Av någon konstig anledning brukar jag gilla sådana låtar i Eurovision Song Contest, som antingen inte går till final överhuvudtaget eller också slutar långt ner i resultatlistan. Å andra sidan händer det ibland att jag kan få jackpot och hålla på precis rätt låt. Så jag vet inte riktigt hur jag ska bedöma min musiksmak.

I tisdags tittade jag på den första semifinalen och tro det eller ej: Min favoritlåt var den rumänska! Den rumänska musikgruppen Voltaj med sångaren Calin Goia tog mig med storm. Det var en så otroligt vacker sång. Jag satt och applåderade hela tiden medan tårarna rann utefter kinderna. Låten hade ett tydligt politiskt budskap: Ta hand om de stackars barn i Rumänien som lämnas ensamma medan deras föräldrar åker till andra EU-länder för att t ex tigga.

Medan de andra ländernas låtar inramades av diverse musikaliska och tekniska explosioner och konstfärdigheter ackompanjerades den rumänska låten i bakgrunden av jättelika svartvita bilder på just dessa ensamma barn, som längtade efter sina föräldrar. Det var gripande och dramatiskt.

De svenska recensenter som överhuvudtaget ägnat den rumänska låten något intresse har beskrivit den som smörig och inställsam. Den har fått högst en geting i Expressen och ett plus i Aftonbladet. Det är orättvist. Jag tror att journalisternas bedömningar från Wien i hög grad grundar sig på sitt förakt för Rumänien som vägrat ta hand om sina romer. Därför ska rumänerna inte tro att de kan komma och servera en ångerfull låt vid Eurovision Song Contest i Wien.

Jag tycker tvärtom. Den här låten är självkritisk och så vacker, så vacker, så vacker…och så musikalisk!

Alla svenska medier håller förstås på Måns Zelmerlöw och "Heroes". Han får högsta betyg av alla svenska journalister. Den svenska självgodheten är omåttlig. Men Måns får visa ikväll att han är värd alla hyllningar.

För min del tror jag dock att den ryska låten vinner. Den fantastiska Polina Gagarina gav allt och tog publiken med storm i tisdags kväll. Så blir det nog även på lördag. Vilken artist!