Om jag hade hetat Magdalena Andersson skulle jag vara rasande idag – eller rättare sagt: jag borde ha varit rasande och förb-d redan i fredags. För det var då en högst märklig inbjudan till ett seminarium om landets ekonomi föll ner i de rödgröna partiernas brevkorg. Inbjudan kom från centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist.

Men det var inte bara partiledarna och deras respektive staber som fick denna inbjudan. Den hade även gått till ledningen för Svenskt Näringsliv, till LO-ledningen, till ledningen för olika statliga myndigheter (oklart vilka) och kanske till några andra också, möjligen till Bankföreningen och till organisationen Svensk Handel.

Ännu mera märkligt var det att några timmar innan inbjudan gick ut till partierna och organisationerna publicerade Svenska Dagbladet kl. 14.00 fredagen den 2 oktober en debattartikel signerad Elisabeth Thand Ringqvist där hon bl a skrev att ”vi behöver få en gemensam bild av läget för landet.”

Så här uttryckte sig också Elisabeth Thand Ringqvist i den berömda debattartikeln:

Till att börja med tyckte jag väl att Thand Ringqvists initiativ var bra. Det visade ju någon slags handlingskraft i alla fall. Sådan har man ju inte sett så mycket av efter valet- Men efter att ha funderat under några dagar har jag kommit fram till rakt motsatt slutsats.

För det var ju så att nästan i samma ögonblick som Thand Ringqvist skickade ut sin inbjudan om det där mötet med ”externa experter” gav riksdagens talman Andreas Norlén Magdalena Andersson uppdraget att för andra gången på kort tid sondera möjligheterna att bilda en rödgrön regering!

Sett i ljuset av detta anser jag att Elisabeth Thand Ringqvists inhopp var direkt olämpligt. Det var ett underkännande av Magdalena Anderssons förmåga att bilda en rödgrön regering. Det var okollegialt och ohövligt.

Dessutom skapade det plötsligt en känsla av osäkerhet och förvirring hos väljarna: Vem var det egentligen som hade fått uppdraget att sondera terrängen? Var det inte Magdalena Andersson? Det var i alla fall inte Elisabeth Thand Ringqvist!

Kort sagt: Thand Ringqvist betedde sig som en elefant i en porslinsbutik! Hon skapade oreda genom sitt ohemula försök att ta initiativet inför regeringsbildningen. Hon vred vapnet ur händerna på Magdalena Andersson – som hon ju under lång tid har förordat som Sveriges nästa statsminister!

Nu vet vi också vad det här mötet mellan de rödgröna partiledarna, näringslivet och LO har döpts till – jo, till ett ”seminarium”. Ett seminarium i nationalekonomi. Ett seminarium i klimatpolitik. Ett seminarium om näringslivets konkurrenskraft. Ett seminarium om energipolitiken med mera.

Idén är så löjlig att jag inte kan låta bli att skratta åt den – möjligen också gråta en skvätt. Varför slösa en massa tid på ett seminarium mitt under ett brinnande sonderingsarbete? Tror Elisabeth Thand Ringqvist att hennes partiledarkollegor i det rödgröna blocket inte har några som helst kunskaper om det ekonomiska läget i Sverige, om klimatfrågan och om energipolitiken utan att behöva delta i ett tidsödande seminarium tillsammans med näringslivet? Och om partiledarna inte själva har tillräckligt fräscha kunskaper i dessa ämnen så finns kunskaperna hos utvalda personer i de olika partiernas staber. Staberna ska ju också delta i seminariet.

Eller är det meningen att lobbyisten och vd:n för Svenskt Näringsliv Jan-Olof Jacke ska bestämma vilka partier som ska få bilda regering i Sverige?

Eller lobbyisten och LO:s ordförande Johan Lindholm?

Eller lobbyisten och vd:n för Svenska Kraftnät Maja Lundbäck?

Eller är det generaldirektörerna för Tillväxtverket och Energimyndigheten som ska utforma regeringen?

Nej, för det är faktiskt svenska folket som har röstat fram de fyra rödgröna partierna till en majoritetsposition i riksdagen. Det är svenska folkets valda ombud, alltså partierna och ytterst riksdagen som ska utse statsminister. Något annat är befängt och dessutom en ohelig inblandning från lobbyister i en i en både känslig och dramatisk regeringsbildning.

Nej, det här seminariet kunde möjligen ha arrangerats under Almedalsveckan i somras. Det är sådant man använder Almedalsveckan till. I varje fall borde det ha arrangerats under pågående valrörelse – men definitivt inte när partierna befinner sig mitt inne i ett mycket känsligt regeringsbildningsarbete. Elisabeth Thand Ringqvist verkar tro att valrörelsen fortfarande pågår men det gör den inte. Den tog slut den 13 september.

Lobbyisternas tid är förbi när det gäller att påverka politiken. Nu är det politikerna som själva ska bestämma vem som ska regera med vem. Men syftet med seminariet är nog i grunden att försöka få Vänsterpartiet och Nooshi Dadgostar att inse att hon och hennes parti inte kan få sitta med i regeringen eftersom vänsterpartisterna inte anses förstå vad som är bäst för Sverige.

Uppenbarligen har Elisabeth Thand Ringqvists eget intresse för att sitta med i en rödgrön regering ha svalnat eftersom hon fortfarande omger sig med röda linjer mot Vänsterpartiet. Och samtidigt som hon arrangerar ett ekonomiskt-politiskt seminarium för de rödgröna partierna sitter hon i hemlighet och regeringsförhandlar med Tidöpartierna, framförallt med Ebba Busch (KD) som hon sägs vara mycket god vän med.

Men det har hon ju varit med Magdalena Andersson också. Kanske har den kärleken tagit slut nu.

Det beramade seminariet ska hållas på fredag den här veckan. Nästa måndag den 12 oktober ska Magdalena Andersson avrapportera resultatet av sitt sonderingsarbete till talmannen. Jag kan ana att hon just nu är både stressad och frustrerad. Kommer hon överhuvudtaget att ha något att rapportera om? Tillåt mig att tvivla.

Andersson borde också vara arg som ett bi över Elisabeth Thand Ringqvists oförblommerade sätt att låta utomstående försöka styra regeringsbildningsarbetet. Thand Ringqvist har uppenbarligen drabbats av hybris eftersom hon ju har pekats ut som vågmästare och tungan på vågen när det gäller vilken regering som ska styra Sverige under de kommande fyra åren.

Ändå är hon bara musen som röt. Centern har blott 7 procent av väljarna bakom sig. 93 procent av väljarna röstade på ett något parti den 13 september. En viktig detalj i sammanhanget.

För övrigt verkar Sverige utanför riksdagen se ut att må ganska bra. Så behovet av en kurs i nationalekonomi för de rödgröna partierna känns inte särskilt överhängande just nu.