Jag vet nu att jag har blivit koroniserad.

Det är ett ord som jag själv har hittat på. Korona finns ju inte bara som namnet på ett smittsamt virus som vi alla numera har gjort bekantskap med på ett eller annat sätt. Koronan är också namnet på solens yttersta atmosfär. Den syns bäst vid total solförmörkelse och den är mycket het. Yttemperaturen på koronan är över 1 000 000 grader Celsius, alltså lite varmare än kroppstemperaturen vid covid-19.

Men nu var det inte solens korona vi skulle prata om. När jag säger att jag har blivit koroniserad så menar jag inte att jag har blivit smittad av covid-19. Inte ännu i alla fall. När jag googlar på ordet ”koronisera” eller ”koronisering” eller ”koroniserad” så får jag bara upp ”kolonisering” och ”koloniserad” och ”kolonisation”, och det är ju något helt annat. Ordet ”koroniserad” finns inte. Jag måste hitta på ordet själv. ”Koroniserad”,  alltså.

På vilket sätt har jag då blivit koroniserad? undrar ni förstås.

Jo, igår, måndag, var jag för första gången sen början av mars ute och shoppade i några butiker. Jag var tvungen eftersom alla de basvaror jag använder i mitt dagliga liv och mitt dagliga arbete hade tagit slut.

Jag var först på Länna Sport söder om Stockholm. Där inhandlade jag en cykelkedja till en av mina racercyklar, nya cykelhandskar och ett par häftiga neongula cykelstrumpor. Att handla på Länna Sport innebar inga problem för mig ur smittskyddssynvinkel. Det var bara jag i affären plus några anställda. Tvåmetersregeln var inte svår att hålla.

Därefter åkte jag till Clas Ohlson i Haninge centrum. Där köpte jag en ny pekmus till datorn och en svart färgpatron till skrivaren. Där var det också nästan folktomt varför jag inte behövde befara någon smittorisk.

Men sen måste jag gå in på H&M i Haninge centrum också. Det var där problemen började. Jag inhandlade en ny sommarklänning att ha på midsommarafton, en burk ansiktskräm, två mascaror, en flaska torrschampoo och en förpackning med hårtoningsmedel.

Det var framförallt när jag gick till kassorna som jag stötte på problemen. Där vimlade det av folk. Det var minst 5 – 6 personer! Hur skulle jag kunna hålla avstånd? Framför själva kassorna var det tydligt markerat på golvet var 2-metersgränsen gick. Hade man väl kommit dit var smittorisken liten.

Men  f ö r e  kassorna hade det samlats folk som stod och köade och trängdes i väntan på att få ställa sig i kön, om ni förstår vad jag menar. Vart jag än vände mig stod det en kund intill mig och andades rakt in i mitt ansikte.

Jag fick panik. Vad skulle jag göra? Jag ville ju inte bli smittad. Men om jag gick åt sidan så riskerade jag att tappa min plats i kön och det ville jag inte. Till slut kom jag i alla fall fram till kassan, betalade mina varor och gick så fort som möjligt därifrån. Jag rusade tillbaka till bilen och sjönk ner på förarsätet med en suck av lättnad. Jag hade klarat det. Jag hade lyckats genomföra min första lilla shopping på mer än tre månader!

Men jag ska aldrig göra om det. Jag kommer aldrig mer att våga ställa mig i en kö där det står människor som kanske är smittade. För jag har blivit koroniserad. Det betyder att coronapandemin och min över tre månader långa hemkarantän har gjort mig så folkskygg och så rädd för att bli smittad att jag får svårt att komma tillbaka till någon slags normalitet igen.

Jag kommer alltid att tro att människor omkring mig är potentiella smittbärare. Det är inte bra för det måste ju finnas ett liv även efter Coronan.

Eller är det kanske ett annat liv vi kommer att leva i fortsättningen, ett liv med betydligt färre sociala kontakter, med ett minimum av socialt umgänge och med ett minimum av normalitet?

Jag vill inte tro det men samtidigt vet jag att coronapandemin redan har förändrat oss, gjort oss ängsligare och försiktigare. Är det bra? Jag vet inte. Kanske.

Men det är jäkligt mycket ensammare i alla fall. Det är ensamt att vara koroniserad.