Sveriges Olympiska Kommitté lämnade i slutet av november in sin intresseanmälan till Internationella Olympiska Kommittén (IOK) för att få arrangera vinter-OS och Paralympics i Stockholm år 2026. SOK slåss nu med näbbar och klor för att få stockholmspolitikerna med på båten.

I Stockholms stadshus har det hittills bara varit socialdemokraterna som har varit intresserade av att arrangera vinter-OS i Stockholm 2026. Men SOK tror nu att det ska vara möjligt att få beslutsfattarna att inse att ett vinter-OS i Stockholm är en nåd att stilla bedja om. IOK har t ex utlovat 8.88 miljarder kronor till det värdland som arrangerar vinter-OS. Det är mumma det och skulle lösa alla ekonomiska problem. Eller?

SOK:s generalsekreterare Gunilla Lindberg säger att ”den största utmaningen vi nu har är att få Stockholms politiker att förstå hur bra det här är”.

– Att säga nej till OS är som att tacka nej till någon som vill donera pengar för att man ska arrangera något, fortsätter Lindberg och betonar: ”Riskerna är väldigt små!”

Jag har läst igenom viktiga dokument från Sveriges Olympiska Kommitté inför vinter-OS 2026 där ett antal grundläggande slutsatser slås fast, bl a den här:

”En olympisk vinteridrott utövas på snö eller is”.

Just det, snö och is måste det vara. Oavsett om man åker på längden eller tvären eller uppför eller nedför, så måste det finnas någon form av snö under skidorna. Men om det inte finns någon snö och is i Stockholm, vad gör man då? Ja, man kan ju alltid göra konstsnö. Mil efter mil av vita strimmor över åkrar, ängar och längs skogsvägar. Det blir fint det.

Men vad kostar det att ställa upp snökanoner överallt i terrängen, som pressar fram det vita guldet till priset av omåttligt dyr energi? Och konstnö funkar ju bara bra om det är frost i luften och helst tjäle i marken. Annars smälter liksom snön till vatten redan innan den har hamnat på backen.

Jag vill verkligen inte framstå som någon bakåtsträvare. Tvärtom, jag älskar vintersporter, särskilt längdåkning och skidskytte. Problemet är bra att det krävs snö för att kunna utöva dessa sporter. Tyvärr kan inte Stockholm lova Internationella Olympiska Kommittén att det kommer att finnas snö på Högdalstippen eller i Hammarbybacken eller i Flottsbrobacken i Huddinge i februari 2026.

En helt ny skidstadion för längdåkning och skidskytte i en grusgrop i Hamra i Tumba söder om Stockholm snickrar också Svenska Olympiska Kommittén på. Här ska längdtävlingarna gå, är det tänkt.

Men gruset fastnar så lätt under skidorna om det inte finns någon snö i spåren i gropen.

Eller är det så här SOK har tänkt sig det hela?

Eller så här?

Eller så här?

Eller så här?

Inga problem, säger SOK. Vi har räknat med att det kan bli blidväder. SOK lovar att för den nätta summan av 75 miljoner kronor kunna lägga både konstnöspår och konstsnö i alla skidbackar, rodelbanor, bobbanor med mera under hela OS. En baggis. Nu vet ju både ni och jag att sådana där kostnadsförslag ofta är tagna helt ur luften. Allting blir i praktiken mycket mycket dyrare – särskilt om inte en enda snöflinga skulle falla över Stockholmsområdet under vintern 2026.

Dessvärre har tendensen de senaste 10-15 åren varit att snöbrist i Stockholmsområdet inte har varit någon bristvara, om jag säger så. Ja, jag menar förstås, att snön vinter efter vinter har lyst med sin frånvaro. Det är omöjligt att svara på om snön kommer tillbaka till år 2026, men SOK hoppas förstås.

Kanske har ni förstått att jag inte tycker att Stockholm ska arrangera Vinter-OS och Paralympics 2026. Inte därför att det inte skulle vara en fantastisk grej att få ha OS utan därför att Stockholm inte är någon vintersportstad längre. Förutsättningarna för att bedriva vintersport här blir sämre och sämre för varje år. Det är bara att inse. Skidklubbarna i Stockholmsområdet kämpar med sina snökanoner hela vintrarna för att Vasaloppsåkarna ska kunna få träna på ett i alla fall snöliknande underlag.

Nej, den sport som Stockholm skulle kunna erbjuda är rullskidåkning. För det krävs inte snö. Och asfalterade vägar finns det ju gott om.

Stockholmspolitikerna bör komma fram till slamma slutsats som jag. Stoppa SOK:s försök att få vinter-OS till Stockholm 2026. Det är en dödfödd tanke. Samtidigt har jag svårt att se hur ett sådant gigantiskt arrangemang ska kunna gå ihop ekonomiskt. Visserligen säger kampanjmakarna att det skulle kunna bli över 3 miljarder i överskott efter OS.

SOK har budgeterat 13.6 miljarder kronor i kostnader för de olympiska vinterspelen i Stockholm. Av dessa kommer som nämnts 8.8 miljarder att betalas av Internationella Olympiska Kommittén. Men resten får skattebetalarna stå för. Sedan vet vi att det alltid är önskedrömmar som kännetecknar kostnadsberäkningar som sträcker sig långt fram i tiden. Forskning om OS har visat att olympiska vinterspel blir 135 procent dyrare (alltså mer än dubbelt så dyra) än vad värdlandet har budgeterat för. Varför skulle detta inte gälla eventuella vinterspel i Stockholm?

Jag kan bara nämna Nya Karolinska Sjukhuset.

Låt inte vinter-OS i Stockholm bli ett nytt Karolinska!

Norska Lillehammer väntas också söka vinter-OS 2026. Låt dem göra det. I Lillehammer finns det i alla fall snö.

PS: SOK hävdar att ett vinter-OS i Stockholm skulle utgöra en oerhörd stimulans för vinteridrotten i Stockholmsområdet. Själv anser jag att det enda som kan stimulera vinteridrott i Stockholm är snö. Det behövs inga OS-arrangemang för att intresset för skidåkning ska öka. Istället har det alltid visat sig att efter flera snörika vintrar i olika delar av landet så har intresset för skidåkning ökat kraftigt. Inget konstigt med det.