En av de stora medienyheterna idag, söndag den 4 december, är att utrikesminister Margot Wallström har drabbats av en ”obotlig” sjukdom. Hon har fått giftstruma. Själva namnet låter ju väldigt obehagligt men sjukdomen är högst behandlingsbar. Den kan till och med gå bort av sig själv.

Giftstruma är en hormonsjukdom som drabbar sköldkörteln. Under vissa betingelser, t ex extrem stress eller hormonrubbningar av annat slag börjar sköldkörteln producera alldeles för mycket sköldkörtelhormon, det hormon som bl a reglerar ämnesomsättningen i kroppen. Sjukdomen kallas också hypertyreos.

Symptomen kan ibland vara diffusa. Typiska symptom är dock att hjärtat slår fortare, pulsen stiger, man får hjärtklappning, håret blir tunt och risigt, man känner sig obehagligt ”nervös” och rastlös och man går ner i vikt utan att banta. Man kan säga att kroppen går på högvarv hela tiden, vilket naturligtvis sliter både på organen och på psyket. Hypertyreos ger också ofta depressioner. Rösten blir också ofta hes och knarrig.

Det finns idag utmärkta läkemedel mot Margot Wallströms ”obotliga” sjukdom. Läkarna ordinerar Tyreostatika och/eller betablockerare, som båda sänker och normaliserar produktionen av sköldkörtelhormon. Det kan ta lite tid att hitta rätt dos men sällan mer än några månader.

Det är inte alls säkert att hypertyreos är en livslång och obotlig sjukdom. Ibland kan den gå bort av sig själv, om ens livssituation förändras.

Allt detta vet jag därför att jag själv har drabbats av giftstruma. Det hände några månader efter det att jag år 2000 återvände till Sverige efter nästan fyra år av oerhört stressigt korrespondentjobb i Bryssel. Jag var helt utsliten. Efter några månader fick jag de där konstiga symptomen. Jag blev trött, gick ner i vikt (vilket naturligtvis var välkommet!), blev deprimerad och drabbades av självmordstankar, fick tunt och risigt hår och hes röst. Sällan har jag mått så dåligt som under den perioden.

Jag gick till företagsläkaren på SVT. Han remitterade mig till en specialist på Södersjukhuset som röntgade mig, konstaterade att min sköldkörtel var förstorad men brydde sig i övrigt inte om min sjukdom. Jag fick ingen medicin eller annan behandling. Därefter gick jag tillbaka till företagsläkaren på SVT. Eftersom min hypertyreos gjorde mig deprimerad skrev han ut antidepressiva (!!!) tabletter, precis som om de skulle bota sjukdomen! Ingen brydde sig alltså.

Trots dessa båda läkarmissar gick sjukdomen tillbaka – utan läkemedel. Däremot förbyttes den i sin motsats, nämligen hypotyreos. Då sjunker produktionen av sköldkörtelhormoner. Man blir trött, deprimerad, fryser mycket och går upp i vikt (vilket inte var bra). När jag hade förstått denna märkliga förändring återvände jag till vår företagsläkare. Då skrev han ut rätt medicin, Levaxin, som med rätt dos höjer ämnesomsättningen igen till normala nivåer.

Idag har jag varken hypertyreos eller hypotyreos. Jag har ingen sköldkörtel alls. Den opererades bort i slutet av 2011 sen man upptäckt att jag drabbats av sköldkörtelcancer (papillär sköldkörtelcancer) och blev behandlad med radioaktivt jod. Därefter har jag gått på Levaxin (150 mikrogram per dygn) och mår väldigt bra. Så man klarar sig bra utan sköldkörtel. Dessutom är papillär sköldkörtelcancer ingen farlig cancerform. Överlevnaden är 95 procent.

Jag kan också berätta att min man Bosse drabbades av giftstruma redan vid 4 års ålder – men fick inte sin diagnos förrän han var 12 år! Han har alltså haft problem med ämnesomsättningen i hela sitt liv. 1989 lät han operera bort sin sköldkörtel och mår hyggligt bra.

Det är oftast kvinnor som drabbas av sjukdomar i sköldkörteln, men även män kan alltså drabbas. Problemet med dessa sjukdomar är att de är svåra att upptäcka och diagnosticera. Jag är övertygad om att många (kvinnor) som drabbas av depression, onormal trötthet och s k utbrändhet i själv verket har drabbats av en sköldkörtelsjukdom. Läkarkåren har fram till idag varit oerhört nonchalanta mot dessa sjukdomar – och mot dessa kvinnor. Sjukdomar i sköldkörteln kallas till och med ”kärringsjukdomar”, en mycket kränkande beskrivning, som visar på ett flagrant kvinnoförakt. Kvinnors sjukdomar behöver man inte bry sig om.

Många kvinnor har levt i många år med sköldkörtelrubbningar men har trott att det har handlat om något annat. Det är en skandal eftersom både för låg och för hög ämnesomsättning lätt kan diagnosticeras med ett enkelt blodprov.

Så kvinnor och tjejer, känner ni er trötta och nere, deprimerade, går upp eller ner i vikt, får risigt och tunt hår, fryser ofta och/eller får hes röst, gå till doktorn och kräv att få lämna ett sköldkörtelprov. Det kan lösa hela er problematik och ni har chans att bli glada och lyckliga igen!