Folk hade döpt henne till Grimma, den lilla vargtiken som sen i juni i fjol vistats på Södertörn sydost om Stockholm. Tiken, som var ensam, hade enligt vargexperter vandrat hela vägen från Norge.

Grimma var försedd med en sändare runt halsen för att vargspårarna skulle kunna följa hennes väg över Sverige. Det gjorde också henne till ett jagat byte för dem som kunde ta emot signalerna från hennes sändare och hade tillgång till koordinaterna.

Förmodligen letade Grimma efter en hanne som hon kunde bilda familj tillsammans med. Men hon hann aldrig träffa honom. Vid elvatiden idag, onsdag, sköts hon ihjäl någonstans i Tyresö inom ramen för den skyddsjakt som länsstyrelsen i Stockholms län fattade beslut om den 6 december ifjol. Trots massor av överklaganden, folkliga protester och massiv kritik stod länsstyrelsen fast vid beslutet utan att bry sig om protesterna. 47 000 människor hade skrivit på protesten mot beslutet om skyddsjakt på Grimma.

Grimma syntes på många platser på Södertörn. Hon vistades under långa perioder i det natursköna Tyrestareservatet med sina vackra och för en varg så perfekta natur. Men tyvärr blev hon alltmer nyfiken och närmade sig allt oftare mänsklig bebyggelse.

Därför måste Grimma dö. Och nu är hon död. Lilla Grimma är död. Hon hann aldrig bilda den familj hon ville ha. Hon hann aldrig föda några valpar. Jag har sorg idag, trots att jag aldrig fick chansen att se henne på riktigt i skogarna på Södertörn.

Många södertörnsbor är, liksom jag själv, djupt upprörda idag. Andra känner sig kanske lättade. Inställningen till varg delar ju svenska folket i två oförenliga delar: Den ena delen älskar vargen och vill till varje pris skydda den och slå vakt om den svenska vargpopulationen, en oerhört viktig politisk målsättning även för EU.

Den andra delen, som i hög grad består av jägare och andra jaktintresserade, vill till varje pris skjuta så många vargar som möjligt. Ja, helst skulle de vilja utplåna hela stammen.

Jag har all förståelse för att människor kan vara rädda för varg. Jag vill heller inte påstå att vargen är ofarlig. Vi vet att den river boskap och rådjur. Men det var 200 år sen som en varg dödade en människa i Sverige. Då räknar jag inte in den tragiska händelse som inträffade i Kolmårdens djurpark sommaren 2012, då en ensam kvinnlig djurvårdare blev dödad av minst en varg. Men denna händelse är väldigt speciell.

Enligt rapporter från Södertörn ska Grimma ha dödat en katt vid Dalarövägen och rivit får. Hon ska också ha setts äta på ett slaget rådjur.

Samtidigt fanns det en djup fascination bland människor i min kommun, Haninge, över att Grimma fanns där. Barnen tyckte att det var spännande och alla ville få se en skymt av vargen. Den blev också filmad på många platser. En del av bilderna har jag tagit mig friheten att visa i det här blogginlägget.

Den 12-14 mars ska jag själv delta som talare vid årets Vargsymposium i jämtländska Vålådalen. För den som är intresserad av de stora rovdjurens ställning i Sverige är Vargsymposiet ett utmärkt tillfälle att skaffa sigl nya och bättre kunskaper om våra rovdjur. Jag ser verkligen fram emot att få komma dit.

Jag ska i vinter måla ännu en vargtavla och ta med den till Vålådalen, tillsammans med flera av mina andra målningar. Så det kommer att bli en mysig blandning av föredrag, tal och utflykter samt en konstutställning av Elisabet Höglund.