Jag stod ut i nästan tre dagar. Under dessa dagar har jag suttit här vid mitt kombinerade matbord och skrivbord i lägenheten i Andalusien och väntat på våren och solen. Men de kom aldrig. Nu är det fredag. Regnet fortsätter att strila ner på gatan utanför mitt balkongfönster.

Snålblåsten tjuter genom springan mellan väggen och balkongdörren. Det stormar inte lika hårt som igår men regnet är desto ihärdigare. Under de tidigare dagarna formerade sig ovädret här nere i södra Spanien som störtskurar och vindilar i uppemot 20 meter i sekunden.

Nu är det dagsregn som gäller. Regn som metodiskt strilar rakt ner, som fyller den röda jorden och luckrar långsamt upp den. Om några dagar kommer vi sannolikt att få uppleva jordskred, kraftiga översvämningar och katastrofläge i den här regionen, om regnandet fortsätter.

Men då kommer inte jag att vara kvar här. Jag vill inte vara med då. Det är inte därför jag betalar dyra flygresor till Malaga. I morgon kväll, lördag den 3 mars, åker jag hem till Sverige igen. Egentligen skulle jag ha stannat till nästa fredag, den 9 mars. Men jag bokade om biljetten tidigt igår morse sen jag vaknat redan vid 6-tiden och i ett ögonblick av klarhet insett att jag inte bara befann mig på fel plats vid fel tidpunkt utan att jag också borde göra något åt det.

Det fanns bara en sak att göra: åka hem igen. Hemma vänta 40-50 centimeter snö, fina skidspår och lagom kallt vinterväder. Hemma väntar Bosse och lilla Sigrid som enligt Bosse har varit jätteledsen i flera dagar sen jag försvann. Men igår kväll förklarade Bosse för Sigrid att ”Mammi” snart skulle komma hem igen och då log Sigrid.

Påstod Bosse i alla fall.

Men resan hit ner till Sabinillas har absolut inte varit förgäves. Visserligen fick jag aldrig göra min premiärtur på racercykeln. Den står fortfarande lutad mot väggen i ett av sovrummen. Men istället har jag fått träffa mina svenska vänner två gånger och ätit middag tillsammans med dem. Det var faktiskt värt resan hit.

Jag ska nu lägga ner återstoden av de timmar jag har kvar här på att förbereda mitt föredrag om vargfrågan som jag ska hålla i Vålådalen om en och en halv vecka. Föredraget ska handla om människans relation till vargen, en starkt känsloladdad och kontroversiell fråga. Men fascinerande.