Idag har jag förhoppningsvis glada nyheter att berätta om lilla 10-åriga Linn Kvist från Skänninge, vars tragiska öde jag har skrivit om under ett års tid. Linn lider av den svåra ärftliga sjukdomen neurofibromatos, en sjukdom som under de senaste åren har utvecklat flera tumörer i hennes kropp.

För några veckor sen berättade jag att den största och mest elakartade tumören sitter på Linns högra skinka och har fram till idag växt till en fotbolls storlek. Linns läkare på Universitetssjukhuset i Linköping har gett upp hoppet om Linn. De vågar inte operera henne utan har bara erbjudit henne palliativ vård och smärtlindring. Linns liv är nu allvarligt hotat. Får hon inte hjälp snart kommer hon att dö.

Linn har inte bara den jättestora tumören på skinkan. Hon har också en tumör på ryggraden och en annan i bäckenet. Dessa två tumörer är dock inte lika elakartade som tumören på skinkan men hon lider av ständiga smärtor. De senaste fem dagarna har Linn och hennes pappa Robert bott på heltid på sjukhuset i Linköping för att Linn ska kunna få effektiv smärtlindring.

Igår pratade jag själv med Linn och hon berättade då att hon inte mådde särskilt bra. Idag berättade pappa Robert att Linn nu mådde lite bättre eftersom smärtlindringen tycks ha haft god effekt.

Men detta är inte dagens stora och glada nyhet. Den handlar istället om att Linn nu, om allt går vägen och svenska myndigheter inte sätter käppar i hjulet för oss, har möjlighet att få komma till ett internationellt sjukhus utanför Tel Aviv i Israel och få cancervård där. Sjukhuset heter Sheba Medical Center. Orsaken till att det handlar om just det här sjukhuset är att sjukvården och cancervården i Israel ligger oerhört långt framme internationellt.

Igår skrev jag en e-post till sjukhuset där jag beskrev lilla Linns fasansfulla situation, vilken sjukdom hon led av, att de svenska läkarna hade gett upp allt hopp om Linn och att hennes anhöriga (med hjälp av mig) nu kämpar för att hitta ett sjukhus som vill ta emot Linn, kanske operera bort hennes tumör och ge henne den tilläggsbehandling hon behöver.

När jag vaknade i morse hade jag redan fått två svar från sjukhuset i min inborg! Breven var från Rozanne Laufert, som är medicinsk koordinator på Sheba Medical Center. Hon berättade att hon var väldigt glad över att jag hade kontaktat just Sheba Medical Center och att sjukhuset skulle göra allt för att hjälpa Linn.

Jag pratade senare också i telefon med den vänliga och sympatiska Rozanne Laufert och hon gav mig de instruktioner som jag behövde för att kunna fullfölja  proceduren för Linns räkning. Sjukhuset, som ligger utanför Tel Aviv, är statligt finansierat och har mycket gott renommé. Det vänder sig inte bara till israeliska patienter också i hög grad till patienter från andra länder, inte minst till cancerpatienter.

Jag vet i skrivande stund inte var det här initiativet slutar någonstans. Jag väntar nu på att få hela Linns sjukjournal och alla övriga medicinska uppgifter om henne och hennes sjukdomshistoria för att kunna vidarebefordra dessa till Sheba Medical Center i Tel Aviv. Det är nödvändigt för att de ska kunna bedöma hennes fall på ett korrekt medicinskt sätt.

Förhoppningsvis gör jag rätt nu. Det är alltid vanskligt att gå förbi de svenska sjukvårdsmyndigheterna och söka medicinsk hjälp på kliniker i andra länder men för Linns skull hoppas jag att allt ska utfalla lyckligt.

Linn behöver hjälp omedelbart. Häromveckan sa hon så här till sin pappa:

”Pappa, om jag inte får hjälp snart, så kommer jag att dö”.

Nej, Linn får inte dö. Vi måste alla arbeta för att hjälpa henne. Det finns redan många privatpersoner som har engagerat sig i Linns öde. Det har startats penninginsamlingar, som kanske ännu inte har resulterat i så mycket pengar men som visar det engagemang för Linn som jag men framförallt Linns föräldrar har lyckats väcka genom att flera gånger berätta om Linns allvarliga sjukdom.

Det är i första hand Linns föräldrar som ska ha credit. Jag har aldrig träffat en pappa som så hårt kämpat för sin lilla dotters liv som pappa Robert. Han måste bli bönhörd.

Nu väntar jag på att nästa fas ska inledas i  den här ganska komplicerade och dramatiska  processen.

Alla bilder på Linn i det här inlägget är hämtade från Robert Kvists facebooksida.