Som så många andra tittade även jag på Skavlans intervju med Jimmie Åkesson i SVT igår kväll, fredag. Jag skulle ha skrivit om detta tidigare idag men min dator har varit ur funktion, så det får bli nu lite senare på kvällen istället. Det var i alla fall en fascinerande intervju jag fick se.
Åkesson har ju varit sjukskriven sen den 31 oktober ifjol men meddelar nu att han tänker återvända till politiken, till att börja med lite försiktigt, en successiv upptrappning, kan man säga.
Skavlans intervju inleddes mycket sympatiskt. Åkesson berättade öppet och oförblommerat om sina depressioner, sin ångest och sina sömnproblem. Det var så att jag tyckte synd om honom. Han blev med ens mänsklig. Han berättade också att han gick på antidepressiv medicin, vilket han inte är ensam om i Sverige. Minst en halv miljon svenskar tvingas dagligen äta sådana tabletter för att få livet att fungera. Men att höra en partiledare tala så öppet om sina psykiska problem är minst sagt ovanligt.
När jag hörde honom berätta så självutlämnande om sina problem så tänkte jag att detta kanske inte var helt bra för honom och för hans fortsatta politiska karriär. Att berätta om utbrändhet, depressioner och ångest kan av vissa människor uppfattas som svaghet – trots att det egentligen är tecken på styrka. Jimmie Åkesson har många fiender både utanför sitt parti och inne i partiet, fiender som gärna skulle vilja utnyttja denna blottade svaghet hos partiledaren. Det finns de som är ute efter hans jobb. Genom att sänka garden som Åkesson gjorde igår kväll bjöd han måhända in sina fiender till strid.
Så till själva intervjun. Många "riktiga" politiska journalister har med avund konstaterat att scoopet att få göra den första intervjun med SD-ledaren efter dennes sjukskrivning gick till Fredrik Skavlan. Skavlan har ju hittills inte gjort sig känd för att vara en skjutjärnsjournalist. Men igår kväll visade han helt nya sidor hos sig själv som intervjuare.
När halva intervjutiden hade gått och Åkesson fått berätta om sin sjukdom, slog Skavlan till. Den vänliga stämningen i studion förbyttes i sin motsats. En kall vind blåste genom Sverige. Skavlan smattrade fram den ena komprometterande frågan efter den andra till Jimmie Åkesson, som blev allt blekare och alltmer trängd. Även om han gjorde vad han kunde för att ta avstånd från en del av de värsta dumheter som Sverigedemokraterna har gjort sig skyldiga till under årens lopp, så gick han definitivt ut från den här intervjun som en förlorare.
Åkesson hade trott att Skavlan skulle sitta och gulla med honom och inte ställa de här obehagliga frågorna som de "elaka" journalisterna brukar göra. Men så blev det inte. Vad Fredrik Skavlan gjorde denna fredagskväll var att utföra en massaker på en partiledare.
Frågan är om denna massaker gör Jimmie Åkesson mera positiv till att gå tillbaka till partiledarjobbet. Han måste i alla fall ha fått starka föraningar om vad som komma skall.