Det finns en psykisk sjukdom som kallas paranoid schizofreni. Det är en variant av traditionell schizofreni och kännetecknas av förföljelsemani (paranoia), olika slags vanföreställningar och (hörsel)hallucinationer.

En person som lider av paranoid schizofreni har enligt den psykiatriska vetenskapen ofta bisarra och fixa idéer. Han har totalt felaktiga föreställningar om sig själv. Han lider ofta av storhetsvansinne. Han anser sig vara särskilt utvald eller född till att utföra stordåd, kanske rentav historiska dåd.

Hans vanföreställningarna leder ofta till förföljelsemani. Han är övertygad om att folk motarbetar honom i hans viktiga uppdrag och i hans sätt att resonera och argumentera. Han tror att andra vill honom illa. En person som lider av paranoid schizofreni tror att han  ständigt är förföljd och att hans fiender spionerar på honom.

En person med denna diagnos uppträder ofta aggressivt och koleriskt. Han är sjukligt  misstänksam mot andra som han tror konspirerar mot honom.

Sjukdomsbilden är allvarlig och svår för omgivningen att hantera.

Hur ska då hans vänner och anhängare uppträda mot honom? Jo, enligt läkarboken ska en person med denna diagnos bemötas med respekt, empati och lyhördhet. Hans omgivning ska visa intresse för hans situation. Man ska bekräfta att allt som den sjuke upplever är sant. Man ska respektera hans integritet. Man ska aldrig ifrågasätta hans påståenden eller upplevelser. Istället ska en hänsynsfull omgivning bekräfta hans påståenden. Ingen ska försöka övertyga honom om vad som är rätt och fel eller vad som är sant och falskt.

När jag läser detta kommer jag omedelbart att tänka på Donald Trump. Han är en person vars uppträdande och symptom till punkt och pricka överensstämmer med symptomen hos en person som lider av sjukdomen paranoid schizofreni.

Trump har under hela sin presidentperiod visat att han lider av förföljelsemani, storhetsvansinne och misstro mot alla som inte tycker som han själv. Det har i första hand gällt hans politiska motståndare men det har också gällt personer i hans stab i Vita huset om dessa har opponerat sig mot honom. Dessa kritiker har han omedelbart bestraffat med avsked.

Donald Trump har ständigt umgåtts med konspirationsteorier. När coronapandemin i våras slog till med full kraft mot USA förnekades pandemin av Trump. Pandemin var ett påhitt. Sen beskyllde han demokraterna för att ha spridit en myt om coronapandemin för att skada presidenten och försvåra hans möjligheter att bli omvald.

Men det är sen Donald Trump förlorade valet som de paranoida dragen i hans personlighet har slagit ut i full blom. Redan långt innan rösterna var färdigräknade i de olika delstaterna hade Trump bestämt sig för att valet var riggat, att Joe Bodens kampanjstab och det demokratiska partiet konspirerade mot honom och med valförrättarnas och delstatsmyndigheternas goda minne såg till att ge demokraterna de röster som Donald Trumps egentligen hade fått.

Han har startat den ena rättsprocessen efter den andra, i delstat efter delstat. Han har till och med lyckats få röster omräknade, bland annat i Georgia, för att säkra bevis för att valfusk har förekommit. Trots att domstolar i flera delstater, nu senast i Pennsylvania, har kommit fram till att presidentvalet har gått rätt till och att inget valfusk har förekommit har Donald Trump framhärdat i sin övertygelse att valet har gått olagligt till och att det egentligen var han och inte Joe Biden som vann presidentvalet.

Den tidigare Washington Post-journalisten Carl Bernstein, som 1974 tillsammans med Bob Woodword avslöjade Watergate-skandalen beskrev Donald Trump så här i en intervju i CNN i september i år:

”Donald Trump är den stora lögnen. Han och hans presidentskap är inget annan än en stor lögn”.

Joe Biden har jämfört Donald Trump med Adolf Hitlers propagandachef Josef Göbbels:  “You say the lie long enough, keep repeating it, repeating it, repeating it, repeating it.”

Till slut tror folk på lögnen.

Donald Trumps strategi inför presidentvalet har varit att sprida desinformation, konspirationsteorier och regelrätta lögner. ”Om vi inte vinner så beror det på att valet är riggat”, har varit det mantra han har upprepat gång på gång och gör så fortfarande.

Han har grävt ner sig allt djupare i konspirationsteorierna. Nyligen hävdade han till exempel att de amerikanska läkemedelsbolagen hade senarelagt sin information om ett coronavirusvaccin till efter presidentvalet den 3 november för att politiskt skada Donald Trump.

Häromdagen gick han så långt att han namngav tre personer som han ansåg vara huvudpersonerna i Den Stora Konspirationen mot honom : De tre var Hillary Clinton,  finansmannen och samhällsdebattören George Soros och Venezuelas förre president, socialisten Hugo Chavez.

Att samme Hugo Chavez avled i cancer på ett militärsjukhus i Caracas redan 2013 var inget som hindrade Donald Trump till att utse Chavez till huvudkonspiratör. Chavez är enligt Trump en del av  konspirationen även om råkar vara död.

När jag läste om dessa senaste konspirationsteorier tänkte jag att det inte kan stå rätt till i huvudet på Donald Trump. Han måste vara psykiskt sjuk. Han visar tydliga symptom på att lida av  paranoid schizofreni. Hans ständiga förföljelsemani, hans tankar om sin egen förträfflighet och oövervinnelighet, hans oförmåga att lyssna på andra, hans ointresse för fakta, hans systematiska lögner, hans falska ryktesspridningar, hans ständiga misstänksamhet mot politiska motståndare och hans allmänt koleriska och aggressiva uppträdande är alla symptom hos en person som kan misstänkas lida av paranoid schizofreni.

Och lider han inte av paranoid schizofreni så kan man i alla fall slå fast att han är en narcissistisk personlighetstyp som kan lida av en psykisk störning. Han kan också vara psykopat.

Narcissism kommer från namnet på ynglingen Narkissos från den grekiska mytologin. Narkissos var så vacker att han förälskade sig i sin egen spegelbild. Med tiden tynade han bort och förvandlades till en vacker vit blomma, narcissen, eller pingstliljan som vi kallar den i Sverige.

Narcissism är en personlighetsstörning som yttrar sig genom att en persons självbild präglas av grandiositet och en känsla av att man är bättre, snyggare och smartare än resten av världen. Den grandiosa självbilden visar sig i form av skryt, storhetsvansinne, framhävande av sin egen förträfflighet och nedvärdering av andra människor.

-En överdriven uppfattning om en egna storheten

-En ständig förväntan om att bli beundrad och berömd.

-Förväntan om att bli betraktad som överlägsen, även på områden där han saknar meriter och kompetens

-Överdrivet skryt och uppförstoring av vad han själv har åstadkommit

-Överdrivna fantasier kring framgång, makt och  briljans

-Känsla av överlägsenhet jämfört med andra människor

Under den minst sagt turbulenta tiden efter presidentvalet har jag varje dag ställt mig frågan varför så många i Trumps närhet ställer upp för honom och hjälper honom att driva sin kampanj mot vad han kallar valfusk, riggade val, konspirationer och orealistiska tolkningar av verkligheten.

Det gäller inte minst hans personlige advokat och New Yorks förre borgmästare Rudy Gugliani, som verkar tro på varje ord som Trump säger.

Man kan inte förvänta sig att Donald Trump själv ska ha någon sjukdomsinsikt. Mer förvånande är att så få i hans närmaste omgivning och fortfarande så få republikaner har fått denna insikt och slagit larm om att något måste vara väldigt fel i Donald Trumps personlighet.

När man läser i medicinska akter över hur en person med paranoid schizofreni bör bemötas av sin omgivning så kan man möjligen få svaret på den frågan. För det är just med respekt och förståelse en sådan här person ska bemötas. En person som lider av paranoid schizofreni får inte ifrågasättas av sina vänner. Dessa ska istället bekräfta den sjukes verklighetsuppfattning som den riktiga.

Få kommentatorer världen över har hittills varit inne på att det skulle kunna finnas en psykiatrisk diagnos bakom Donald Trumps agerande. De flesta har istället hävdat att Trump av rent maktlystnad förbereder en statskupp för att han ska kunna sitta kvar som president.

Men de som låter Trump hållas i hans statskuppsliknande förehavanden borde kanske börja inse att det kanske inte är i USA:s valsystem, hos valförrättarna, hos valmyndigheterna eller hos delstaternas regeringar och domstolar som felet sitter – utan hos Donald Trump själv.

Det är naturligtvis förfärligt att anklaga en president för att vara psykiskt sjuk men världshistorien vimlar av maktfullkomliga statsmän som vid senare analyser har visat sig lida av psykiska sjukdomar. Adolf Hitler var en av dem. De flesta som har studerat Hitlers personlighet har varit överens om att han led av någon form av psykisk störning. Antingen handlade det om en narscissistisk personlighetsstörning eller psykopati.

Nu vill jag inte alls jämför Donald Trump med Adolf Hitler. Skillnaderna är milsvida. Men det kanske är på tiden att man börjar se på Donald Trump inte bara som en maktfullkomlig person utan också som en person hos vilken verklighetsuppfattningen helt har glidit honom ur händerna.

Jag tycker i alla fall att frågan bör diskuteras.