Den före detta proffsboxaren och sen många år tillbaka TV-kändisen och programledaren Paolo Roberto har ertappats med att ha köpt sex av en prostituerad kvinna på Östermalm i Stockholm. Det var tidningen Expressen som igår morse (fredag) avslöjade att Paolo Roberto hade gripits av polis i samband med en insats mot sexköpare i Stockholm.

Polisrazzian gjordes mot den här fastigheten på Grevgatan 10 på Östermalm.

I samma polisinsats greps och lagfördes elva personer, varav Paolo Roberto var en. Enligt polisen kommer männen att dömas för köp av sexuella tjänster. Straffet är böter eller fängelse i upp till ett år.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det är verkligen inte synd om Paolo Roberto som nu står där med byxorna nedhasade till fotlederna och skäms. Hur kan en person som under så många år har levt på sitt kändisskap, som har deltagit i den ena TV-såpan efter den andra och som har blivit ett av TV4:s varumärken, hur kan en sådan person gå till en prostituerad och köpa sex? Bara det är ett tecken på ett djupt moraliskt förfall och en brist på omdöme utan jämförelse.

Dessutom har han agerat brottsligt. Sexköp är förbjudet och straffbart enligt sexköpslagen från 1999. Så Paolo Roberto har alltså inte bara brutit mot etiska och moraliska regler. Han har också brutit mot lagen.

Nu sparkas Paolo Roberto från programledarskapet i TV4-såpan Farmen. Radiokanalen Fix FM meddelar att även de bryter samarbetet med Roberto. Han kommer inte längre att kunna höras i programmet Rix Morgonzoo.

Det är utmärkt. En sexköpare ska inte figurera som förebild för andra genom kraftig exponering i radio och TV. En sån person ska förpassas till skuggorna.

TV4 har naturligtvis djupt beklagat det inträffade och tagit avstånd från ”programledarens oförsvarliga agerande”, som kanalen skriver i ett sms.

Men vad gjorde TV4 sen? Jo, omedelbart efter det att det hade blivit känt att Paolo Roberto hade gripits för brott mot sexköpslagen bjöd man in honom till den varma TV-soffan i studion för att bli intervjuad av ingen mindre än Jenny Strömstedt. Här skulle han få gråta ut en stund hos en förstående och empatisk kollega. Jenny Strömstedt första fråga till sin programledarkollega var:

Brukar du köpa sex?

Roberto: Nej

Strömstedt: Var det första gången?

Roberto: Ja, det var första gången.

Strömstedt: Hur gick det till?

Roberto: Jag har en sån grej i livet, att när det går bra för mig … jag har aldrig mått så bra, aldrig varit så lycklig och livet blommar … då hittar jag alltid något sätt att förstöra det. Det har varit olika saker, våld, väldigt mycket våld. Den här gången lyckades jag hitta det som jag tycker egentligen är det smutsigaste som finns. För att på något sätt döva det här hålet som finns hos i mig.

Strömstedt: Vad är det som du tycker är smutsigt med prostitution?

Roberto: Att man köper en annan kvinnas kropp. Säkert någon som är dittvingad. Hon är ju inte där för att hon tycker att det är trevligt.

Strömstedt: Tog du redan på vem det var innan?

Roberto:  Nej.

Strömstedt: Funderade du över det när du var där?

Roberto: Nej.

Strömstedt: Det här med organiserad brottslighet och människohandel, är det nåt du har tänkt på?

Roberto: Just därför. För att det är det absolut smutsigaste, absolut vidrigaste man kan göra egentligen, mot en annan människa. Det jag har gjort är en del av ett självskadebeteende som går tillbaka till de övergrepp som jag utsattes för som barn.

Och så fortsatte det, detta gullande och psykologiserande i Jenny Strömstedts mjuka eftermiddagssoffa. Intervjun är ett av de värsta journalistiska bottennapp jag har sett på många år. Hur kan en profilerad journalist som Jenny Strömstedt överhuvudtaget nedlåta sig till att göra en sådan här snyft-snyft-intervju med en sexbrottsling?

Där fick han alltså sitta och nästan oemotsagd beklaga sig över att han blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn och att hans behov av att köpa sex av prostituerade skulle vara förorsakat av dessa grymma händelser i barndomen.

Jag har aldrig hört på maken. Det är redan en klassiker att skylla snedsteg och överträdelser på obehagliga upplevelser i barndomen. I Paolo Roberts fall handlade det nog mest om att det helt enkelt pockade innanför gylfen.

Självklart gör Paolo Roberto allt han kan för att rentvå sig själv och skylla sitt beteende på någon annan icke namngiven person men att låta denna farsartade show pågå i direktsändning i TV4 är makalöst. Det är skamlöst. Det är vidrigt.

Paolo Roberto dillar om att sexköpet var ett slags ”självskadebeteende”. Bullshit. Hans beteende kommer visserligen att skada honom själv (och har redan gjort det) men den han de facto har skadat mest med sitt sexköp är den kvinna vars kropp han utnyttjade för 1 500 kronor.

Utan att veta vem hon var och utan att känna till hennes bakgrund så kan jag tänka mig att hon var förd till Sverige av skamlösa människohandlare som tjänar grova pengar på att låta unga, naiva, fattiga och outbildade kvinnor sälja sex. Jag kan också tänka mig att de pengar hon fick av Paolo Roberto för den tjänst hon utförde åt honom, de pengarna fick hon inte behålla själv. De gled sannolikt omedelbart ner i fickorna på hennes hallickar.

Genom sitt sexköp underhåller och skyddar en offentlig person som Paolo Roberto ett system där kvinnor tillåts sälja sex till män. Jag tycker att det är bra att Paolo Roberto åkte dit. Det är bra att det finns en sexköpslag i Sverige. Men vad jag alltid har saknat är en sexförsäljningslag. Det borde vara lika olagligt att sälja sex som att köpa sex. Men fega politiker vågade bara göra en halvmesyr när sexköpslagen snickrades ihop för några decennier sen.

Om politikerna hade vågat gå hela vägen den gången – eller senare – ja, då hade man i alla fall i någon mån ryckt undan mattan för människohandlare, hallickar och torskar, som utnyttjar kvinnor för sexhandel eftersom sexhandel i praktiken är tillåtet i lag. Idag är det ett lagbrott att köpa sex men det är inget lagbrott att sälja sex. Därför kan sexförsäljningen och sexköpen pågå.

Det är fullkomligt vansinne! Gör om lagen fortast möjligt.

Så till Jenny Strömstedt. Jag har i många år burit på en vag känsla av att hon har dåligt omdöme. Jag vet inte riktigt vad jag har grundat denna misstänksamhet på. Men hon har inte känts seriös – kanske därför att hon är så genomkommersiell.

Men intervjun i fredags med Paolo Roberto bevisar definitivt att hon saknar journalistiskt omdöme. Bara det faktum att hon gick med på att göra intervjun var ett bevis på omdömeslöshet. Sen var inte heller hennes sätt att genomföra intervjun på något journalistiskt mästerverk precis.

Det är beklagligt att TV4 valde att suga ut allt det snuskiga som finns i den här skandalen på det sätt man gjorde. Man borde ha tagit avstånd från Paolo Roberto. Man borde inte ha bjudit in honom till intervjusoffan. Han borde ha portats för gott.

Är det någon som ska intervjua eller förhöra Paolo Robert så är det polisen.

Inte Jenny Strömstedt.