Min sommardröm håller på att gå i kras. Regn och kyla tar mig tillbaka till verkligheten.

by on

Det är synd om oss svenskar. Vi lever i en ständigt ouppfylld dröm om sommaren, om ljuset, om värmen, om solen som lyser från en molnfri himmel. Vi drömmer om hur vi går barfota i det daggvåta gräset ner till sjön där vi tar oss ett morgondopp.

Vi drömmer ständigt om dessa skälvande veckor med värme och välbehag.

Drömmen om den svenska sommaren

Ändå är det så sällan vi får uppleva detta. Jag tänker på årets sommar hittills. Visst skiner solen ibland. Visst kan det till och med kännas ganska varmt ibland. Men lika ofta vräker regnet ner. Kylan får oss att dra oss in i våra hus, tvingar oss att hålla värmen genom att elda.

Jag är en sommardrömmare

Jag är en sådan där sommardrömmare, som ständigt längtar till sommaren men som nästan alltid blir besviken. Det blir ju aldrig som jag hoppats. Maj blev en kall vårmånad. Juni har hittills varit en typisk svensk sommarmånad med solglimtar, regn, tunga moln och pinande vind.

Det är kanske därför vi nordbor anses vara så vedmodiga. Vi går omkring med en ständigt längtan efter det fullbordade – men det fullbordade infinner sig aldrig.

Nog om detta. Idag har jag varit ute och förevigat sommarblommorna. Lupinerna står fortfarande i full blom trots att det snart är juli. Den s k sommaren blev ju tre veckor försenad i år. Det gör inget. Ju senare sommaren kommer, desto längre tid får vi behålla blommorna.

Här är några av mina bilder. Visst är det ljuvligt.

Min underbara väg hemma i Tungelsta – ett ofta förekommande motiv i mitt konstnärskap

Några riktigt stora glädjeämnen i Bosses och mitt liv är våra djur, d v s ekorrarna, rådjuren, älgarna ibland och så förstås småfåglarna. Somliga kanske tycker att det börjar bli tjatigt med mina ständigt återkommande bilder på ekorrfamiljen och dess framfart på vår tomt. Det struntar jag i. Jag bjuder på det och på nya bilder:

För några veckor sen fick vi besök av en dräktig råget. Jag vet att hon har fött sitt kid men hon har ännu inte velat visa upp det (eller dem) för oss.

Två rådjurssystrar kliar varandra kärvänligt

Idag, tisdag, har jag medverkat i ett intervjuprogram i P4 som heter ”Dagboken”. Fina och fantastiska programledaren Emma Hamberg intervjuade mig om min cancersjukdom som upptäcktes våren 2011 och som jag hittills har överlevt. Intervjun utgår från min dagbok. Jag skriver alltid dagbok. Jag skrev till och med dagbok när jag var som allra sjukast sommaren 2011. Men dagboksanteckningarna var få och i det närmaste oläsliga.

Fina Emma Hamberg tillsammans med mig.

Det blev ett underbart radioprogram om sorg, smärta, dödsskräck men också om hopp, glädje och kärlek. Det kommer att vara värt att lyssna på. Programmet ”Dagboken” med mig sänds söndagen den 13 augusti kl. 12.00 i P4, Sveriges Radio. Glöm inte att lyssna!