Igår åkte jag ner till min lägenhet på den spanska solkusten för att kunna njuta några dagar i vad jag hoppades skulle vara senvintervärme, för att kunna cykla på de fina vägarna härnere, känna solen värma mina bara ben och få njuta av att den annalkande våren åter skulle få mig att känna mig levande.

Samtidigt hade jag ju kollat in väderprognoserna för Solkusten innan jag åkte ner.  De visade på regn, regn, regn och åska ända fram till den dag jag skulle åka dem, nästa fredag den 9 mars. Det såg ju inte alls bra ut.

Samtidigt hoppades på att ett under skulle ske, att väderförhållandena plötsligt skulle ändras. Men sådana under sker sällan. I varje fall inte just nu. Och inte när det gäller det spanska vädret för här har ett kompakt lågtryck långtidsparkerat sig, visserligen till båtnad för växtligheten och vattenförsörjningen men till förtvivlan för vilsekomna svenska turister.

Regnet har stått som spön i backen hela dagen. Himlen är mörk och hotfull. Vattendropparna piskar mot asfalten samtidigt som vinden trasar sönder min spanska flagga som jag har häftat fast på balkongen för att fira solens återkomst.

 

Vinden sliter sönder molnen som jagar fram över den andalusiska himlen.

Inget lockar mig att ge mig ut i detta oväder.

Hemma i Tungelsta har snön vräkt ner i tre dagar. Bosse har nu nästan 50 cm snö på tomten. Jag åkte till Spanien för att kunna cykla när det i vinter inte har gått att åka skidor hemma i Haninge. Men nu, när jag inte alls passar på att vara hemma och åka skidor på den underbara vita snön utan befinner mig i ett kallt och regnigt Spanien, så är det verkligen något som är fel.

Jag är på fel plats vid fel tidpunkt!

Alltmedan jag själv sitter här i lägenheten och sörjer och lyssnar på vinden och på regnet som smattrar.

Spanien är fantastiskt – men inte just nu. Idag är det helgdag här i Andalusien men jag tror att festligheterna regnar inne.

Usch, vad tråkigt!