Han heter Rakhmat Akilov, är 39 år och medborgare i Uzbekistan i Centralasien. Enligt tidningen Expressen nu på söndagskvällen har Akilov erkänt att han utförde det fasansfulla terrordådet på Drottninggatan i Stockholm, där fyra människor mördades och femton skadades. Om detta stämmer låter jag vara osagt.

Rakhmat Akilov kom till Sverige 2014 och ansökte då om uppehållstillstånd. Migrationsverket kvarnar malde som vanligt långsamt och först sommaren 2016, ett och ett halvt år senare, beslutade verket att avslå Rakhmat Akilovs ansökan om uppehållstillstånd. Istället uppmanades han enligt regelverket att omedelbart lämna Sverige.

Det gjorde inte Akilov. Istället gjorde han som tiotusentals andra asylsökande i Sverige. Han gick under jorden. Polisen fick i uppdrag att utvisa mannen så sent som i februari i år men kunde inte hitta honom. Därför blev han aldrig utvisad. Istället fick han möjlighet att i lugn och ro och helt inkognito, sannolikt i en lägenhet i södra Stockholm, planera det terrordåd som han verkställde strax före klockan tre i fredags eftermiddag i hjärtat av Stockholm.

Det mesta av detta framkom när polisen höll sin dagliga presskonferens strax efter lunch idag.

Slutsatsen av detta är enkel: Hade polisen utvisat Akilov i tid hade han aldrig kunnat genomföra det bestialiska terrordådet i Stockholm i fredags. Detta är inte mindre än en jätteskandal. Det är upprörande att polisen i princip helt saknar resurser för att söka upp och utvisa personer som vägrats uppehållstillstånd i Sverige. Det är ett misslyckande som sent kommer att glömmas och som på alla sätt måste åtgärdas.

Till detta kommer det redan kända faktumet att Säpo i somras i en s k underrättelse blev tipsad om att Akilov borde granskas för misstänkt inblandning i kriminell verksamhet. Säpo kunde inte belägga att uzbekiern hade begått något brott och lade underrättelsen åt sidan.

Idag har det alltså avslöjats två allvarliga myndighetsmisstag, dels om polisen som inte lyckades utvisa Rakhmat Akilov, dels att Säpo släppte Akilov utan att lyckas belägga att han hade begått brottsliga handlingar. Både polisen och Säpo tillbakavisar förstås anklagelserna om underlåtenhet.

Polisen hänvisar till att det idag finns tiotusentals utländska medborgare i Sverige som har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och som därefter har gått under jorden och på det sättet gjort sig oanträffbara för polisen. Säpo försvarar sig med att det ständigt kommer in underrättelser om olika personer där säkerhetspolisen inte kan hitta belägg för att dessa  har begått några brottsliga gärningar som kan riskera att äventyra landets säkerhet.

Visst går det att tillbakavisa anklagelserna. Samtidigt visar det som hänt på ett allvarligt systemfel, antingen i den svenska lagstiftningen eller i polisens och Säpos rutiner och resurser. Nu är det för sent att gråta över spilld mjölk. Olyckan har redan skett. Terrorattacken har verkställts och offer har skördats.

Statsminister Stefan Löfven var dock inte sen att reagera starkt på att uzbekiern aldrig blev utvisad när han idag fick kännedom om denna underlåtenhetssynd under den pågående socialdemokratiska partikongressen i Göteborg. Jag förstår hans vrede. Detta är inget annat än stötande.

Det enda som nu återstår för polisen och Säpo är att effektivisera sitt arbete så att nya terrorattacker inte kan utföras på svensk mark i fortsättningen – om detta alls är möjligt.

Samtidigt fortskrider den polisiära utredningen av Rakhmat Akilovs misstänkta terrorbrott med till synes stora framgångar. Polisen visar fortfarande att de har situationen under kontroll. I morse greps ytterligare en person skäligen misstänkt för terrorbrott genom mord. Denne person anhölls senare under söndagen. Vilken roll den här personen har spelat i terrorattentatet eller i planeringen av detta vill polisen av naturliga skäl inte gå in på.

Polisen har de senaste dygnet genomfört inte mindre än 500 förhör med olika personer för att kartlägga vad som ledde fram till fredagens terrorattack. Detta är förstås imponerande.

Så de brister i rutinerna som polis och säkerhetspolis har visat genom att tidigare inte ha haft tillräcklig koll på Akilov kan kompenseras med att det här fruktansvärda terrorbrottet kanske snart är uppklarat och misstänkta personer lagförda.

Samtidigt har de senaste dygnens ofattbara händelser visat att terrorattacker inte bara kan utföras av personer från Irak och Syrien som sympatiserar med IS. Nu sår det klart för oss i Sverige att länder i Centralasien och Kaukasus, alltså f d sovetiska delrepubliker som Uzbekistan, Kirgizistan och Tadjikistan, har minst lika god jordmån för terrorism som länderna i Mellanöstern.

När det kommer till terrorism talar vi i Sverige nästan bara om IS, den islamiska staten. Men i Uzbekistan och andra länder i Centralasien och Asien finns en annan stor islamistisk fundamentalistisk rörelse vid namn Hizb ut-Tahrir. Det betyder i översättning ”Party of Liberation”. Det är bra att vi i Sverige från och med nu lägger detta namn på minnet.

Hizb ut-Tahrir är en radikal sunnimuslimsk rörelse och politiskt parti vars mål är att bilda ett omfattande islamskt kalifat i Centralasien och Mellanöstern. Det ger rörelsen stora likheter med IS.

Det är inte känt idag om den nu anhållne Rakhmat Akilov sympatiserar med Hizb ut-Tahrir. Dock finns det tecken som tyder på att han har starka islamistiska sympatier och är vänligt sinnad till IS. Allt detta kommer sannolikt att klarna under den pågående förundersökningen mot honom.