Stefan Löfven och socialdemokraterna delar numera frikostigt ut det ena vallöftet efter det andra. Idag på första maj avslöjade statsministern i samband med ett besök på ett äldreboende i Södertälje att pensionärerna skulle få upp till 600 kronor mera i månaden i pension som belöning för att de har varit med och byggt upp Sverige.

Det är naturligtvis ett vallöfte som gläder många, inte minst pensionärerna själva som ofta – och med rätta – klagar över sin låga pension.

Men just det här vallöftet bör man granska extra noga. Socialdemokraterna är beredda att satsa 4 miljarder kronor i extrapengar till landets pensionärer, om de efter valet får förnyat förtroende att regera Sverige. Det är mycket pengar för statsbudgeten, men tyvärr kan de flesta pensionärer redan nu känna sig blåsta på den här pensionshöjningen.

Varför då, frågar säkert många. 600 kronor mer i månaden är inte särskilt mycket men det är i alla fall 600 kronor. Nej, svarar jag, det är inte 600 kronor. Det kanske i sämsta fall blir 0 kronor i höjd pension.

Hur kan du komma fram till rätta, frågar ni mig. Jo, jag räknar på fingrarna. Jag räknar med de så kallade marginaleffekterna.

För det första höjs skatten för pensionärerna om deras månadspension höjd med 600 kronor. Låt oss säga att flertalet pensionärer betalar 30 procent i skatt. Det betyder 200 kronor i skatt. Kvar finns då 400 av de 600 kronorna.

Men eftersom de flesta fattiga pensionärer också får kommunalt bostadsbidrag så kommer kommunerna att sänka bostadstillägget eftersom pensionärerna deklarerar kommer att deklarera högre inkomst, d v s pension. Det kommunala bostadstillägget är ju inkomstprövat.

I sämsta fall kan det betyda att hela ökningen av pensionen dels äts upp av höjd skatt, dels av sänkta kommunala bostadstillägg. Summa summarum kan det handla om 0 kronor i inkomstförstärkning för många pensionärer. Det som pensionärerna får in på gungorna, tar kommunerna tillbaka på karusellen, för att använda ett slitstarkt uttryck.

Tyvärr har det nästan alltid visat sig att höjda pensioner och sänkta kommunala bostadstillägg blir ett nollsummespel. Den enskilde pensionären får inte ut ett enda öre av den höjda pensionen, medan kommunerna kan kassera in lite extrapengar i form av sänkta bostadstillägg. Samtidigt tar staten/kommunerna tillbaka resten i form av höjd skatt.

Självklart är Stefan Löfven klart medveten om dessa sammanhang. Och är han inte det, så kan han fråga finansminister Magdalena Andersson. Därför får man se Stefan Löfvens förstamajlöfte om 600 kronor mer i pension som en form av politiskt lurendrejeri. Detta ska pensionärerna vara medvetna om idag. Glädjen över de extra 600 kronorna i månaden kommer dessvärre inte att bli långlivad. Det kommer nämligen surt efter.

En höjning av pensionerna med 600 kronor i månaden är alltså alldeles för lite för att det ska kunna bli en positiv effekt i pensionärernas plånböcker. Hade Löfven utlovat det dubbla beloppet, alltså 1 200 kronor i månaden, så kanske pensionärerna hade legat på plus. Men då hade vallöftet kostat 8 miljarder istället för 4 och det skulle ha blivit alldeles för dyrt.

 

Det gäller att inte glömma bort de s k marginaleffekterna, alltså vilka effekterna blir av en höjd pension. I sämsta fall kan pensionärerna får lägre pension än idag, om de skulle ha otur med beloppsgränserna för det kommunala bostadstillägget.

Så löftet om 600 kronor mer i månaden till landets pensionärer kan redan ha visat sig vara ett kraftfullt slag i luften.