Ni har kanske lagt märke till att jag inte har gjort så många inlägg på min blogg på senare tid. Det har sina förklaringar. Dels har jag under en längre tid lidit av skrivkramp, ett problem som jag aldrig har drabbats av i hela mitt liv.

Snarare har jag med en sällan skådad frenesi låtit fingrarna glida över tangenterna på datorn. Att drabbas av skrivkramp är oroande för en person som älskar att skriva – och skriva mycket.

Dels – och framförallt – håller jag på med ett journalistiskt projekt som kräver lång tids research och mycket förarbete, ett förarbete som i skrivande stund är långt ifrån avslutat.

Jag ska avslöja lite grand om vad detta projekt handlar om och vars resultat jag kommer att publicera här på min blogg under de kommande veckorna.

Det handlar om covid-19, ja inte om pandemin som sådan utan om de biverkningar som alldeles för många människor drabbades av av covidvaccinet, inte minst av svensk-brittiska AstraZenecas vaccin. Under flera månader har jag systematiskt gått igenom hundratals forskarrapporter, artiklar och utredningar kring covidvaccinernas olika biverkningar, producerade av forskare och experter från hela världen.

I Sverige finns det nästan inget skrivet om de allvarliga biverkningar som många människor världen över drabbades av efter vaccinationerna. Det har ju varit tabu att prata om att covidvaccinet skulle kunna ge biverkningar förutom lite ont i vaccinarmen, snuva, ont i muskler och leder och lite trötthet under någon dag eller två.

Covidvaccinet var ju enligt tidigare statsepidemiologen Anders Tegnell Guds frälsning till människorna och fick inte ifrågasättas, än mindre Folkhälsomyndighetens enligt min mening egendomliga, förvirrande och motsägelsefulla politik.

Däremot har det skrivits och forskats vilt kring vaccinens biverkningar i andra länder, som inte har haft samma rigida och yttrandefrihetsfientliga inställning till vacciner och eventuella biverkningar  som har rått här i Sverige och som uppenbarligen fortfarande råder.

För att inte skapa missförstånd vill jag starkt understryka att jag alltid ha varit en varm anhängare av vaccineringar. Jag är med andra ord ingen anti-vaxxare, som dessa människor så föraktfullt benämns. I själva verket är jag en stark vaccinanhängare. Jag vaccinerade mig till och med för svininfluensan 2009 – trots att så många svenskar vägrade ta det vaccinet av rädsla för just biverkningar. Bara 60 procent av svenskarna vaccinerade sig mot svininfluensan under 2009 och 2010.

Det vaccin som då användes och som var godkänt av EU hette Pandemrix. Dessvärre triggade detta vaccin igång allvarliga biverkningar som inte upptäcktes förrän långt efter det att svininfluensapandemin var över. Många minns säkert hur ett stort antal barn och unga vuxna drabbades av den neurologiska sjukdomen narkolepsi som en direkt följd av svininfluensavaccinet.

Fram till 2020 har 394 fall av narkolepsi som misstänkt biverkning efter vaccinationen med Pandemrix rapporterats till Läkemedelsverket.