Åsa Romson får sparken som språkrör för Miljöpartiet. Det föreslog MP:s valberedning idag inför helgens kongress. Så blir det också, för idag avsade sig Romson både sitt uppdrag som miljöminister och som vice statsminister och lämnar därmed regeringen.

 

Det andra språkröret, Gustav Fridolin, får dock fortsatt förtroende och kommer sannolikt (jag betonar sannolikt) att få fortsätta som språkrör även efter kongressen. Det finns politiska analytiker som menar att Fridolin borde ha varit den som fick sparken först bl a med tanke på den brist på inlevelse som han visade när en muslimsk miljöpartikollega vägrade ta en kvinnlig journalist i hand.

 

 

Själv tycker jag att valberedningens slutsats är riktig. Den som under en längre tid har varit den största belastningen både för MP och för regeringen är Åsa Romson. Gång på gång har hon gjort bort sig, snubblat på orden, visat bristande kunskaper och framförallt demonstrerat dåligt politiskt omdöme. För Stefan Löfven har hon varit ett sänke som nästan dragit ner honom under vattenytan eftersom hon också varit hans egen vice statsminister.

 

 

Somliga tycker idag att MP:s valberedning visar brist på feministisk fingertoppskänsla när man sparkar det kvinnliga språkröret men behåller det manliga. Dösnack! Romson kommer ju att ersättas av en betydligt mera kompetent kvinna, nämligen nuvarande biståndsministern Isabella Lövin.

 

 

Lövin i hennes egenskap av språkrör kommer med stor sannolikhet att få en betydligt tyngre statsrådspost i regeringen än den post hon har idag. Först av allt utgår jag ifrån att Löfven utser henne till vice statsminister. Eftersom Isabella Lövin som EU-parlamentariker har profilerat som som en starkt grön politiker, talar det mesta för att hon kommer att överta Åsa Romsons uppdrag som miljö- och klimatminister.

 

 

Den som sannolikt är mest glad idag är förstås Stefan Löfven. Nu kan han känna sig fri från den ballast som Åsa Romson har utgjort för honom. Isabella Lövin är förstås glad över det starka förtroende som visats henne. Gustav Fridolin borde känna en viss bitter eftersmak i munnen även om han  får sitta kvar som språkrör.

 

 

Men det berodde nog mest på att MP:s valberedning inte ville byta ut båda språkrören samtidigt. Det är alltid bra att bibehålla en viss kontinuitet i det politiska arbetet, en kontinuitet som Gustav Fridolin kommer att stå för, även om han definitivt inte gått fri från hård kritik.

Överraskande nog verkade till och med Åsa Romson glad och sprallig när hon tog emot journalisterna på en pressträff i eftermiddags. Det var nästan en ny Romson vi såg. Hon utstrålade en aura av lättnad och befrielse. Även hon har ju rimligtvis insett att hennes tid som språkrör och statsråd var på att rinna ut. Idag visade hon att hon faktiskt är en god förlorare.

 

 

Stefan Löfven utlovade idag en större regeringsombildning efter MP:s kongress till helgen. Många menar att han då även kan komma att byta ut något eller några av de socialdemokratiska statsråd som inte har levt upp till förväntningarna.

 

Sämst till ligger som jag se det infrastrukturminister Anna Johansson som har visat att hon inte orkat ta itu med de överhängande trafikproblemen i Sverige.

 

 

En annan som borde sitta löst är civilminister Ardalan Shekarabi. Har han överhuvudtaget uträttat någonting sen han kom in i regeringen? Det finns några svaga kort till men jag stannar här. Ju mer man spekulerar, desto större risk löper man ju att få fel.