länder i världen har gratulerat USA och Iran för att man lyckades komma fram till denna avsiktsförklaring. Samtidigt är oenigheten inom Iran stor. Landet och dess ledare är djupt splittrade i synen på ett avtal med USA. Missnöjet är stort inom gruppen ”hardliners”, alltså de högerkonservativa inklusive grupper inom det Islamiska Revolutionsgardet, alltså de tongivande militärerna.
På måndagen var det till och med grupper i Iran som krävde utrikesminister Abbas Araghchis avgång eftersom denne ansågs ha förrått det iranska folket genom att kohandla med fienden.
Irans vicepresident Mohammad-Reza Aref hävdar å andra sidan att Iran är den stora segraren i det här kriget. Segern är resultatet av ”en intelligent, minutiös och resursstark vägledning av ledaren för den islamiska revolutionen Ayatolla Mojtaba Khamenei men också den orubblighet på slagfältet, tålamodet hos människor på gatorna och Irans diplomatiska arbete som iranierna har visat under det här kriget.”
De nu stundande förhandlingarna ska handla om de svåraste, mest brännande och mest kontroversiella frågorna där det idag råder oenighet mellan parterna. Bland dessa frågor är de största stötestenarna de ekonomiska utbetalningarna till Iran, bland annat från frysta tillgångar i utlandet, och inte minst Iranstida kärnenergi- och kärnvapenprogram.
USA har hela tiden drivit kravet att Iran aldrig får tillverka, förvärva och använda kärnvapen. Om Iran skaffade sig kärnvapen skulle staten Israel aldrig mer existera. Av samma skäl anser Israel att ett avtal med Iran måste innehålla ett förbud för Iran att tillverka kärnvapen.
Donald Trump har hela tiden sagt att USA självt tänker ta hand om de cirka 440 kg höganrikat uran som finns gömt under rasmassor och i underjordiska tunnlar i närheten av staden Isfahan, där Iran sen många år har haft ett forskningscenter för atomkraft. Detta är naturligtvis praktiskt taget omöjligt att genomföra. Det är dessutom förenat med stora risker.
Karta över Iran. I staden Isfahan ligger/låg de kärnvapenanläggningar som USA och Israel bombade i juni 2025. Men någonstans här finns också det höganrikade uranet någonstans i de underjordiska tunnlarna. Karta: Google Maps. Grafik: Elisabet Höglund
Redan under 12-dagarskriget i juni 2025 bombade Israel och USA sönder de anläggningar utanför staden Isfahan där det höganrikade uranet påstods vara förvarat. Stora delar av anläggningarna förstördes men uranet finns fortfarande kvar under rasmassorna. USA bombade också Isfahan Nuclear Technology/Researh Center, där den nukleära forskningen tidigare bedrevs. Det innebar ett abrupt avbrott i Irans arbete på att utveckla både kärnkraften och kanske även kärnvapen,
Samtidigt har enligt Donald Trump Iran lovat att inte tillverka eller förvärva kärnvapen i fortsättningen. En av punkterna i det 14-punktsprogram som parterna enades om igår ska enligt uppgift innehålla ett sådant löfte. Om Iran har lovat detta och om man står fast vid löftet är fortfarande höljt i dunkel.
Något som uppenbarligen i n t e finns med som en punkt i den s k avsiktsförklaringen mellan USA och Iran är Irans program för tillverkning av missiler och drönare. USA har krävt att tillverkningen av den här sortens krigsmaterial måste minska eller helt stoppas i fortsättningen.
I medlingsförhandlingarna under ledning av Pakistan har den iranska förhandlingsdelegationen enligt uppgift till nyhetsbyrån Fars lyckats få bort två för Iran viktiga frågor ur avtalstexten. Den ena är Irans rätt att tillverka missiler och drönare även i fortsättningen. Den andra frågan är Irans stöd till terrororganisationer i grannländerna, d v s Hizbollah i Libanon, Hamas i Gaza och Huhti-rebellerna i Jemen.
Detta ser Iran som de viktigaste framgångarna i förhandlingarna. Landets försvarsförmåga fick på inga villkor bli föremål för förhandlingar med USA, en ståndpunkt som de amerikanska förhandlarna till slut accepterade.
Det betyder att de kommande förhandlingarna bara kommer att fokusera på kärnkraftsrelaterade frågor, på lättnader i USA:s sanktioner mot Iran och på andra ekonomiska frågor.
Men det som är den verkligt stora svagheten i det här samförståndsavtalet är att Israel lämnas helt utanför ett framtida fredsavtal. Det är en väg som Israel själv har valt. Premiärminister Netanyahu har hela tiden hävdat att Israel kommer att fortsätta kriget mot Hizbollah – och därmed fortsätta att beskjuta militära och civila mål i Libanon – oavsett vilken väg USA väljer att gå.
Baghaei har också sagt att tullar och avgifter kan komma att tas ut av Iran för fartyg som korsar Hormuz-sundet, något som Donald Trump starkt har motsatt sig. Så på den punkten kan osämjan leda till en konfrontation.
Vem står då som segrare i USA:s krig mot Iran om man ser på det samförståndsavtal som ingicks på söndagskvällen? Ja, rent ekonomisk och materiellt är Iran den store förloraren. Kriget har inneburit enorma påfrestningar för det iranska folket.
Matpriserna har stigit. Inflationen är skyhög. Över 2 miljoner iranier har blivit arbetslösa på grund av de massiva bombningarna av industrier, oljeanläggningar, petrokemiska fabriker och andra arbetsplatser. Bristen på läkemedel och sjukvård är stor. Drivmedelspriserna har skjutit i höjden och ytterligare gröpt ur folks plånböcker. Bombningarna av bostadshus har gjort människor hemlösa.
Däremot råder det ingen tvekan om att Iran är den store segraren på det politiska planet. Donald Trumps första målsättning var att största den iranska regimen. Visserligen har en lång rad politiker, militärer och höga tjänstemän dödats. Men dessa har snabbt ersatts av andra. Den iranska regimen står idag stabilare än före kriget.
Dessvärre måste man inse att regimens också är ännu hårdare och ännu mer diktatorisk än före kriget. De hårdföra revolutionsgardisterna (läs: militärerna) har tagit över alltmer av makten. Iran har genom kriget mer eller mindre förvandlats till en militärdiktatur.
Donald Trump talade i inledningen av kriget om att det iranska folket skulle befrias, ta över den politiska makten och bana väg för demokrati i landet. Så har det inte alls blivit. Tvärtom.
Iran får behålla sin missil- och drönartillverkning. Det är en stor seger. Mera ovisst är det däremot när det gäller kärnvapenprogrammet och kärnkraften. Iran har däremot skaffat sig ett inflytande över Hormoz-sundet, något som ingen förutsåg från början.
Donald Trump ser sig förstås som den store segraren. Något annat har inte varit att vänta. Men är det sant? Nej, USA har som det ser ut idag missat de flesta av sina mål med kriget mot Iran – vilka mål det nu var. Regimen i Teheran sitter kvar, nu starkare än någonsin. Demokratiseringen av Iran är mera avlägsen än tidigare. Iran får ha kvar sin produktion av konventionella vapen.
Det betyder att Israel även i framtiden kommer att vara lika hotat av Iran som tidigare. Att USA och Israel på slutet gick skilda vägar är förstås också ett stort nederlag för Donald Trump.
Dessutom har USA:s rykte i världen hamnat på nollpunkten. Genom att helt oprovocerat starta ett krig mot Iran och därmed hota hela världsekonomin och världshandeln har USA för överskådlig tid förbrukat det förtroendekapital som landet en gång hade men som Donald Trump lyckades tillintetgöra under bara något mer än ett år. USA har också förlorat förtroendet hos sina forna vänner och allierade, både i Europa, Kanada och bland Gulfstaterna.
Donald Trump är som jag ser det ”losern” i den blodiga och dödliga fars som han själv satte igång utan att någon – med undantag för Israel – bad honom om det.
Men det definitiva bokslutet över kriget i Mellanöstern får vi vänta en tid med att göra. Det kan ju sluta bättre – men det kan också sluta med en ännu värre katastrof än den vi redan har genomlevt. Förhoppningsvis försöker USA och Iran rädda vad som räddas kan och göra allt för att undvika katastrofen.
Världen har nämligen fått nog nu.