Det här inlägget handlar om kvinnoförtryck, ett förtryck som borde ha uppmärksammats mer igår, på den Internationella kvinnodagen. Låt mig börja i Kina för flera hundra år sen:

Kvinnans fötter fick inte vara större än Lotusblommans blad. Känner ni igen den ”fina” gamla kinesiska traditionen som innebar att små flickor från finare familjer inte tilläts ha fötter som de kunde gå och springa på? Därför ägnade sig flickans familj åt att binda hennes fötter för att förhindra fötterna att växa.

När den lilla kinesiska flickan var sex år skulle hennes fötter bindas och lindas. Ofta skedde bindningen under vintertid för att kylan i marken skulle lindra smärtan. Fotbindningen underlättades av att flickans skelett ännu var ganska mjukt. Därmed skulle deformeringen av hennes fötter gå fortare. Foten skulle snabbt växa in i den nya formen, lotusformen.

Det tog flera år att genomföra fotbindningen. Man började med att klippa av tånaglarna på flickan. Sen bröt man av alla tårna och vek dem inåt innan man lindade ihop foten. Lindningen skedde från tårna mot hälen. Ideallängden på den färdiga foten skulle vara 3 tum, alltså 9 cm. För att få kallas lotusfot fick foten inte vara längre än 12 cm.

Under många århundraden sågs bundna fötter som något attraktivt och ett tecken på hög social status i Kina. En kvinna med lotusfötter var oförmögen att arbeta och var helt beroende av sin omgivning. Hon kunde inte gå.

Kan man tänka sig en värre form av kvinnoförtryck? En kvinna som inte hade bundna fötter hade svårt att bli gift och ansågs tillhöra en lägre samhällsklass.

För att överhuvudtaget kunna ta sig fram var en kvinna med lotusfötter helt beroende av en käpp. Ofta gjorde bindningen att fotvävnaden blev infekterad och dog. Kallbrand inträdde och resultatet var döden.

Fotbindningen förbjöds i de större städerna i Kina så sent som 1912 när det kinesiska kejsardömet avskaffades. Men den fortsatte på landsbygden ända in på 40-talet. Då förbjöds det definitivt av Mao Tse Tung. Om han överhuvudtaget är känd för att ha gjort något gott, så var det väl i så fall när han avskaffade fotbindningen.

Varför var det så viktigt att binda och deformera en kvinnas fötter? Jo, för då höll hon sig hemma. Hon kunde inte leva ett eget liv. Hon kunde inte lämna sin man. Hon var fånge i sin egen kropp – och i sitt eget hem. Kvinnoförtryck? Lindrigt uttryckt, ja.

Varför tar jag upp det här? Jo, även om fotbindningen är avskaffad så finns den ändå kvar. Ni protesterar säkert och säger att alla kvinnor är fria. Våra fötter har rätt att växa och utvecklas. Nej, så är det inte. Har ni sett vilka skor dagens kvinnor sätter på sina fötter? Det har jag. Jag talar då om de skyhöga klackarna som inte någon enda kvinna skapad av Gud kan gå på. Ändå sitter skorna på dessa kvinnors fötter.

Skomodet är det moderna samhället lotustradition. Vem kan röra sig naturligt med stilettklackar som är 20 cm höga och dessutom har en platå på 4-5 cm framtill? För att visa hur många sådana här skor det säljs i världen just nu har jag gått igenom en skosajt tillhörande en av världens största näthandelsjättar, Amazon.

Jag hade aldrig kunnat drömma om det jag fick se där. Mycket mer än hälften av de tiotusentals skor som bjöds ut till försäljning var ”lotusskor”, alltså skor med skyhöga stilettklackar, som man inte kan gå på och som dessutom med tiden deformerar både fötter, senor, skelett, ben och rygg. Se här vad jag har plockat fram. Kom sen inte och säg att vi inte lever kvar med lotus-traditionen i världen.

Trots att skorna är rent avskyvärda som skor betraktade, så är många av dem mycket vackra att titta på. Men jag skulle hellre använda dem som blomvaser än som skor. Skorna är dekorerade med allehanda blommor, små fjärilar, rosor, rosetter, fransar, ja allt. Färgerna är ofta grälla.

Och kvaliteten? Botten, säger jag. Det mesta är billigt kinesiskt skräp. Några enstaka skor som jag har hittat är gjorda i skinn men mestadels handlar det om PU, konstläder, plast och till och med glas eller hårdplast. Priserna varierar mellan 9 pund (108 kronor) till 200 pund (2 400 kronor).

Och nu kommer min fråga: vilka kvinnor använder sådana här skor? Det skulle jag gärna vilja veta. Om man är väldigt kortväxt – kanske bara 140 cm hög – så kan ju en 20 cm hög klack betyda allt. Men om man är av normallängd så undrar jag …

Är det ingen som tänker på de skador som dessa skor ger upphov till? Efter några års promenerande på skyhöga stilettklackar kan man aldrig mer gå på ett naturligt sätt. Hälsenan blir så kort att man inte kan trampa ner foten. Vadmusklerna blir för korta och förlorar sin spänst. Ryggen klarar inte av påfrestningarna. Kvinnorna blir som det heter ”funktionskorrigerade”. Titta på de här skorna:

 

Klackarna är upp till 20 cm höga. Men då ingår ofta en platåsula på 4-5 cm. En mera ”normal” klackhöjd är 12-16 cm utan platå.

Jag kan berätta att jag inte kan gå i skor som har en klack som är över  5.5 – 6 cm. Helst går jag i flatbottnat. Och jag har hälsenorna i behåll.

Alla bilder är hämtade från Amazons internetsajt, amazon.co.uk.