Som jag tidigare har berättat genomgick jag den 26 juni en stor helkroppsröntgen för att få veta om min cancer hade kommit tillbaka eller om nya cancersjukdomar hade drabbat mig. Det var en röntgen där radioaktiva isotoper användes för att leta upp växande tumörer i kroppen, något som man kan se på röntgenbilderna i form av upplysta fläckar.

Under nästan tre veckor efter den här undersökningen har jag gått och oroat mig för vad denna röntgen skulle visa. Hade min cancer kommit tillbaka? Varför hade jag alltid så konstigt ont i magen? Varför hade jag börjat må illa efter maten? Varför hade jag så ont i ryggen? Berodde det på träningen? Eller på cancer?

Idag fick jag svaret, när jag träffade min fantastiska onkolog på Nya Karolinska i Solna, Li Jalmsell. Hon kunde glädjestrålande berätta för mig att jag var HELT FRISK. Röntgenundersökningen visade inga som helst tecken på återfall i cancer eller nya cancrar:

Så här lyder utlåtandet från röntgenläkaren:

”Inga patologiska upptag av DOTATOC, Inte heller datortomografiskt påvisas några metastasmisstänkta förändringar. Status är oförändrad jämfört med föregående PET-CT 2016-05-09.”

Det här är förstås kinesiska för många men på ren svenska betyder det att undersökningen inte visade att det fanns några cancertumörer i kroppen, inte heller några metastaser från den ursprungliga cancern.

Jag kunde andas ut. Gud, vad lycklig jag känner mig ikväll! Jag kan fortsätta att leva som förut. Jag behöver inte oroa mig ännu på länge. Det har nu gått mer än sju år sen min jättelika cancertumör på bukspottkörteln opererades bort. Efter det har kroppen varit helt fri från cancer. Jag är en lyckligt lottad människa!

Visserligen har jag ständigt ont i magen, har svåra diarréer, smärtor i ryggen, smärtor i sidan, ont efter varje måltid, men allt är av allt att döma effekter av den stora operationen, där så många av mina organ togs bort. Utan dessa organ fungerar inte matsmältningsapparaten normalt. Det kommer den aldrig att göra. Jag har kroniska magproblem men för närvarande behöver jag inte oroa mig för att det är något allvarligt. När jag vet att jag fortfarande är cancerfri kan jag stå ut med magproblemen.

Problemet är – och det visar också alla de blodprover jag lämnade i samband med röntgenundersökningen – att min kropps förmåga att ta upp näring är nedsatt. Jag har sjunkande värden av hormonet albumin i blodet. Det innebär att jag inte kan tillgodogöra mig all den mat jag äter. Det är förstås illavarslande. Samtidigt är mina övriga värden näst intill perfekta. Men även det försämrade näringsupptaget är något jag måste leva med och tänka på. Kanske måste jag börja med näringsdrycker igen. Det är en möjlighet. Eller äta ännu nyttigare mat?

Idag var det andra gången jag besökte Nya Karolinska i Solna. Jag är fortfarande lika imponerad av detta jättebygge. Det syns verkligen i varje detalj hur dyrt det måste vara. Redan när man kommer in i huvudentrén på Eugeniavägen 3 i Solna så möts man av en miljö som man sällan förknippar med ett sjukhus. Istället tror man att man befinner sig i lobbyn på ett femstjärnigt internationellt lyxhotell. Receptionsdisken är enorm. Antalet soffor är oräkneligt. Lobbyn är utsmyckad med de största och dyrast tänkbara konstverk.

Men en sak slog mig. Allt så öde, så folktomt, så tyst. I lobbyn syntes bara några enstaka människor. De oändliga sjukhuskorridorerna högre upp i byggnaden var ödsliga, tomma. Inga människor någonstans. I väntrummet satt bara några enstaka patienter och väntade på sina läkare. Allt var tyst och kändes nästan övergivet.

Samtidigt ska man komma ihåg att vi befinner oss mitt i högsommaren. Det är +30 grader varmt ute. Även Stockholm är folktomt. De flesta har semester. Bara några enstaka individer – som exempelvis jag – var nödgade att besöka stan för ett viktigt läkarbesök.

Ändå var det lite  f – ö – r   tyst, lite för ödsligt på Nya Karolinska för att vara ett stort universitetssjukhus. Jag fick en känsla som inte vill överge mig att Nya Karolinska har fått en alldeles för stor och alldeles för dyr kostym. Kommer kostymen någonsin att fyllas med innehåll?