Äntligen får jag skriva om det som jag i hemlighet har burit på sen den 25 februari i år. Det har varit en tung börda att bära, inte minst eftersom jag är tämligen glapptrutad till min natur och sällan kan låta bli att prata bredvid munnen.
Men nu har Sveriges Television lossat min tungas band. Jag och Jesper Rönndahl ska tävla i På Spåret i SVT den kommande säsongen också. Det avslöjades idag, onsdag. I vintras deltog vi ju, båda som nybörjare och underdogs, men gick till final på ett sätt som ingen hade kunnat föreställa sig. I finalen mot Helena von Zweigbergk och Göran Everdal drog vi dock det kortaste strået. Fem ynka poäng skilde paradiset från helvetet. Det var med så mycket vi förlorade.
Självfallet var vi ändå jättenöjda eftersom På spåret nog är en av de största utmaningar man som svensk kan utsätta sig för. Innan jag första gången i februari 2013 blev tillfrågad om jag ville vara med, hade jag alltid sagt till mig själv: Om jag någon gång mot förmodan skulle bli tillfrågad om att delta i På spåret så skulle jag tveklöst svara NEJ. Att utsätta sig för risken att bli offentligt lynchad och hånad efter att ha visat sin totala brist på allmänbildning, det ville jag inte. Neej, jag skulle verkligen ALDRIG tacka ja till På spåret. Göra bort sig offentligt fick andra göra.
Den principen höll jag fast vid – fram till den dagen dom ringde.
. Det var ju enkelt att hålla fast vid sin princip så länge ingen ringde och frågade. Men så ringde plötsligt och oväntat en trevlig producent från Sveriges Television i Göteborg och frågade om jag kunde tänka mig att delta. Javisst, svarade jag utan att tveka. Det vill jag gärna! Det skulle vara jättekul.
Borta var plötsligt alla höga principer, all självbevarelsedrift, all sans och måtta när det gällde att bedöma min egen förmåga och allmänbildning. Jag gick i fällan. Jag blev ju så till den grad smickrad att alla mina höga föresatser plötsligt var som bortblåsta. Men det var definitivt inget jag har ångrat.
Och nu är det alltså dags igen. Min käraste moatjé Jesper är den mest underbara partner man kan ha. Jag är mer än dubbelt så gammal som han. Ändå passar vi perfekt ihop. Han kan allt det där som jag inte kan med andra ord. Plus lite till. Han är vansinnigt allmänbildad – trots sin ungdom. Han är också begåvad med ett sinne för humor som få På spåret-deltagare – möjligen med undantag av mig – är utrustade med. Han är professionell komiker. Jag är en amatörmässig humorist. Resultatet av denna förening är ett par som kan få den mest inbitne tjurskalle och tråkmåns att dra på mungiporna.
Vilka blir våra farligaste motståndare? Det är alltid svårt att sia om i förväg. Men jag känner att Jenny och Niklas
Strömstedt är livsfarliga. De blev också semifinalister för några år sen.
Filip och Fredrik vet man aldrig var man har.
Förre ärkebiskopen K G Hammar har ju alltid fått sin kraft från Gud och det lär han väl få den här gången också, när han sitter där i dressinen med knäppta händer. Gud är ju allvetare och allsmäktig. Så den förre ärkebiskopen kommer att bli livsfarlig –
– liksom hans partner Gudrun Schyman, som naturligtvis inte bara är en skicklig ordvrängare utan också tämligen allmänbildad. Hon är i alla fall utbildad socionom och alla år av politik har säkert lärt henne en del.
Naturligtvis ska vi också vara rädda för vinterns segrarpar, Helena von Zweigbergk och Göran Everdal. De kommer att segla in med ett självförtroende som ingen annan av deltagarna besitter.
Jag tror faktiskt att alla de tävlande paren är potentiella hot mot Jespers och min ambition att vinna. Det finns inget så oförutsägbart som På spåret. Jag har pluggat alla världens länder, romersk och grekisk historia, kartor och flaggor, kända krigsherrar, Romarikets uppgång och fall m m mm. Men kommer frågan vem som spelade huvudrollen i någon smal brasiliansk långfilm, så är jag såld. Just film och musik har jag ju inte tränat på. Där står
mitt hopp till Jesper.
Nu på söndag den 19 och måndag den 20 oktober ska gruppspelet i "vår grupp" avgöras. Antingen får vi åka
tillbaka hem på måndag och aldrig komma tillbaka mera – eller också är vi välkomna söndagen därpå för ännu en
inspelning.
Jag tror att jag ska konsultera K G Hammar om hur man ska göra för att få hjälp ovanifrån. Det kommer att behövas. Håll tummarna!