Under den sista veckan i juni plågades många av oss av årets första värmebölja i södra Sverige med skyhöga temperaturer. På flera håll, framförallt i Götaland, slogs flera lokala värmerekord. Värmeböljan kulminerade lördagen den 27 juni då många lokala värmerekord slogs. Men något nytt nationellt svenskt värmerekord slogs inte under denna värmebölja – även om det på vissa håll inte var långt ifrån.

Och nu är vi av allt att döma på väg in i en andra värmebölja den här sommaren!

Den högsta temperaturen under värmeböljan i juni uppmättes i skånska Osby den 27 juni. Då visade termometern på svettiga +36.8° grader.  Det var nytt skånskt värmerekord för juni men fortfarande 1.2° svalare än under de ”riktiga” svenska värmerekordåren 1933 och 1947, då +38° grader uppmättes,  i Ultuna i Uppsala 1933 ocb i Målilla i Småland 1947.

Få kan ha undgått att känna av hettan  – försåvitt man inte hade krupit in och lagt sig under en sten eller gömt sig i en kall grotta eller i ett kylskåp. Termometern här i Älvhyttan kröp under några dagar upp emot 30-gradersstrecket men det fanns platser i södra Sverige som noterade betydligt högre temperaturer, däribland alltså Målilla i Hultsfreds kommun i östra Småland och Osby i Skåne.

Lördagen den 27 juni nådde kvicksilvret i termometrarna i Målilla upp till +33.2 grader. Varmt nog kan man tycka. Ändå nådde temperaturen i Målilla inte upp till det ännu inte slagna svenska värmerekordet. Det noterades redan den 29 juni 1947 till det efter svenska förhållanden osannolika +38 grader!!!

Jag hatar värmeböljor!

Jag hatar värmeböljor. Min kropp blir helt utslagen. Hjärndimman gör att det känns som om hela huvudet var fullt av havregrynsgröt. Jag gillar inte havregrynsgröt i andra sammanhang heller för den delen – särskilt inte stekt havregrynsgröt som vår mamma tvingade i min syster och mig när vi var små.

Vi har ingen AC i vårt hus i Älvhyttan. Därför beställde jag onsdagen den 24 juni en portabel AC-anläggning på nätet för att snabbt försäkra mig om att denna ”akutvara” inte hann ta slut i butikerna innan jag fick ändan ur vagnen. Sådana här prylar, inte minst kylfläktar, brukar ju smälta som smör i solen, om uttrycket tillåts, när hettan blir för svår.

Dagen därpå fick jag beskedet att AC:n inte kunde levereras förrän den 2 juli. ”Nej!” skrek jag. ”Jag står inte ut så länge!”

Förmodligen skulle värmeböljan vara över den 2 juli och då skulle jag inte behöva någon AC. Jadå, mycket riktigt. Den 2 juli var risken för regn enligt SMHI 90% här i Älvhyttan. Å andra sidan är en AC en bra investering för framtiden.

Vi kommer sannolikt att få njuta av/alternativt bli plågade av nya värmeböljor vad det lider. Visserligen spår SMHI att minst halva juli månad väntas bli sval och regnig – alltså en typisk svensk sommar igen. Det ser inte bra ut när man tittar i väderappen.

Målilla i Småland – en av landets varmaste orter

Jag återvänder nu till Målilla och Osby. Målilla är med sitt läge i östra Småland generellt sett en av landets varmaste orter. Det beror dels på att orten ligger i en dalsänka, dels på att de kyliga vindarna från Östersjön inte orkar fram. Sådana geologiska och geografiska förhållanden påverkar alltid hur vädret blir.

Norrland däremot fick inte känna av särskilt mycket av värmeböljan – med några lysande undantag. Jag återkommer till det.

”Klimatförändringar” – det oftast upprepade ordet under värme- böljan 2026

Under värmeböljan i slutet av juni i år var ordet ”klimatförändringar” nog det ord som oftast upprepades av journalister och forskare. Värmeböljan beskrevs som en direkt följd av de pågående klimatförändringarna.

Många klimatforskare menar att klimatförändringarna driver fram värmeböljor – som dessutom förväntas bli ännu vanligare i framtiden – liksom andra sorters extremväder.

Varför var det ingen som pratade om El Niño?

Däremot nämndes Inte med ett ord El Niño, ett regelbundet, naturligt, kraftfullt och ständigt återkommande väderfenomen som har existerat i tusentals år. Det handlar liksom om en hydrologisk störning. El Niño-fenomenet startar när passadvindarna över centrala och östra Stilla havet men ibland också i Indiska Oceanen försvagas.

Ytvattnet värms då upp kraftigt under vissa år (mellan vartannat till vart sjunde år). Varmt ytvatten breder sen ut sig österut. Havstemperaturen stiger då med minst en halv grad över det normala. Detta kan låta lite men kan i verkligheten få förödande konsekvenser.

Experter varnade tidigt i våras för väderfenomenet

I år är det ett sådant där El Niño-år. Flera forskare varnade tidigt i våras för att El Niño i år kan drabba oss i form av en ovanligt kraftfull version. Nästa år kanske den blir ännu kraftigare. Detta varnade bl a den Meteorologiska Världsorganisationen WMO för redan i början av maj. Detta fenomen kallas ”super-El Niño” med temperaturer långt utöver det normala nästan överallt redan under tiden maj-juli.

För att undvika missförstånd och sammanblandning ska jag understryka att El Niño INTE är någon del av klimatförändringarna och den pågående globala uppvärmningen. Istället är El Niño ett naturligt återkommande fenomen som har existerat i årtusenden.

Väderkaos, hetta, torka och översvämningar

En sådan kraftfull El Niño kan vara en av förklaringarna till de heta värmeböljorna över Syd- och Västeuropa under den här våren och sommaren. Fenomenet orsakar väderkaos med kraftiga översvämningar, svår hetta och ödesdiger torka. De delar av världen som påverkas mest är Centralamerika, Europa och norra Afrika.

Visserligen finns det fortfarande forskare som inte anser att sommarens värmebölja har med klimatförändringarna att göra men dessa forskare är få och tillhör numera ett utdöende släkte. Oftast rör det sig om pensionerade klimatforskare och geologer som inte längre är beroende av forskningsanslag för sin försörjning och som därför inte behöver tycka likadant som den växande skaran av klimatforskare som har frågan om klimatförändringarna högst upp på sin agenda.

Många journalister sväljer okritiskt allt vad forskare säger och skriver

Nu kommer jag till det kanske viktigaste avsnittet i det här blogginlägget, nämligen vikten av att man som journalist noga ska granska – och våga ifrågasätta – ett påstående eller en tes som drivs även av s k experter.

Under min research inför det här inlägget läste jag bland annat en artikel på SVT Nyheter från den 26 juni i år, alltså mitt under värmeböljan. Som public service-företag borde SVT vara pålästa och kritiskt granskande. Så icke i det här fallet. Artikeln hade följande rubrik:

Sommaren för 50 år sen var ju stekhet!

För 50 år senz Det var sommaren 1976 det. Vilket lustigt sammanträffande och vilket journalistiskt magplask. Så historielöst och så okunnigt!

Sanningen är istället den motsatta. Just sommaren 1976 – alltså för exakt 50 år sen – hade vi en rejäl värmebölja i Sverige – liksom året innan, 1975, då hettan var ännu mer intensiv. Två heta somrar i rad med andra ord. Själv minns jag särskilt värmeböljan 1975.

I augusti det året hälsade jag bl a på mina föräldrar i Sävedalen utanför Göteborg. Min mamma hade strax innan blivit diagnosticerad med njurcancer och led av djup dödsångest. Hettan gjorde inte saken bättre. Hon var totalt utlämnad åt värmen.

En av de där heta kvällarna åkte hon och jag till en sjö, Kåsjön i Partille kommun, för att bada, även om det bara var jag som badade. Det var mitt enda sätt att för en liten stund få lindring mot hettan. Men någon svalka blev det inte.

Det kändes ungefär som att bada i Döda havet på (gränsen mellan Jordanien och Israel). Jag har badat där. Det var i augusti 1968. Vattentemperaturen var +33 grader. Det gör jag aldrig om. Det var skitäckligt!

”Själv trodde jag inte att det kunde bli så varmt i Sverige”

Åter till Kåsjön i Partille i augusti 1975. Vid sjöstranden fanns det en stor utomhustermometer. När jag tittade på den blev jag chockad: Jag trodde inte mina ögon. Den visade på +36.4° grader trots att det var sent på kvällen! Det höll till och med på att mörkna och ändå var det så varmt. Vi hade ännu en tropisk natt framför oss.

Jag trodde inte att det kunde bli så varmt i Sverige. Men det kan det – och kunde det – inte minst för 50 år sen och till och med för 93 år sen!

Historielöshet och brist på källkritik

Den självupplevda händelsen vid Kåsjön kopplad till artikeln i SVT Nyheter är bara ett exempel på den historielöshet och den brist på källkritik och kritiskt granskande som råder idag, inte minst bland journalister. Exemplet med SVT-artikeln visar att den som skrev artikeln inte ens kunde tänka sig tanken att det kunde ha förekommit varma somrar i Sverige långt tidigare på 1900-talet och inte bara i år.

”Rekordhettan hade varit omöjlig för bara 50 år sen.” Varje gång jag läser den rubriken vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Hur kan någon vara så korkad? Hade den som skrev artikeln kollat fakta hade han eller hon aldrig kunnat skriva denna vilseledande, ja direkt lögnaktiga, smörja.

Den här artikeln borde överhuvudtaget aldrig ha publicerats eftersom den ger en grovt felaktig bild av sakernas tillstånd. Det fanns nämligen åtskilliga heta somrar med många svåruthärdliga värmeböljor och rejäla värmerekord i Sverige under 1900-talet, framförallt efter 1933 som är ett slags startår för min granskning.

Snabba nyheter viktigare än sanna nyheter!

Det är bara att gå in på SMHI:s hemsida och kolla temperaturstatistiken för att se det. Där finns all information. Vill man göra det ännu enklare för sig kan man chatta med Googles chattbot. Då får man svaren direkt utan att behöva anstränga sig.

Men att kolla fakta tar ändå tid. Det viktigaste för nyhetsredaktionerna idag är snabbheten. Artiklarna måste ut på nätet så fort som möjligt. Med detta som överordnat mål blir faktakoll av underordnad betydelse.

Nu ska jag försöka att pedagogiskt och i tur och ordning redovisa höga temperaturuppgifter för olika orter i Sverige. Redovisningen bekräftar att det i Sverige faktiskt har förekommit många somrar med heta värmeböljor ganska långt tillbaka i tiden.

Jag begränsar mig till att redovisa temperaturuppgifter från 1933 och fram till idag, alltså från de 93 senaste åren. Orsaken är att 1933 är ett högintressant årtal eftersom ett historiskt värmerekord slogs det året.

1933

Under den rekordvarma sommaren 1933 sattes det första svenska värmerekordet på +38°C!

Nu ska jag försöka att pedagogiskt och i tur och ordning redovisa att det i Sverige faktiskt har förekommit ett stort antal somrar med heta värmeböljor ganska långt tillbaka i tiden. Jag redovisar dock bara temperaturer från 1900-talet.

1933 noterades Sveriges allra första uppmätta värmerekord när termometern kröp upp till för svenska förhållanden hiskliga +38°C. Det skedde i stadsdelen Ultuna i Uppsala den 9 juli 1933. Detta rekord skulle 14 år senare, alltså 1947, komma att tangeras i Målilla i Hultsfreds kommun i östra Småland.

Sommaren 1933 var en värmesommar som hette duga men hettan var inget som bekymrade Uppsala-borna som den 9 juli hade fått uppleva Sveriges första värmerekord på +38°C.

Ingen klagade över ”klimatförändringar” eller över ”apokalypsen”, d v s förebudet om jordens undergång, som många gör idag. Uppsala-borna tyckte istället att det var skönt med lite sol och värme.

Här nedan visar jag en tabell över de högsta temperaturerna som uppmättes i Sverige sommaren 1933 med uppländska Ultuna som satte svenskt temperaturrekord med +38°C:

1945

Norrländska värmerekord 1945

Låt mig nu gå tolv år framåt i tiden igen, närmare bestämt till sommaren 1945. Då sattes inget nationellt värmerekord. Däremot sattes ett historiskt norrländskt rekord på +36,9°C. Det uppmättes i Harads i Bodens kommun i Norrbotten den 17 juli 1945. Detta är fortfarande den högsta temperatur som någonsin har uppmätts i norra Norrland.

Även om 1945 inte var något varmt sommarår så fanns det ytterligare orter förutom Harads som kunde visa upp höga temperatur. Se här:

Den rekordheta sommaren i bl a Målilla 1947

I lilla Målilla i Småland var sommaren 1947 extremt varm och solig och är en av de mest omtalade vädersomrarna i svensk meteorologisk historia. Den 29 juni det året sattes ett tangerat värmerekord på +38°C. Fjorton år tidigare, 1933, hade samma rekord satts i Ultuna i Uppsala.

Värmerekordet på +38°C har sedan dess ännu aldrig slagits i Sverige och gäller därmed fortfarande som delat svenskt värmerekord. Sommaren 1947 var dessutom den längsta och varmaste sommar som har registrerats i Sverige både under 1800-talet och 1900-talet.

Sandbäckshult i Mönsterås kommun i Småland noterade lokalt värmerekord 1947

En annan ort i Småland, Sandbäckshult i Mönsterås kommun, noterade också en ovanligt hög sommartemperatur och ett lokalt temperaturrekord under 1947. Temperaturrekordet uppgick till +36,0°C och uppmättes den 30 juni 1947.

Gamla temperaturdata nedskrivna på papper

Observera att ju längre tillbaka i tiden man går desto mer osäkra blir de temperaturdata som redovisas. Mätmetoderna var sämre förr, mätutrustningen inte lika tekniskt avancerad som idag. Dessutom var äldre temperaturdata alltid nedskrivna på papper och var inte alltid digitalt överförbara. Här ser ni 2 exempel:

  Målilla 1947  

Ultuna/Uppsala 1933

Även i Malmö slogs 1947 ett lokalt värmerekord som stod sig i många år

Även i Malmö blev det en stekhet sommar 1947. I slutet av juni slog värmeböljan till. Den högsta uppmätta temperaturen i Malmö under denna extremt varma sommar var +34°C grader. Detta var länge det högsta uppmätta värmerekordet i Malmö.

Den ”förlängda sommaren 1947”

Vintern 1947 var mycket kall men följdes alltså av en lång och het sommar. 1947 är det enda uppmätta år där +30°C eller mer har nåtts eller överskridits någonstans i landet under varje månad. Sommaren 1947 kallades den ”förlängda sommaren” eftersom den pågick från maj till och med september det året.

Under 14 dagar i rad i augusti 1947 uppmättes över °30°C. Tidigare under sommaren hade +30°C uppmätts under 6 dagar i följd. Det handlade om perioden 26 maj till och med 3 juni.

Det kan vara på sin plats att nämna några andra varma dagar under 1947 även om dessa inte slog värmerekordet +38°C i Målilla.

Även Gävle och Bromma hade det hett om öronen sommaren 1947

I Gävle i Gästrikland, i Bromma i Stockholm och i norrländska Fränsta-Emnäs uppmättes under sommaren 1947 extremt höga temperaturer:

Det är, som ni kommer att få se även i fortsättningen, inte helt ovanligt att det förekommer heta sommar-temperaturer även på orter i Norrland. 1947 var dock inte extremt i det avseendet men detta kommer att förändras allteftersom de varma somrarna i Sverige blir alltfler och allt varmare.

När det gäller det heta rekordåret 1947 ska jag redovisa en temperaturtabell även för detta år där fler ”heta” orter finns med. Som framgång av tabellen inföll den heta  värmeböljan under de sista dagarna i juni det året:

1948

Betydligt svalare 1948 – men det fanns undantag

Om sommaren 1947 var torr och het så gällde inte detta för sommaren 1948. Istället fick 1948 en ganska

”normal” svensk sommar, för att inte säga att den periodvis var sval. Det fanns dock enskilda undantag. Ett sådant var Alnarp i Skåne.

1955

Den rekordheta sommaren 1955

Nu tar jag ett långt kliv framåt i tiden, nämligen till den heta sommaren 1955. Den som var född då minns kanske att sommaren 1955 inte bara var extremt varm utan dessutom extremt torr, något som brukar hänga ihop. Under några sommarveckor 1955 vande sig svenskarna vid temperaturer på över +30 grader varmt men också vid rapporter om torka och andra katastrofer:

Den långvariga torkan påverkade jordbruket negativt. Torkan gav en extremt liten höskörd under sommaren och förorsakade stora skador på potatis och andra rotfrukter. Allra värst var läget i Götaland och Svealand.

Extrem torka i Götaland och Svealand 

Sommaren 1955 präglades av en av 1900-talets mest kända och långvariga värmeböljor i Sverige, främst präglad av extrem torka i Götaland och Svealand. Högsommarvärmen kulminerade i mitten av juli då temperaturen nådde +33°C i Stockholm. Sommaren 1955 gick till historien som den torraste sommaren sen 1914 i Stockholm. Bara 37.6 mm regn föll sommaren 1955 i Stockholm.

Jag ska dock påpeka att Stockholm inte var den varmaste orten under den här sommaren. Flera andra orter uppmätte högre temperaturer än Stockholm.  ’

Sinande brunnar och omfattande skogsbränder

Den långvariga torkperioden och de höga temperaturerna fick omfattande konsekvenser:

• • Jordbruk och vattennivåer: Torkan skadade potatis och rotfrukter hårt, och ledde till dåliga höskördar.
  • Sjöar och vattendrag: Vattennivåerna sjönk drastiskt på många håll, vilket ledde till att brunnar sinade.
    
  • Sen värme: Den heta luften hängde kvar länge, och ett sällsynt datumrekord sattes den 28 augusti då temperaturen översteg 30 °C.
  • Den långvariga bristen på regn ledde till svår torka, sänkta grundvattennivåer, sinande brunnar och omfattande skogsbränder.

Torraste sommaren sen 1860

Det var i juli som värmen kom och lade grunden till den torraste sommaren i Sverige sedan temperaturmätningarna började 1860. Sommaren 1955 var legendariskt varm och extremt torr. Den var en av 1900-talets allra varmaste somrar i södra Sverige och prägldes av en ihållande värmebölja med temperaturer som under 25 dagar i sträck – 11 juli – 4 augusti låg över 30 grader.

Ordet ”klimatförändringar” var inte ens uppfunnet då

För oss barn var sommaren 1955 däremot en riktig indiansommar. Inte heller då var det någon som klagade över klimatförändringar. Ordet ”klimatförändringar” var säkert inte ens uppfunnet då. Vanligt folk njöt istället av värmen medan bönderna med rätta såg hur torkan bestal dem på de inkomster som denna hårt prövade yrkeskår hade sett fram emot.

Rekordvärme i Stockholm

Sommaren 1955 var en av 1900-talets mest kända värmesomrar. Ändå slogs inte något nationellt värmerekord det året, däremot en lång rad lokala rekord. Den högsta temperaturen uppmättes i Stockholm den 15 juli. Då nådde termometern över +33°C. 1955 blev Stockholms hetaste sommar sen 1914.

Sommaren 1955 var alltså historiskt varm och extremt torr och blev en av 1900-talets allra varmaste somrar i södra Sverige. Värmeböljan var ihållande med temperaturer över +30°C under hela 25 dagar i sträck – från den 11 juli till den 4 augusti.

Glasspinnarna fick sitt stora genombrott 1955!

 

En annan historisk händelse under 1955 var att glasspinnarna fick sitt definitiva genombrott.

Här kommer en tabell över de högsta uppmätta temperaturerna i Sverige under den varma och torra sommaren 1955. Den högsta temperatur som noterades den sommaren, +34.5°C, uppmättes i Sandbäckshult i Småland den 15 juli. Sandbäckshult är en av de många småländska värmehålorna.

1959

Den varma och torra sommaren 1959 som förbyttes i en förödande regnkatastrof

Sen fortsätter jag fyra år framåt i tiden till sommaren 1959, som också blev en minnesvärd sommar för soldyrkare och badälskare men inte för lantbrukare. Under den extremt varma och torra sommaren 1959 uppmättes den högsta temperaturen i Sverige den 11 juli, då kvicksilvret nådde +34,0 °C på en mätstation i Kristianstad.

Sommaren 1959 var så varm och torr i nordöstra Skåne att den i folkmun kom att kallas för ”getingsommaren”. Värmeböljan var så ihållande att brunnar sinade över hela södra och mellersta Sverige, något som lade grunden till en historisk torkperiod.

Värmeböljan 1959 förvandlades över en natt till en veritabel i regnkatastrof

Men den heta torrperioden i juli 1959 skulle snart komma att förbytas i sin raka motsats när helvetet bröt lös.

Den 30 och 31 juli 1959 vräkte regnet ner över bl a byn Arkelstorp utanför Kristianstad och förvandlade området till ett innanhav. Bild: Regionmuseet Skåne

Istället förbyttes den i en av de värsta regnkatastroferna i svensk meteorologisk historia. Den 30 och 31 juli, alltså bara 19 dagar efter värmerekordet på +34.0 grader i Kristianstad, dränktes stora delar av nordöstra Skåne och Kristianstad i vatten.

260 mm regn under ett dygn

Enligt privata mätningar föll 260 mm regn på mindre än ett dygn över orterna Arkelstorp, Vånga och över ön Ivö i Ivösjön utanför Kristianstad. SMHI:s mätstation i Kristianstad uppmätte 95 mm under samma dygn.

Vägar stängdes av. Broar och vägpartier spolades bort av vattenmassorna. Tågtrafiken stod still. På vissa stationer nådde vattnet ända upp på perrongerna. Hundratals källare svämmades över. Byar isolerades när telenätet kraschade. Stora arealer jordbruksmark förstördes. Hela villaträdgårdar och fruktodlingar sköljdes ut i Ivösjön.

Ön Ivö i Ivösjön drabbades värst

Värst drabbades Ivö i Ivösjön. Bilder därifrån uppvisade hundra meter långa och tio meter djupa raviner. Alla vägar på Ivö raderades ut på bara några timmar.. På norra delen av ön var delar av marken så underminerad att den var på väg att försvinna ut  i sjön.

”Katastrofregnet förorsakade skador i mångmiljonklassen

Detta extrema oväder kom om en chock mitt under en annars mycket torr och solig sommar. Händelsen blev så omtalad att den lokalt kom att kallas för ”katastrofregnet”. Kostnaderna för samhället, landbrukarna, villaägarna och alla andra skulle komma att belöpa sig till 130 miljoner. Det var mycket pengar på den tiden.

Jag delar upp granskningen av de heta somrarna i minst två delar för att inte trötta ut er, kära läsare!

För att inte ställa till för mycket besvär för mina läsare har jag delat upp min granskning av värmeböljorna under 1900-talet och hittills under 2000-talet i minst två delar. Materialet är alldeles för omfattande för att rymmas i ett enda blogginlägg.

Det här är den första delen och den sträcker sig fram till och med 1959.

                                                                                                                                                                            Nästa del av granskningen inleder jag med 1960-talet (som inte var lika dramatiskt vad antalet värmesomrar beträffade) och fortsätter fram till idag, alltså juli 2026.