Nej, jag har inte slutat att måla tavlor och övergått till stillbildsfotografering. Några kanske tror det men det är helt fel. Däremot har jag sen i vintras gjort en lång paus i mitt måleri på grund av att jag har skrivit en bok.

Man kan inte klyva sig själv i flera delar. En bok tar så mycket tid och kraft att det inte finns något över för att måla tavlor. Skaparkraften räcker inte dit.

Men för några veckor sen återupptog jag måleriet. Om ett år ska jag ha en konstutställning och det är den jag nu arbetar på. I vintras påbörjade jag en målning. Arbetet avbröts dock avbrupt av bokskrivandet. Under hela våren, sommaren och hösten har tavlan stått halvfärdig på staffliet i ateljén.

Men nu är det klar, ja, så klar en oljemålning kan bli. Det finns alltid detaljer att pilla på men den är i alla fall så klar att jag ikväll vågar visa upp den.

Här är tavlan i någorlunda färdigt skick – men fortfarande osignerad. Det är förstås en naturmålning med mycket ljus och värme. Trots att jag har mått psykiskt dåligt under hela hösten har inte detta avsatt några spår i mitt måleri. Det är jag glad för.

För det är ju precis under sådana här perioder i våra liv, när mörkret är som allra djupast, som jag letar efter ljuset. Och det finns där.

Det finns inte i den yttre verkligheten. Men det finns i min inre verklighet.