Idag kom en ny opinionsundersökning som publicerades i Svenska Dagbladet och Göteborg-Posten. Sifo hade under tiden 10 – 20 augusti intervjuat 1 930 personer om vilket parti de skulle rösta på om det var riksdagsval idag. Undersökningen kom som en kalldusch både för socialdemokraterna och moderaterna. Båda partierna tappade sympatisörer jämfört med den förra mätningen i juni, även om nedgången ligger inom den s k felmarginalen.
Sverigedemokraterna (som i valet i fjol fick 12.9 procent av väljarstödet) ökade däremot från 15.2 procent i juni till 17,8 procent i augusti, alltså en statistiskt säkerställd ökning på 2.6 procentenheter. Denna tendens har vi i och för sig sett länge och var därför väntad.
Dock är SD fortfarande "bara" Sveriges tredje största parti – och inte största parti, som den brittiska opinionsmätningen från YouGov påstod i en undersökning häromdagen. I denna fick SD 25.2 procent av väljarsympatierna.
Den kritik som har riktats mot YouGovs mätning visar sig därför ha varit helt berättigad. YouGov hade kraftigt överskattat SD på socialdemokraternas och moderaternas bekostnad. Skillnaden mellan YouGovs och Sifo:s mätningar för var för SD:s del hela 7.4 procentenheter, en viss skillnad alltså. Det enda YouGov hade rätt på var att SD ökar, inget annat.
Den stora kallduschen för statsminister Stefan Löfven idag, lördag, var inte bara att Sverigedemokraterna fortsätter att öka – utan det faktum att alltfler arbetare skulle ha röstat på SD om det hade varit val idag. Enligt Sifo stöds SD idag av 29.9 procent av arbetarna, alltså nästan en tredjedel. Men inte bara det. 22.5 procent av arbetarna skulle rösta på moderaterna om det var val idag, medan "bara" 26.1 procent av arbetarna, alltså drygt en fjärdedel, skulle stödja socialdemokraterna.
Den gamle Metall-basen Stefan Löfven har alltså inte ens stöd bland sina egna arbetare. Hos många av dessa är istället Sverigedemokraterna den stora röstmagneten. Egentligen är inte heller detta är jättestor överraskning. Faktum är att Sverigedemokraterna hela tiden har haft betydande stöd bland unga arbetare men nu sprider sig alltså detta stöd till större arbetargrupper.
Detta är en kraftfull missnöjesyttring både mot socialdemokratin och mot de andra etablerade partierna. Men ökningen kan också ses som en protest mot invandrings- och flyktingpolitiken. Bland dem som är mest kritiska till invandring finns inte minst lågutbildade och arbetare, från början som en protest mot att "invandrarna kommer till Sverige och tar jobben ifrån svenskarna" (vilket ju är fel).
Nu verkar det också vara klart att Stefan Löfven kommer att ha samtal med moderatledaren Anna Kinberg
Batra om asyl- och invandringspolitiken. Det låter bra. Det krävs breda blocköverskridande uppgörelser om den all viktigare flyktingpolitiken, inte minst för att visa att flera tunga partier i Sveriges riksdag står bakom den.
Men de som tror att det skulle bli en mer restriktiv flyktingpolitik om regeringen gör upp med moderaterna kommer att bli besvikna. Moderaterna är minst lika flyktingvänliga som socialdemokraterna. Jag har svårt att se att riksdagens två största partier på något sätt skulle närma sig Sverigedemokraterna i flyktingfrågan. Tvärtom tror jag att man ska räkna med att de istället kommer att distansera sig ännu mera från SD:s flyktingpolitik.
Samtidigt finns ett allt större missnöje bland s k vanligt folk över den ökande invandringen. den bristfälliga integrationen och oklarheterna kring hur flyktingarna ska kunna få jobb och bostad i Sverige. Bostäder går säkert att ordna. Värre blir det med jobben. Därför måste en eventuell s-m-uppgörelse om flyktingpolitiken innehålla skarpa förslag om obligatorisk svenskundervisning, yrkes- och vidareutbildning för flyktingar och invandrare och kraftfulla åtgärder för att integrera inte minst invandrarkvinnorna i Sverige och på den svenska arbetsmarknaden.
Ökad flyktingmottagning i Sverige får inte leda till ett ännu större utanförskap. Det utanförskap vi har är redan alldeles för stort.