Jag har känt en djup sorg under hela den här så kallade vintern 2023 över att det i stort sett varit barmark både under januari och februari. Bara enstaka flingor har fallit och de har smält undan lika snabbt. För en person med skidåkning som sin stora passion i livet (vid sidan av cykelåkning, förstås) har detta varit en outhärdlig plåga. Jag vet att jag inte har varit ensam om att tycka så.

Nu talar jag förstås inte om Norrland, Hälsingland och Dalarna. Jag talar om södra Sverige i allmänhet och östra Svealand i synnerhet. Där bor ju jag. För bara några år sen föll det hyggligt med snö under hela vintern även här hos oss på Södertörn men de sista vintrarna har varit gravt snöfattiga – till mångas sorg och förtvivlan. Det enda som gör vintern uthärdlig är nämligen snön, tycker jag.

Detta har inte bara lett till att man inte har kunnat åka skidor utan också till att hela tillvaron har blivit mörk och dyster. Den vita snön lyser upp naturen och skapar ett alldeles eget ljus som gör det lättare för oss stackare som har lätt för att drabbas av depression.

Men så kom snön äntligen i början av mars även till oss på Södertörn. Men det var alldeles för sent. Alla vet att mars är en lurig månad. Ofta är det kallare i mars än både i januari och februari, särskilt nattetid. Faller det då också snö kan det faktiskt skapas  perfekta vinterförhållanden – precis som den korta tid som har höjt mitt humör betydligt de senaste dagarna. Jag har försökt åka skidor så ofta jag har hunnit men det har alltid handlat om att jag själv tvingats dra upp spåren.

Det finns gott om stora ängar i närheten av mitt hus. Där går det att tillverka spår på egen hand även om dessa sällan blir helt perfekta – men åkbara. Det är huvudsaken. Om jag hade haft råd skulle jag ha investerat i en snöskoter med efterföljande spårmaskin men de pengarna har jag inte.

Senast idag åkte jag tio varv på mitt egenhändigt (eller egenfotigt) uppdragna skidspår, något som gav mig en sen länge saknad vederkvickelse. Det var skönt att känna hur endorfinnivån steg i kroppen för varje skär.

Jag har också idag och de senaste dagarna passat på att ta lite bilder på denna alltför senkomna vinter.

I morgon ska det bli snö följt av regn. Sen kan man nästan gissa hur det slutar. På tisdag ska temperaturen stiga till +7 grader. Kanske hinner vår fina vinter i Tungelsta försvinna innan den ens hade kommit.

Men då kan man å andra sidan börja längta efter våren. Nästa måndag, den 20 mars, är det Vårdagjämningen, glöm inte det!

Jag tycker att ordet ”vårdagjämning” är det svenska språkets i särklass vackraste ord!