I söndags fick jag beskedet att polisen lägger ner förundersökningen om dödshotet mot mig och bombhotet mot andra människor i Sverige, som jag själv betraktar som förtäckta terrorhot men som polisen tydligen inte tar på allvar.
Det var den 27 september i år som jag fick ett sms på min mobil med följande innehåll:
Sms:et kom som en veritabel chock för mig. Det gjorde att jag tre veckor senare, den 18 oktober, valde att polisanmäla händelsen. Jag ansåg att hotet var mycket allvarligt och påminner om de hot som potentiella terrorister uttalar inför planerade terrordåd. Eftersom sms:et kom under de veckor som antalet gängmord, skjutningar, bombningar och mordbränder i Sverige var exceptionellt stort ansåg jag att det fanns all anledning att ta hotet på allvar. Det var också skälet till att jag gjorde min polisanmälan.
Grova våldsbrott har nämligen en benägenhet att trigga andra personer med liknande läggning att också begå brott som de annars kanske inte skulle begå.
Säkerhetspolisen
Själv såg jag hotet mera som ett ärende för säkerhetspolisen och inte för den ”vanliga” polisen men vilken avdelning inom polisen som skulle handlägga ärendet fick polisen avgöra själv. Jag har blivit förhörd av polisen två gånger efter min anmälan, senast i fredags när jag pratade med en kvinnlig polisutredare i nästan en timma. Jag uppfattade att hon tog händelsen på största allvar.
Det gjorde hon uppenbarligen inte. För i söndags, för två dagar senare, fick jag en underrättelse från polisen via Min Myndighetspost. Självklart trodde jag att underrättelsen skulle innehålla ett positivt besked för mig, t ex att polisen tänkte inleda en ”riktig” förundersökning. De två förhör som hittills hade hållits med mig var ju bara en så kallad ”för-förundersökning”.
Därför blev jag helt utmattad när jag läste underrättelsen från polisen, som löd så här:
Vilka åtgärder polisen hade vidtagit har jag ingen aning om. Förmodligen inga alls. Jag fick för några veckor sen ett anonymt telefontips av en äldre man som trodde sig ha spårat personen bakom hotet mot mig men detta tips visade sig vara fel eftersom tipsaren hade sökt på fel telefonnummer. Det var tur att jag upptäckte det så att jag inte anklagade en oskyldig.
Möjligen kan polisen ha påverkats av debaclet kring det felaktiga numret och sen bara struntat i att gräva vidare.
Här står jag nu och kan inte göra något mer. Både jag och min man är fortfarande djupt oroliga för att personen/personerna bakom hotet på ett eller annat sätt kommer att fullfölja sina avsikter. Jag är rädd varje dag.
När polisen skriver att ”vidtagna åtgärder inte har lett till att någon kan misstänkas för brottet” så är det naturligtvis bullshit. Självklart finns det en person som kan misstänkas för att ha hotat mig på det här sättet. Det finns ett SMS avsänt till mig den 27 september kl. 12.02. SMS:et har skickats från telefonnumret +46700508032. Självklart finns det en människa – eller en grupp – bakom det här numret.
Det här är polisens egna råd vid hot om ett terrorattentat. Denna bild ligger nu ute på polisens egen hemsida. Bild: polisen.se
Det är en ynkedom att polisen inte bryr sig om att lägga ner något arbete för att spåra personen/personerna bakom det här telefonnumret – inte minst med tanke på att polisen på senare tid har fått både resurser och lagliga rättigheter för att spåra misstänkta gärningsmän genom just telefonavlyssning och telefonspårning.
Men ett SMS-hot till en tant som jag är väl inget man prioriterar. Men det borde prioriteras eftersom hotet innehåller ord som ”ni är så vidriga människor här i Sverige att man borde bomba ihjäl” er och att jag ”också är en sån där kärring som man önskar dör i förtid som den där psykiatrikärringen Theodor Engström högg ihjäl”.
Grafik: Elisabet Höglund
Vad är detta om inte förtäckta dödshot, för att inte säga terrorhot? Jag hoppas att säkerhetspolisen gör en annan bedömning än förundersökningsledaren Stefan Sjöström. Theodor Engström var en presumtiv terrorist som gick under radarn. Samma sak gällde terroristen på Drottninggatan i Stockholm Rakhmat Akilov. Båda hann verkställa sina dåd innan säkerhetspolisen och polisen vaknade till.
Jag säger inte att det hot jag fick nödvändigtvis kommer att verkställas. Det kan ha varit skrivet av ett galen människa, ett nättroll, som aldrig låter sina hot bli verklighet. Men man kan aldrig vara säker … Det är därför jag vill ge saken så stor uppmärksamhet som möjligt, inte uppmärksamhet åt mig själv som person utan åt de potentiella risker vi alla i Sverige mer än någonsin hotas av idag.
Allra minst polisen kan förneka att dessa risker finns. Jag vill bara dra mitt lilla strå till stacken.
