När detta publiceras på måndag kväll har 15 fall av coronavirus bekräftats i Sverige. Det är ännu ingen katastrof men situationen kan snabbt förvärras. I vilket fall som helst är coronasmittan den fråga som upptar det största intresset hos svenska medier, myndigheter och regering.

Det grälas dagligen om kompetensen hos berörda myndigheter. Folkhälsomyndigheten har ifrågasatts liksom Sveriges smittskyddsberedskap i största allmänhet. Vi har dock ännu inte något facit som visar hur god eller dålig denna kompetens är.

Det är bra att coronasmittan tas på allvar. Samtidigt vet ingen idag hur allvarlig epidemin blir, om det ens kommer att utvecklas till en omfattande epidemi (eller pandemi). Det gissas och spekuleras fortfarande. Somliga menar att coronaviruset inte är farligare än andra influensavirus.

Men medan allt intresse i Sverige fokuseras på coronaviruset är en ny, kanske ännu allvarligare, katastrof under uppsegling. Det handlar om den nya flyktingvåg som har sköljt fram sen Turkiet i torsdags på pin kiv öppnade landets gränser mot Europa och lät flyktingar passera landet till den grekiska och bulgariska gränsen.

Dessa nya flyktingströmmar – som EU:s politiker har väntat på länge – kan till slut visa sig bli ett större problem för Europa än coronaviruset. Turkiets president Erdogan gjorde ett politiskt mycket osympatiskt och fult drag när han öppnade passagerna för flyktingarna. Han gjorde det i syfte att utverka mer pengar från EU som ersättning för att Turkiet tar hand om flyktingarna från Syrien – men också från Afghanistan, Irak, Marocko och andra länder.

Erdogan påstår att EU inte har levt upp till avtalet från 2016. Det är hur som helst en obehaglig och oetisk lek med människoliv som vi ser framför våra ögon.

Turkiet använder olyckliga flyktingar som bricka i ett högt politiskt spel om pengar. Samtidigt är Turkiet själv aktör i kriget i Syrien eftersom man militärt stödjer en av de syriska rebellgrupperna. Och den som själv är aktör i ett krig har också ett ansvar för att krigshandlingarna leder till flyktingströmmar.

Nästan 15 000 flyktingar har under de senaste dagarna samlats vid gränsen mellan Turkiet och Grekland. Förmodligen handlar det om många fler. Många flyktingar har försökt ta sig över gränsen men hindrats av grekisk polis. Dramatiska scener har utspelat sig när grekisk polis skjutit tårgas mot desperata flyktingar som har velat komma in i Europa.

Idag dödades en ung syrier. Mohammed Abar, av grekisk polis när han försökte ta sig genom gränspassagen. Han sköts med en kula i halsen.

Vi kommer att få se mer av detta under den närmaste tiden. Media från hela världen flockas nu vid gränsövergångarna i Pazarkule och Kastanies vid den turk-grekiska gränsen. De rapporterar om hur människor vadande och simmande tar sig över vattnet för att nå den paradisiska stranden på andra sidan.

Om några dagar eller en vecka kan det handla om 30 000, 40 000, ja kanske uppemot 100 000 flyktingar. Ingen vet.

För snart fem år sen, den 3 september 2015, spolades kroppen av den 3-årige syriske pojken Alan Kurdi upp på en strand i Turkiet. Alan Kurdi kom från Kobane i Syrien och var på flykt med sin familj från Turkiet till Europa i det som skulle bli en av efterkrigstidens mest uppmärksammade flyktingkatastrofer.

Bilden på den döde Alan spreds över världen. Alan Kurdi blev snabbt den mänskliga och tragiska symbolen för flyktingkatastrofen 2015 och det var bilden på Alan som fick europeiska regeringar, inklusive den svenska, att ta emot hundratusentals syriska flyktingar.

Våren 2015 fanns det enligt uttalanden från Stefan Löfven ”ingen gräns för hur många flyktingar Sverige skulle kunna ta emot”. När asylmottagandet sedan kraschade ångrade han förmodligen detta uttalande.

Nästan 165 000 flyktingar sökte asyl i Sverige under 2015. Sverige klarade inte av anstormningen och våra politiker har gång på gång lovat att vi aldrig mer ska behöva uppleva ett nytt 2015. Både statsminister Stefan Löfven och justitieminister Morgan Johansson har heligt lovat svenska folket:

”Sverige ska inte komma tillbaka till situationen 2015”.

Morgan Johansson sa för bara några dagar sen att flyktingkrisen idag inte är lika allvarlig som 2015 – men då hade han ännu inte sett de scener som under de senaste dagarna har utspelat sig vid den turk-grekiska gränsen. I Turkiet finns redan 3,6 miljoner syriska flyktingar i flyktingläger. Ytterligare 1 miljon nya flyktingar kan redan vara på väg från Syrien.

Hur länge står sig Stefan Löfvens och Morgan Johanssons löften om ”aldrig mer 2015”? Tänk om en ny bild på en död flyktingpojke skulle spridas över världen om några dagar! Vad händer då? Är vi då tillbaka till 2015? Orkar våra politiker stå emot trycket när medmänskligheten och medlidandet hos de ”goda” människorna tar över samhällsdebatten?

Nej, situationen är inte exakt likadan idag som 2015. Vi har ju coronaviruset att tänka på. Och visst kan politikerna hänvisa till coronasmittan när de vägrar öppna gränserna för flyktingarna igen.

Det är svårt att förutsäga framtiden. Samtidigt vet vi hur lite det behövs för att opinionen ska vända. 2015 räckte det med en bild på en död flyktingpojke. Vad krävs den här gången? Förmodligen något mycket värre.

En sak är dock säker: Vi orkar inte i längden med att se hur grekisk polis skjuter ihjäl flyktingar som försöker klippa upp taggtrådsnätet vid gränsen till Turkiet. Vi orkar inte med hur många dödade Mohammed Arab som helst.

När coronasmittan har ebbat ut kommer flyktingkrisen som ett brev på posten – även om Posten inte längre är någon pålitlig brevtransportör.