Så blev hon då till slut tvungen att erkänna att hon hade ljugit och att hon hade begått ett brott.

Idag meddelade Sahlins advokat Claes Borgström att Mona Sahlin erkänt att hon förfalskat tre olika intyg till förmån för sin livvakt, vilket innebär att hon garanterade att livvakten hade dubbelt så hög inkomst från tjänsten som livvakt än vad han i själva verket hade.

Tidigare har Mona Sahlin – liksom livvakten – förnekat brott. Sahlin har sagt att hon inte gjort något olagligt. Måhända har hon av misstag uppgett felaktiga siffror i de intyg hon skrev åt sin livvakt för att denne skulle kunna köpa en lyxbostad i fashionabla Saltsjöbaden utanför Stockholm men brottsligt var det inte enligt henne men hon hade inget uppsåt att tillskansa sig själv fördelar. Allt enligt henne själv.

Mona Sahlins erkännande gäller ”osant intygande” i tre fall. Tidigare idag erkände även hennes livvakt att han gjort sig skyldig till brottet ”brukande av osann urkund”. Sahlins erkännande var naturligtvis en logisk konsekvens av livvaktens erkännande. Hade Sahlin däremot fortsatt att förneka brott hade hon försatt sig själv och sin advokat i en mycket märklig juridisk situation.

Det var under tiden som Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism som Sahlin (på statens brevpapper) skrev och undertecknade de mycket märkliga intygen. När skandalen avslöjades lämnade Sahlin sitt fina statliga uppdrag. Hon avgick samtidigt från flera av de styrelseuppdrag hon samtidigt hade.

Så sent som i förra veckan avgick hon dessutom som ordförande för Anna Lindhs Minnesfond. När jag läste det började jag fundera på om det ändå inte skulle komma ett erkännande från Sahlin i alla fall. Jag fick rätt. Hon kunde inte stå emot längre.

Vilket straff Sahlin och hennes livvakt får är ännu inte bestämt. Men brotten tillhör inte världens allvarligaste och straffet kommer sannolikt att inskränka sig till ett strafföreläggande med ty åtföljande dagsböter. Men i straffskalan finns även fängelse med för den här sortens osanna intyganden.

Vad betyder då det här för Mona Sahlin? Ja, det är den definitiva dödsstöten för henne som politiker och även som statlig tjänsteman. Hon kommer aldrig mer att erbjudas något politiskt eller statligt uppdrag efter det här. Sahlin har blivit förlåten många gånger för sitt slarv, sin oaktsamhet, sin oförmåga att betala skulder i tid och sitt sätt att utnyttja regeringens betalkort för egna inköp. Inget av detta har varit brottsligt, däremot klandervärt och tecken på dåligt omdöme. Nu kan hon inte längre bli förlåten.

Nu har hon gjort sig skyldig till brott i juridisk mening – och det är något helt annat.

Idag framkom det också att Mona Sahlin har obetalda skatter till Skatteverket/Kronofogden på nära 362 000 kronor för inkomståret 2015. Detta kan tyckas lite märkligt med tanke på att Sahlin själv en gång i tiden tyckte att ”det var häftigt att betala skatt”. Det tycker hon uppenbarligen inte längre.

Mona Sahlin har varit ett sorgligt kapitel i svensk socialdemokratisk partihistoria. Men hon har hela tiden haft sig själv att skylla. Hon har många gånger tänjt gränserna för vad som är moraliskt/etiskt gångbart och nu även överskridit gränsen för vad som är lagligt. Det är inte synd om Mona Sahlin. Som man bäddar får man ligga.

Jag tror inte att Sahlins erkännande av brott idag kastar några långa skuggor vare sig över regeringen eller det socialdemokratiska partiet. Hon är oskadliggjord för längesen. Stefan Löfven kan sova lugnt, ja till och med lugnare än tidigare eftersom Sahlin politiskt nu försvinner allt snabbare bort i fjärran.