Strax efter klockan 19 00 ikväll tisdag stack Kataloniens president Carles Puigedemont själv hål på den gigantiska ballong som han själv har blåst upp. Det blev ingen deklaration om en katalansk självständighet när det katalanska parlamentet ikväll samlades för att höra presidenten utropa denna enligt många ödesdigra självständighet från Spanien.

Det var ett pinsamt skådespel vi kunde åse. Jag tittade själv på Puigdemonts tal (som till 98 procent hölls på katalanska) via den spanska tidningen El Mundos TV-sajt. Först drog Puigdemont långa haranger om folkomröstningsresultatet den 1 oktober, där han ansåg att en majoritet av det katalanska folket hade röstat jag till självständighet.

Detta var naturligtvis inte sant. Valdeltagandet var bara 42.3 procent. Av dessa 42.3 procent röstade 90 procent ja till frigörelse från Spanien. Men smetar man ut valresultatet över alla katalanska väljare, alltså även den stora majoritet som inte gick och röstade, så var det bara ynka 38 procent som hade röstat ja till självständighet.

Detta har tydligen Kataloniens president och regering förstått idag. Insikten om att det inte går att över huvudet på en majoritet av folket utropa en självständig stat hade uppenbarligen infunnit sig hos den separatistiske presidenten.

Han kritiserade (med rätta) regeringen i Madrid som skickat tunga polisstyrkor till Barcelona förra söndagen för att förhindra folkomröstningen. 850 människor skadades av polisens framfart. Det gav ingen bra bild av Spanien.

Slutligen kom Puigdemont i sitt tal ikväll fram till hur han skulle hantera sina egna löften om självständighet. Hårt pressad av kritik från EU, från regeringen i Madrid, från premiärminister Mariano Rajoy och den spanske kungen Felipe VI vek Puigdemont ner sig.

Alla argument fanns enligt presidenten på hans sida men han valde att sänka garden, att kompromissa, att vädja till EU och till regeringen i Madrid om att inleda en dialog med Katalonien om regionens framtid. Visserligen fanns önskemålet om en självständig katalansk kvar – men verkligheten hade hunnit ifatt Carles Puigdemont.

Han stod där i talarstolen som en stor förlorare, som en politisk pajas, som lovar runt men håller tunt och som nu istället för att kritisera sina motståndare vädjar till dem om dialog. Han borde dra lärdom av sitt misslyckande och avgå.

Men kanske var det en helt annan sak än den politiska kritiken från den spanska regeringen, från kungen och inte minst från tunga EU-ledare som fällde avgörandet ikväll. Under den gångna veckan har flera tunga spanska banker och företag sagt att de tänker lämna Barcelona och Katalonien om regionen förverkligar hotet om självständighet.

Storbanken Banco Sabadell med hemvist i Barcelona har hotat med att flytta verksamheten till Alicante. En annan storbank, Caixa Bank, tänkter flytta till Valencia och ett stort energiföretag, Gas Natural, har också sagt att man inte tänker stanna kvar i ett Katalonien utan EU-bidrag, utan statliga bankgarantier, utan ett pålitligt och långsiktigt företagsklimat.

Dessutom har fotbollsspelaren Lionel Messi (som spelar i FC Barcelona) hotat att gå över till Real Madrid om Katalonien blir självständigt. Messi skulle ju inte kunna spela i den spanska ligan om Katalonien skulle bli en självständig stat. Och eftersom spanjorerna älskar sina fotbollsspelare och sin fotboll så kan även dessa fotbollsord ha vägt tungt.

Vad händer nu? Blir det en s k dialog? Regeringen i Madrid har ännu inte svarat på Kataloniens bön om dialog. Kanske hör man aldrig av sig. Kanske litar man inte på Carles Puigdemont. Kanske vill man straffa honom ett tag genom att hålla honom på sträckbäcken.

Jag tror att Katalonien inte kommer att utropa någon självständighet. Beskedet idag, som verkligen var både att säga ja och nej på samma gång, ska ses som inledningen på en förnedrande process där Katalonien tvingas vika ner sig och överge kravet att bli en självständig stat.

Dock tror jag att det så småningom ändå kommer till stånd förhandlingar om Kataloniens ställning som spansk region. Kataloniens autonomi (självstyre) kommer sannolikt att byggas ut. Kanske kommer regeringen i Madrid att låta Katalonien få införa egen beskattningsrätt. Så är det i Galicien, en annan spansk provins i norr. Varför skulle inte detta också gälla Katalonien?

Europa och Spanien kan pusta ut – i alla fall tillfälligt.