För en gångs skull är jag beredd att hylla den norska Nobelkommittén för det val man i år gjorde när man utsåg en värdig fredspristagare. Priset gick till den sydafrikanska juristen Navanathem ”Navi” Pillay för hennes kamp för mänskliga rättigheter och internationell rätt.

Den nu 85-åriga juristen och domaren med indisk bakgrund anses idag vara en av världens främsta förkämpar för mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter, folkrätten och mot krigsförbrytelser, folkmord och brott mot självklara mänskliga rättigheter.

Det är förunderligt att Navi Pillay inte har fått fredspriset tidigare. Hennes gärning sträcker sig ju många år tillbaka i tiden och hon har länge hyllats för sin kamp för de svagas rätt mot de starka. Men hon är inte okontroversiell och det är väl det som är skälet. Hennes ställningstagande mot Israels folkmord i Gaza och på Västbanken har gjort henne till ett rött skynke för alla som ställer sig bakom Israels statsterrorism och utrotning av palestinier.

Navi Pillays prisas för ”sina insatser för att främja fred och internationell rätt”. I sin motivering till priset skriver den norska Nobelkommitten följande:

”Navi Pillays engagemang för universella rättsprinciper och hennes starka moraliska kompass är konstanter under en lång karriär. Navi Pillay är en av vår tids främsta försvarare av internationella rättsprinciper. Hennes framstående karriär påminner oss om behovet av att stödja, stärka och utveckla den globala rättsordningen. Hennes engagemang för rättvisa och mänsklig värdighet är en källa till hopp och inspiration för alla som strävar efter att skapa en fredligare värld”,

”Pillays arbete är en källa till hopp och inspiration för alla som strävar efter en fredligare värld”, säger den norska nobellkommiténs ordförande Jørgen Watne Frydnes i samband med att han idag tillkännagav mottagaren av årets fredspris.

Jag överdriver inte när jag apropå Navi Pllays indiska ursprung säger att hon verkligen har gått i den indiske fredskämpen, advokaten och religiöse tänkaren Mahatma Gandhis fotspår och väl förvaltat Gandhis verk. Mahata Gandhi var mest känd för att ha lett Indiens självständighetskamp mot Storbritannien men han vägrade att använda våld utan slogs för sina icke-våldsprinciper.

Mahatma Gandhi kämpade för social rättvisa, mot fattigdom, för kvinnors rättigheter och för att avskaffa det indiska kastsystemers  diskriminering av kastlösa. Han mördades den 30 januari 1948 av en hinduisk extremist.

 

Åter till Navi Pillay, 2026 års fredspristagare. Hon har en imponerande meritlista när det gäller poster och uppdrag i fredens tjänst. Hon har suttit som domare i Sydafrikas Högsta domstol. Hon var ordförande i den Internationella Rwandatribunalen. Mellan 1999 och 2003 var hon tribunalens ordförande.

Hon har varit domare i den Internationella brottsmålsdomstolen (ICC) i Haag mellan 2003 och 2008 och hade mellan 2008 och 2014 uppdraget som FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.

Pillay spelade inte minst en viktig roll i kampen mot apartheid i hemlandet Sydafrika. Hon har konsekvent förespråkat internationell rättvisa, sanningssägande och skyddet av mänsklig värdighet. Hon var också en drivande kraft bakom beslutet att införa en särskild ”kvinnoklausul” i den sydafrikanska konstitutionen. Klausulen förbjuder diskriminering på grund av kön, ras, religion och sexuell läggning. 

Pillays meritlista kan göras ännu längre.

I maj 2021 inrättade FN en oberoende internationell undersökningskommission för det ockuperade palestinska territoriet inkl. östra Jerusalem och Israel. Kommissionens namn förkortades COI. Uppdraget för kommissionen var att utreda ”alla påstådda brott mot internationell humanitär rätt och övergrepp mot internationella mänskliga rättigheter fram till och efter den 13 april 2021.”

Kommissionen fick också i uppdrag att ”utreda alla underliggande orsaker till återkommande spänningar, instabilitet och utdragna konflikter, inklusive systematisk diskriminering och förtryck baserat på nationell, etnisk, raslig eller religiös identitet”.

I en särskild expertgrupp bestående av tre personer inom kommissionen COI ingick Navi Pillay. 2025 lade expertgruppen fram en rapport. I den slog man fast att Israel utför ett folkmord i Gaza. Navi Pillay och hennes två kollegor utredde Israels militära operationer i Gaza. De konstaterade att den israeliska arméns agerande uppfyllde kriteriserna för att klassas som folkmord.

FN:as undersökningsrapport konstaterade att den israeliska ockupationen av palestinskt territorium (läs: Västbanken) ”enligt internationell rätt är olaglig på grund av dess långa varaktighet och den israeliska regeringens faktiska annekteringspolitik”.

Det här var sprängstoff och kunde bara följas av ett upphetsat ordkrig. Det är ju nästan aldrig någon som vågar kritisera Israel med risk för att efteråt anklagas för att vara antisemit, antisionist, terroristanhängare och andra skällsord. Navi Pillay beskylldes inte helt oväntat för att vara antisemit, en anklagelse som hon bemötte med följande ord:

”Jag är 81 år gammal och det här är första gången jag har blivit anklagad för antisemitism”.

Hon och hennes kollegor betonade att den här första rapporten fokuserade på Israels ”ockupation” av palestinskt territorium:

”Denna ockupation är en manifestation av apartheid”, konstaterade Pillay.

Även om både USA, Israel och andra stater normalt struntar i det som FN skriver, gör och kommer fram till blev alltså reaktionerna på Navi Pillays slutsatser om ett israeliskt folkmord i Gaza en tändande gnista i debatten. Det var ett modigt steg som Navi Pillay tog med sina hårda slutsatser. Få före henne har vågat karaktärisera Israels behandling av palestinier både i Gaza och på Västbanken som ”folkmord”.

När samma Navi Pillay under fredagen korades till mottagare av Nobels fredspris så lät inte reaktionerna  från USA och Israel vänta på sig. USA:s president Donald Trump kunde inte kontrollera sin ilska när han skrev ett inlägg på sitt internetforum Truth Social. Så här skrev han bland annat:

Sedan underströk han på nytt att det var han själv som hade förtjänat att få Nobels fredspris. Detta trots att han för snart sju och en halv månad sen startade ett blodigt krig i Iran som han totalt har misslyckats med att få slut på. Under flera år krävde han att få annektera Grönland, i värsta fall med våld.

I början av januari i år ”våldtog” han Venezuela, kidnappade den tidigare socialistiske diktatorn Nicolas Maduro, installerade på eget bevåg den tidigare vicepresidenten som ny president och lade beslag på mesta av Venezuelas oljetillgångar och infrastruktur för petroleumindustrin.

Han har också hotat med att lägga under sig Kuba. Han drömmer om att erövra Mexiko och hela Karibien samt göra Kanada till USA:s 51:s delstat. Inte med ett ord nämnde han detta. Istället betonade han hur väl han själv var meriterad att få Nobels fredspris.

Han talade till och med om sig själv i tredje person. Se här: