Den gångna påskhelgen ska vi minnas länge, inte som fridens eftertankens högtid, utan som våldets högtid i Sverige. Kravaller med tusentals deltagare urartade i något vi tidigare aldrig har sett i Sverige – i ett krig mellan gängbrottslingar och stenkastare på den en sidan och polisen, d v s ordningsmakten, på den andra.
Det började i Linköping ––> spred sig till Norrköping —> spred sig vidare till Rinkeby —> spred sig vidare till Örebro och —> spred sig till sist vidare till Malmö. Det handlar överallt om områden med stora invandrargrupper, hög kriminalitet, ständiga mord och gängskjutningar och stora sociala problem.
Kravallerna startade med att polisen på de aktuella orterna hade gett tillstånd till den danske högerextremisten Rasmus Paludan att ordna koranbränningar, hålla möten och demonstrationer på flera platser i Sverige under påskhelgen.
Det är nämligen tillåtet enligt grundlagen att bränna både Koranen och Bibeln, något som för mig personligen är fullkomligt obegripligt. Jag tror inte på gud och läser varken bibeln eller koranen men jag tolererar att det finns människor som söker tröst i dessa skrifter. Ingen kommer att hålla med mig men jag anser att koranbränningar är en styggelse, ett sätt att skända en religion och muslimernas tro som inte borde få förekomma i ett civiliserat och demokratiskt samhälle. Självklart är yttrandefriheten viktig – men den får aldrig vara gränslös.
Det måste finnas en yttersta punkt där respekten för människor måste sättas före rätten att springa dynga i yttrandefrihetens namn.
Jag hoppas att det här var sista gången som polisen gav tillstånd till den här sortens högerextremistiska och rasistiska möten och demonstrationer. Självklart har polisen ett medansvar för att upploppen drog igång. Hade Paludan vägrats tillstånd att bränna koranen mitt under Ramadan och ordna demonstrationer över halva Sverige så hade aldrig de här upploppen ägt rum.
Men huvudbudskapet i det här blogginlägget är inte att anklaga polisen eller att gulla med muslimer. Huvudbudskapet är att lyfta fram något som inträffade under påskens kravaller, som vi aldrig tidigare sett och som talar om för oss att problemen i våra förorter är betydligt större och betydligt mera djupgående än vi tidigare trott.
Vad jag talar om är att de filmer och videoklipp från kravallerna som polisen efteråt fick ta del av visade att det inte bara var vuxna män som kastade sten mot polisen, som spärrade av gator, som brände bilar och som bar sig åt som svin.
Det fanns också kvinnor, mammor, med bland stenkastarna, mammor som antingen själva kastade sten mot poliserna eller gav stenar åt sina barn så att dessa kunde kasta stenarna mot polisen eller hejade på barnen när dessa på eget initiativ deltog i stenkastningen. Ingen vet ännu hur många mammor och barn det handlade om. Den siffran får polisen nog aldrig fram. Det kan ha rört sig om ett ganska litet antal men en stenkastande mamma är en mamma för mycket.
När mammor hetsar sina egna barn att kasta sten på poliser och dessutom själva deltar i stenkastningen är det något vi måste se mycket allvarligt på. Det är ett varningstecken. Polishatet och hatet mot det svenska samhället bland invandrare inskränker sig alltså inte längre till ett antal unga invandrarmän med uppdrag att döda. Vi har under de senaste dagarna även sett att våldet kan omfatta hela invandrarfamiljer.
Det är något nytt.
Garip Gunes, som är kontaktperson för ungdomar vid Rinkeby/Kista stadsdelsförvaltning i Stockholm, var en av många som var på plats under upploppen. Så här berättade han efter kravallerna:
”Det har varit upplopp i Rinkeby tidigare men då har det aldrig varit på det här sättet, nämligen att mammor skickar fram sina söner för att kasta sten.”
Chefsåklagare Eva Nemec Nordh vid Åklagarkammaren i Linköping leder förundersökningen kring påskkravallerna i Linköpingsförorten Skäggetorp. Hon har reagerat starkt på de bilder från kravallerna som har kommit in till utredarna och där man bland annat kan se att barn och kvinnor är delaktiga i de upplopp som totalt spårade ur inte bara i Skäggetorp utan även på andra platser under den gångna påskhelgen. Så här säger Eva Nemec Nordh:
”Barn och mammor kastade stenar tillsammans. Mammorna klappade om barnen och hejade på. Det känns helt absurt. Tillsammans med unga män var det barnfamiljer som deltog. Det är helt galet att man tar med sig sina barn in i en sån miljö”.
”Det var alltså inte bara unga maskerade män utan det var mammor med barn som stod och kastade sten på polisen. Småpojkar som står och kastar sten …”, säger Eva Nemec Nordh och fortsätter: