Bosse och jag förföljs av olycka och motgångar. När vår nya adopterade katt kom hem till oss igår rymde hon meddetsammVi har letat i över ett dygn men hon finns ingenstans ..

Först dog vår älskade Sigrid. Efter en vecka försökte jag rycka upp mig ur min djupa sorg och började leta efter en ny katt. Och jag hittade henne, lilla Astrid (på hemmet hette hon Kalinka) på Södertälje Katthem. Hon var nästan lika vacker som Sigrid och även hon delvis sköldpaddsfärgad.

Men vi fick inte behålla Astrid länge, bara två timmar. Sen försvann hon.

Vår lilla Astrid är borta
Bild: Södertälje Katthem

När vi åkte med henne från Södertälje sa hon inte ett knyst i bilen. Det blev vi glada för, även om hennes tystnad kan ha berott på att hon var skräckslagen. När vi kom hem till stugan i Tungelsta var vi noga med att stänga alla dörrar och fönster. Astrid fick inte gå ut på fyra veckor. Först måste hon lära känna sitt nya hem och sina nya föräldrar.

Så vi bar in kattkorgen med Astrid i köket och slog upp torrmat, våtmat och vatten i tre skålar, så att hon fick äta när hon ville. Plötsligt rusade hon ut ur lådan och kröp in under köksbordet och gömde sig längst in under kökssoffan. Där låg hon länge utan att röra sig. Hon var totalt paralyserad av skräck. Men Bosse försökte ändå att locka fram henne.

Lilla Astrid
Bild: Elisabet Höglund

Det gick fortare än han var beredd på. Plötsligt flydde Astrid med blixtens hastighet ut ur köket, genom vardagsrummet och hallen och ut på verandan. När hon kom dit ut blev hon så rädd att hon bokstavligt talat klättrade uppför verandafönstret och lyckades få fäste med klorna i två smala takbjälkar som gick strax under innertaket. Där låg hon minst en timma, fjättrad i det trånga utrymmet mellan verandataket och takbjälkarna. Hennes blick var stel av skräck.

Det såg förfärligt ut. Stackars katt. Hur ska vi kunna få henne att släppa sin rädsla och trivas hos oss? Bosse gjorde allt för att hjälpa henne att klättra ner från innertaket. Istället hoppade hon ner på bordet och försvann in i huset. Sen dess har vi inte sett henne. Jag tror personligen att hon har lyckats ta sig ut ur huset via något fönstret som stått på glänt eller genom ett ventilationshål mellan några takbjälkar. Trots att vi gjort allt för att täppa igen hela huset men måste vi ha misslyckats. Hon lurade oss. Hon ville inte ha med oss att göra.

Vi har sen igår kväll letat och letat. Vi har vänt upp och ner på hela huset, tittat under husgrunderna, kollat alla skrymslen och vrår utan att hitta ett endaste spår av Astrid. Vi har också sökt igenom skogen i området. Vi hr lyft på granruskor, dragit isär täta hasselsnår, letat i dikena, plöjt igenom högt gräs och samtidigt kollat varenda träd i skogen. Katter har ju en benägenhet att klättra upp i trän när de blir skrämda. Men ingenstans fanns vår lilla Astrid.

Lilla Astrid
Bild: Elisabet Höglund

En av våra grannar, en sann och hängiven kattvän, är däremot inte orolig: ”Hon har säkert gömt sig under kylskåpet trots att det bara är 6 cm högt där. Katter kan göra sig hur små och smala som helst. Och de kan lura oss genom att gömma sig på de mest märkliga ställen”.

Jag tvivlar dock. Tyvärr är jag en pessimistisk person – i synnerhet nu sen Bosse och jag har drabbats av så många sorger och sjukdomar. Kanske var jag också för snabb i mitt beslut att leta efter en ny katt.

Ikväll polisanmälde jag Astrids försvinnande och anmälde det också på en särskilt sajt för bortsprungna katter som heter ”vilse.se”. Sannolikt är det mest kattvänner som läser den sajten. Så risken är stor att de som jag vill ska läsa sajten, nämligen de som bor i närheten av mitt hus på olika sidor Vedasjön, och som skulle kunna ha en liten chans att hitta henne. Astrid har ett ID-nummer inregistrerat på en chip i halsen, så det går att identifiera henne.

Lilla Astrid
Bild: Elisabet Höglund

Om någon av er som läser det här inlägget och bor i grannskapet skulle hitta Astrid – eller i varje fall få syn på henne – så ring eller skriv för sjutton till oss omedelbart och berätta. Mitt telefonnummer är 0738-43 76 07 och Bosses nummer är 0708-10 56 88. Min e-postadress är: [email protected]

”Jag vill inte förlora en katt till”

Jag orkar inte uppleva förlusten av ännu en katt. Hjälp oss. Håll ögonen öppna. Samtidigt ska ni veta att Astrid är oerhört rädd och går inte fram till någon som lockar på henne. Men om vi får veta att hon befinner sig på ett visst ställa så kan vi snabbt ta bilen och köra dit.