Man brukar säga att krigets första offer är SANNINGEN. När det gäller det ryska invasionskriget i Ukraina tycker jag att det har varit dåligt ställt med sanningen. Och det som hände vid den ukrainsk-polska gränsen i tisdags är ett bra exempel på denna historiska tes.

Det var i tisdags klockan 15.40 lokal tid som en luftvärnsrobot helt oväntat och med förödande kraft slog ner utanför den lilla polska byn Przewodow som bara ligger sex kilometer från den ukrainska gränsen. Missilen träffade en spannmålstork och två polska lantarbetare som arbetade vid torken dödades direkt. Händelsen skapade omedelbart minst sagt hysteriska reaktioner över stora delar av världen, inte minst inom Nato och USA.

Eftersom Ryssland i dessa dagar genomför en massiv luftattack över Ukraina, framförallt över staden Lviv, var de första kommentarerna från väst att det var en rysk robot som hade slagit ner på ”fel” sida om den ukrainska gränsen och inte bara dödat människor utan också kränkt Nato:s territorium i Polen. Antingen hade missilen gått fel och slagit ner i Polen av misstag eller också hade ryssarna avsiktligt bestämt sig för att bomba en by i Polen för att på det sättet straffa och provocera Nato och trappa upp kriget. Så gick alltså resonemanget i tisdags.

Många, inte minst politiska journalister och kommentatorer här i Sverige, såg för sin inre syn att det tredje världskriget nu hade brutit ut eller var på väg att bryta ut. Detta var förstås en ryggmärgsreaktion i det spända säkerhetsläge som råder men också ett tecken på bristande is i magen och bristande omdöme hos de medier som har till uppgift att så sanningsenligt som möjligt informera svenska folket om det som händer i krigets Ukraina och i landets närområden.

Det är nu snart nio månader sen – den 24 februari i år – som Ryssland under ledning av Vladimir Putin oprovocerat, välplanerat och i hemlighet invaderade Ukraina i ett anfallskrig som vi i väst aldrig hade kunnat föreställa oss. Ett angrepp på ett fredligt broderland var det mest magstarka man kunde tänka sig. Det var inte bara ett brott mot folkrätten utan också en humanitär kraschlandning, en rysk maktdemonstration utan like och en total omritning av den säkerhetspolitiska kartan. Samt inte minst ett brott mot alla demokratiska värden.

Vi vet alla vad som har hänt sedan dess. Den ryska armén och de ryska bombattackerna har slaktat tiotusentals ukrainska medborgare och soldater, alla helt oskyldiga till det krig som de har blivit måltavlor i.

Ingen får förledas att tro att jag på något sätt skulle försvara Ryssland eller leta efter förmildrande omständigheter bakom de ryska attackerna mot Ukraina. Däremot måste alla som gör anspråk på hederlighet och strävan efter sanning se till att vid varje tillfälle skuldbelägga den part som ska skuldbeläggas, inte rutinmässigt bara skuldbelägga den ena parten.

Det är vad man under de första timmarna efter robotexpolosionen i Polen gjorde, inte minst bland svenska krigskommentatorer, ett agerande som man senare fick äta upp.

Nato sammankallade ett krismöte redan på onsdagsmorgonen för att diskutera attacken i Polen. Samstämmiga uppgifter efter Nato-mötet gjorde gällande att roboten som slog ner i polska Przewodow inte kom från Rysslans utan från ukrainskt luftrum, något som omedelbart tillbakavisades av de styrande i Ukrainas huvudstad Kiev.

Nato gjorde alltså vad man kunde för att tona ner händelsen. Även USA:s president Joe Biden sa att det inte fanns några bevis för att det skulle ha rört sig om en rysk robotattack.

Den aktuella missilen ingick med stor sannolikhet i det ryska luftvärnssystemet S-300. Dessa missiler finns fortfarande i lager hos det ukrainska luftförsvaret och används i kriget mot Ryssland. Polens president Andrzej Duda har bekräftat att den projektil som slog ned i Polen var just en sådan S-300-missil. De metallrester från roboten som låg på marken efter nedslaget ska enligt uppgift ha kommit från en sådan missil. Det påstås också att det finns bildmaterial från amerikanska flygspanare som ska bekräfta varifrån missilen kom och hur ”attacken” gick till. Detta bildmaterial har ännu inte offentliggjorts.

Icke förvånande tillbakavisade Ryssland redan i tisdags kväll anklagelserna om att det handlade om en rysk luftattack mot Polen. Det ryska försvarsdepartementet hävdade att ryska robotar inte har landat närmare än 35 kilometer från den polska gränsen, alltså inne i Ukraina. De ryska robotattackerna mot Ukraina gjordes enligt departementet ”med hög precision och endast på ukrainsk mark”. Alla andra uppgifter kallar ryssarna för ”provokationer”.

Men från ukrainskt håll har tonen under de gångna två dygnen varit en helt annan. Landets högsta ledning har fram till i eftermiddags (torsdag) framhärdat i påståendet att det var Ryssland som avfyrade attacken mot Polen. Så här sa igår Mychajlo Podoljak, en av president Zelenskijs rådgivare:

”Ryssland är skyldigt till alla händelser som involverar robotar sen kriget började. Det är viktigt att hålla fast vid den logiken. Kriget startades och förs av Ryssland. Ryssland utför massiva attacker mot Ukraina med kryssningsmissiler och Ryssland har förvandlat östra Europa till ett oförutsägbart slagfält. Det kan inte finnas någon annan förklaring till eventuella andra händelser med robotar.”

”Kunde robotarna ha nått polskt territorium av misstag, eller var det en medveten provokation från Ryssland? Var de ens ryska? Inte mycket talar för att de två robotarna flög vilse, om det handlade om precisionsstyrda ballistiska robotar eller kryssningsrobotar. De har hittills haft bra träffsäkerhet i Rysslands bombkampanj mot civil infrastruktur, som har slagit ut elnät och vattenförsörjning över hela Ukraina.

Vissa uppgifter och bilder, som sprids på sociala medier av vrakdelar av robotarna, tyder på att det kan ha varit en träff från ett luftvärnsbatteri av den sovjetiska typen S-300. De används numera ofta som terrorvapen av Ryssland, eftersom det börjar råda brist på avancerade robotar.  … Teoretiskt sett kan roboten ha avfyrats från det ryskkontrollerade Belarus, vars närmaste punkt ligger drygt 10 mil bort från nedslagsplatsen.”

Winiarki fortsätter:

”Det vore dock inte helt ologiskt – om än extremt riskabelt – om robotattacken visar sig vara en medveten rysk provokation. I Vladimir Putins vokabulär och den ryska propagandan heter det genomgående att kriget inte bedrivs mot Ukraina, utan mot USA och den västliga försvarsalliansen Nato. I det sammanhanget avfärdas Ukraina och ”regimen i Kiev” som endast amerikanska marionetter.”

…

”Något ryskt erkännande är ändå knappast att vänta. Ryska försvarsministeriet uppger att uttalandena av polska medier och tjänstemän om att de ryska robotarna träffat polskt territorium är ”en medveten provokation som syftar till att eskalera situationen”. Men det kommer snart finnas klara bevis på vem som stod bakom anfallet. Och då kan den rådande spänningen i östra Europa snabbt utvecklas till en allvarlig säkerhetskris för hela kontinenten.

Ryska propagandister är redan i full gång med att hävda att det var en ukrainsk robot eller polsk luftvärnsraket som slog ned i Polen. Det kan ha varit en fejkad operation från Polen, för att få ökat Nato-stöd, hävdar till exempel Kremltrogne Sergej Markov på sin Telegram-blogg.”

Så skrev alltså i onsdags en av Sveriges mest rutinerade och inflytelserika utrikespolitiska journalister och kommentatorer. Det skulle snart visa sig att han var inne på helt fel spår. Men han fick innan dess till viss del medhåll från en annan svensk kollega, Expressens utrikeskommentator Mats Larsson. Så här skrev denne i en krönika i onsdags:

”Det här är nyheten som väst har fruktat sen Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari. Att kriget ska spilla över in i ett Nato-land. Det som just har hänt i Polen.

Det är, enligt den amerikanska underrättelsetjänsten, en eller ett par ryska robotar som slagit ner några kilometer in på polskt territorium. Den polska regeringen har kallat till krismöte. Även Ungern har kallat in sitt försvarsråd och flera stater har uttryckt sin solidaritet med Polen och sin beredskap att försvara varje yta av Nato. Natos artikel 5 säger ju att om ett land blir anfalletså ska de anra Nato-medlemmarna komma till hjälp.”

Men Mats Larsson tror å andra sidan inte att det skulle handla om ett medvetet planerat anfall från den ryska sidan. Han tror istället att det är några ryska kryssningsrobotar som har förirrat sig in på polsk mark och detonerat där i samband med de massiva bombanfall ryssarna genomförde under tisdagseftermiddagen i den här delen av Ukraina.

”Ibland går något snett. Ryssland har även tidigare använt äldre och mer primitiva robotar som är svårare att förutsäga var de träffar. Det ska heller inte uteslutas att det rör sig om en rysk robot som skjutits ner av ukrainskt luftvärn och sedan slagit ner inne i Polen.

…  Vi lär åtminstone få se skarpa protester från Polen, från Nato, från USA. Om det blir någon rysk ursäkt återstår att se. Moskva har inte för vana att ta på sig någon skuld eller medge några misstag. Deras första reaktion var förnekande.”

Även Mats Larsson lade med andra ord skulden på Ryssland även om han inte anklagade Ryssland för att ha agerat medvetet. Några ”högljudda protester” från Polen, Nato och USA har vi dock inte hört. Det enda vi har hört är mycket försiktiga kommentarer som inte innehåller några som helst anklagelser mot Ryssland.

Istället har Nato, Polen, USA med flera lagt skulden på Ukraina. De har mer eller mindre slagit fast att det var en ukrainsk missil modell S-300 som av misstag slog ner i Polen och dödade två lantarbetare. Detta skedde sannolikt i samband med att Ukraina försökte försökte bekämpa de ryska missiler som skickats iväg för att bomba bland annat staden Lviv.

”Det finns preliminär information som motsäger att det var Ryssland som låg bakom attacken”, förklarade Joe Biden i onsdags.

Även Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg hävdade i onsdags att det inte handlade om någon medveten attack utan att det var en missil som hade avfyrats av det ukrainska luftvärnet men som råkade hamna fel. Samma sak hävdade senare även Polens president Duda som också menade att roboten sannolikt inte hade avfyrats av Ryssland.

Dock menar de flesta utanför Ryssland att Ryssland de facto ändå bär ett stort ansvar för det som hände. Det var Ryssland och president Putin som invaderade Ukraina. Det är Ryssland som under nio månaders tid har gjort gamla, kvinnor och barn hemlösa, utan el, utan vatten, utan kommunikationer, utan arbete och utan hopp. Soldater har torterats och dödats. Dödade människor har begravts i massgravar. Blod har flutit på gatorna.

Detta får vi inte glömma. Ändå hävdar jag att sanningen alltid ska ha företräde – även om den i vissa fall gynnar den part man ogillar mest, i det här fallet Ryssland.

Till sist ytterligare några ord om sanningen. När jag för många år sen studerade historia vid Göteborgs universitet fick jag lära mig en sak som jag senare som journalist alltid har haft i åtanke. Det gäller källkritik, inte minst under ett pågående krig. Min historielärare förklarade att det enda som man kan lita på när det gäller information från de stridande parterna i ett krig är den ynka lilla information som är gemensam. Det enda de stridande parterna är överens om, det skulle man våga kunna kalla ”sanning”. Allt annat är desinformation och propaganda.

Det är bra att tänka på när man bevakar Rysslands krig i Ukraina. Glöm inte källkritiken!