Det finns något i den svenska klimatdebatten som inte stämmer och som ständigt förvånar mig. Det är hyckleriet och dubbelmoralen. Folk som ena stunden talar sig varma för klimatet och kräver krafttag mot det man kallar klimatkrisen kan i nästa ögonblick ta flyget till New York eller Thailand. Jag förstår inte riktigt hur det hänger ihop. Det är därför som jag tror att så många mer än jag har en så kluven inställning i klimatfrågan.

Jag ska idag visa exempel på det mest grandiosa hyckleri om klimatet som åtminstone jag har upptäckt sen jag på senare tid gjort en del studier. När man läser tidningarna – ja, jag läser fortfarande papperstidningar även om jag hämtar den mesta informationen från nättidnigarna – så lägger man, om man är observant, märke till alla de heltidsannonser, hela annonsuppslag och rentav annonsbilagor som gör reklam för långväga resor över jordklotet. Trots klimatkrisen som vi alla talar om.

Det är de stora resebyråerna som på det här sättet säljer in sina lockande resor till oss medborgare. Inte undra på att en underbar vit sandstrand i Australien kan locka både en och två svenskar att köpa biljetter till några veckors semester där. Eller Sydamerika. Eller Thailand. Eller Vietnam. Eller Karibien.

Det är naturligtvis en grov självmotsägelse att svenskar reser jorden runt med flyg samtidigt som de oroar sig för klimatet. Men det är på något sätt som om det lilla jag gör inte spelar så stor roll. Vad har det för betydelse om lilla jag slutar flyga när alla andra fortsätter? Nej, det är en logisk invändning.

Det andra jag har studerat i papper- och nättidningar är de gigantiska bilannonserna, lockande reklam för stora feta jeepar, vanliga kombibilar och annat. Så fort jag slår upp t ex Dagens Nyheter så blir jag överöst med lockande reklam för nya bilar. Och det handlar inte om elbilar utan om vanliga bensinslukande och dieselslukande vägmonster.

Hur ska man kunna sluta köra bil när vi dagligen blir överösta med så mycket reklam för nya lockande bilar, bilar som har alla de där fantastiska finesserna som vår egen gamla kärra inte har.

Det är självklart att både reseföretag, flygbolag och hotell världen runt vill göra reklam för de erbjudanden de har att ge till sol- och värmetörstande turister, inte minst svenskar. Det är också naturligt att bilföretagen vill annonsera ut sina nya bilar för att locka till sig köpare.

Men vad jag inte förstår är följande: Många av de tidningar, t ex Dagens Nyheter och Aftonbladet, driver en djupt engagerad kamp mot klimatförändringarna. Jag kan t ex nämna Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman som ända sen 2012 inte har skrivit en enda krönika som inte har handlat om klimatet.

Särskilt engagerad blev han i klimatkrisen i samband med den gångna sommarens plågsamma hetta. Då hade han fått nog. Då kände han av klimatkrisen ”på riktigt”. Sedan dess har han skrivit och uppmanat oss läsare att börja leva så att vi kan stoppa den globala uppvärmningen. Det innebär naturligtvis att vi i första han ska sluta flyga, i andra hand ska sluta köra bil (med undantag för elbilar) och i tredje hand ska sluta äta kött.

Jag har all respekt för Björn Wimans och andras engagemang i klimatfrågan. Vad jag inte kan förstå är att Björn Wimans egen tidning, Dagens Nyheter, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år, tar in dessa enorma braskande annonser för fler flygresor, fler semestrar på andra sidan jordklotet, fler och större bilköp mm.

Varför tar man in dessa annonser? Jo, för att tidningarna ska tjäna pengar. Helsidesannonser för bilar och flygresor är några av de viktigaste inkomstkällorna för en dagstidning. Radannonser och prenumerationsintäkter är en nullitet i sammanhanget.

Våra stora tidningar finansierar alltså en stor del av sin utgivning och verksamhet med hjälp av jätteannonser för bilar och flygresor – det som samma tidnings egna skribenter motarbetar på debattsidorna, kultursidorna och ledarsidorna.

Detta är den värsta formen av hyckleri och dubbelmoral som jag kan hitta just nu. Hur ska man som tidningsläsare tro på vad en sådan som Björn Wiman skriver när hans egen tidning inte ägnar sig åt något annat än att göra reklam för jorden-runt-flyg och bränsleslukande bilar?

Det är något som inte stämmer. Är klimatengagemanget något som enskilda journalister och kulturskribenter tlllåts ägna sig åt för att döva sitt eget dåliga samvete medan de starka ekonomiska intressena runtomkring får hålla på som om ingenting har hänt?

Svaret är förstås att det är någon annan – men inte vi eller jag  – som ska lösa klimatkrisen. Vi måste i första hand tänka på våra företags ekonomi och att våra tidningar ska överleva ekonomiskt. Bra då att ha en och annan skribent som försöker hålla vår klimatångest vid liv.

Jag tycker att klimatfrågan är svår. Jag har svårt att ta ställning. Finns det en klimatkris? Jag har ingen aning. Kanske finns det en sådan.

Men en person som jag börjar beundra och som hela världen just nu älskar för hennes klimatengagemang är 16-åriga Greta Thunberg, Malena Ernmans dotter, som blev känd över hela världen när hon i slutet av sommaren satte sig med sitt plakat framför riksdagshuset i Stockholm och började skolstrejka för klimatet.

På några månader har detta barn gjort världssuccé. Hon är en supernova. Hon är en ikon. Hon vågar skälla ut världens ledare från talarstolen på ett sätt som ingen annan skulle våga.

Det känns som om lilla Greta Thunberg ensam får bära världens klimatångest på sina späda axlar. Hon har blivit vårt klimatalibi. När Greta Thunberg finns och agerar då kanske något kan hända. För själva orkar vi inte.