Igår lade Sverigedemokraterna fram ett förslag att Brottsförebyggande Rådet, BRÅ, borde göra särskilda bearbetningar och analyser av brottsstatistiken så att vi rekorderliga ”svenskar” ska få veta vilka av de kriminella personerna som är svenskar och vilka som har invandrarbakgrund. Förslaget dissades naturligtvis av många – med rätta. Däremot var säkert många SD-sympatisörer överförtjusta.
Först vill jag säga att det här förslaget är korkat och idiotiskt – av många skäl. Jag ska utveckla skälen senare. Men jag börjar med att undra om Dagens Nyheter har fått solsting, även om solen just nu lyser starkt med sin frånvaro. För idag sällade sig Dagens Nyheters ledarsida till den skara av debattörer som vill införa brottsstatistik utifrån etniska grunder. Jag satte bokstavligt talat morgonkaffet i strupen när jag läste DN i morse. Det som stod att läsa där hade jag faktiskt inte väntat mig av den annars så politiskt korrekta Dagens Nyheter.
Sen till själva sakfrågan: Är det viktigt att allmänheten får veta exakt om en person som har begått ett brott är s k etnisk svensk eller av utländsk härkomst? Nej, det tycker jag inte. Det skulle skapa oerhörda reaktioner i samhället. Folk skulle misstänkliggöra alla personer med utländsk härkomst eller bakgrund. Helt oskyldiga och högst moraliskt sinnade personer med invandrarbakgrund skulle misstänkliggöras och kanske löpa gatlopp trots att de kanske aldrig har gjort något olagligt.
Det samhällsklimat som skulle skapas om sådan statistik infördes, det vill i alla fall inte jag leva i.
Det andra skälet mot en s k etniskt baserad brottsstatistik är fundamentalt: Vem ska betraktas som invandrare? Vem ska hamna i kolumnen för kriminella med utländsk bakgrund? Ska alla i Sverige boende personer som har någon som helst bakgrund i ett annat land hamna på ”invandrarsidan” i statistiken?
På 50- och 60-talen kom tiotusentals greker, jugoslaver, italienare och finländare till Sverige för att arbeta. Ska barn och barnbarn till dessa betraktas som kriminella med invandrarbakgrund om de skulle begå ett brott? Många invandrare i problemområdena i Stockholm, Göteborg och Malmö är ofta andra, kanske till och med tredje, generationens invandrare. De är alltså svenskar, har svenskt medborgarskap, är födda och uppvuxna i Sverige. Är de då invandrare? Nej, kanske var deras föräldrar eller mor- eller farföräldrar invandrare men inte de själva. De är svenskar.
Min mamma hade vallonskt blod i sina ådror. Ska då jag betraktas som barn med invandrarbakgrund? Naturligtvis inte.
Det är alltså lätt att se att det skulle bli enorma gränsdragningsproblem om man skulle börja snickra ihop en brottsstatistik som skiljer på s k etniska svenskar och svenskar med utländsk bakgrund. För övrigt finns i varje land – det kanske mest typiska exemplet är USA, där i princip alla från början var invandrare från olika europeiska länder – hundratusentals människor vars släktingar tillbaka i tiden var invandrade eller inflyttade.
Dessutom tycker inte jag att någon tudelad statistik behövs. Vad ska man ha den till? Ska kriminella med invandrarbakgrund tilldelas strängare straff än s k etniska svenskar? Eller ska alla kriminella som har föräldrar eller andra släktingar som en gång i tiden kommit från ett annat land utvisas? Naturligtvis inte.
Svensk lag gäller lika för alla, oavsett härkomst. Det är självfallet alltid själva brottet som ska beivras och brottslingen bestraffas oavsett var han eller hon kommer ifrån. Den som är flykting eller invandrad till Sverige ska naturligtvis inte särbehandlas i straffrättsligt mening jämfört med någon annan.
Nej, gudbevare mig väl för en sådan statistik. De flesta som sysslar med att beivra brott, d v s poliser, åklagare och domstolar, vet mycket väl vilken typ av kriminella de har att göra med utan att det behövs någon särskild statistik för detta. Dessutom vet nog de flesta redan att många av de värsta våldsbrotten i förorter i Malmö, Göteborg och Stockholm begås av personer med invandrarbakgrund, som inte har funnit sig till rätta i det svenska samhället, som har haft problem att klara skolan på grund av språksvårigheter och som har valt att gå den kriminella vägen, eftersom den uppfattats som den lättaste och snabbaste när det gäller att göra s k karriär.
Dessa personer ska lagföras som alla andra – men med bättre metoder än dem polisen förfogar över idag. Polisresurserna, t ex i Malmö, är i det närmaste uttömda. Det är bråttom nu för samhället att vidta motåtgärder så att kriminaliteten ska kunna stävjas. Problemet är dock att det krävs så många lagändringar att det kommer att ta flera år innan bättre åtgärder och kraftfullare lagar kan börja träda i kraft.
Men att tro att man löser problemet med grova med hjälp av etnisk brottsstatistik är bara korkat, obegåvat – och dessutom farligt, inte minst för samhällsmoralen och för sammanhållningen i samhället. Våra problem är enorma idag med ett accelererande gängvåld i vissa förorter men ny statistik löser inte detta, bara kloka och snabba politiska beslut.