Ja, nu måste vi nästan börja värja oss för de nyfikna rådjuren, som vi själva lockat in på vår tomt genom att ge dem mat.

Till att börja med var de lite försiktigt trevande och höll sig blygt i bakgrunden. Vem minns inte rågeten med sina två små kid som sprang över tomten häromdagen?

Men nu börjar rädslan tona bort hos de små liven. De kommer allt närmare, allt närmare. Den lilla ensamma geten utan kid går oblygt fram och äter havrekross ur den behållare som Bosse har satt upp på husväggen.

Och idag var samma get framme alldeles vid köksdörren för att smaka på några brödbitar som vi hade slängt ut. Det var högst en meter mellan henne och mig.

Sen gick hon bakom huset, där det dräller av blåbär. Hon glufsade med god aptit i sig de blå bären. Säkert kom det lite blåbärsris med på köpet men det gjorde nog inte så mycket. Hennes mage är ju gjord för gröna saker.

Det kommer inte att dröja länge förrän vi ha de små rådjuren här inne i köket, sittande på kökssoffan för att bli serverade havrekross och rågbröd vid bordet. Det vore kul men gud give att det inte går så långt.

*****
Det dröjde bara en halvtimma från det att jag postade den här bloggen som den lilla rådjursmamman med de två kiden dök upp igen alldeles framför köksfönstret. Mamman hittade en rågbrödskiva som hon mumsade på men också delade med sig av till sina små kid.

Efter en stund tröttnade de små kiden och begav sig av till lekstugan – precis som barn brukar göra.