Ofta undrar jag hur socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven mår när han var och varannan dag tvingas läsa i tidningar och på nätet om alla de goda råd som hans tidigare partiledarkollega Göran Persson ger honom för att han ska kunna vinna tillbaka flyende socialdemokratiska väljare.

Göran Persson avgick som bekant som ordförande i det socialdemokratiska partiet efter valförlusten 2006. Efter det har han ägnat sitt liv åt att vara bonde och PR-konsult. Han har också gång efter annan tjänstgjort som självutnämnd rådgivare till Stefan Löfven och ger Löfven tips och råd om hur den interna socialdemokratiska krisen ska kunna lösas. Detta är egendomligt och framförallt ovanligt. En redan avgången partiledare brukar sällan tala om för sina efterträdare vilken politik de ska föra, men Göran Persson har alltid varit oblyg.

Det har knappast undgått någon att socialdemokraterna och Stefan Löfven befinner sig i en djup förtroendekris, inte bara bland väljarna i stort utan i lika hög grad bland de egna aktiva partimedlemmarna. Detta blev uppenbart inte minst i samband med att Stefan Löfven i början av maj i år presenterade partiets nya och strängare regler för migrationen. En omänsklig migrationspolitik, ansåg flera S-medlemmar.

Samtidigt sjunker opinionssiffrorna trendmässigt för socialdemokraterna. I den senaste mätningen från opinionsinstitutet Novus och publicerad i Expressen hamnade Socialdemokraterna på svaga 23.8 procent medan Sverigedemokraterna seglade upp som näst största parti i Sverige. Sverigedemokraterna är det parti som har dragit till sig många av de besvikna S-väljarna, inte minst på grund av missnöjet med migrationspolitiken.

Egentligen är detta missnöje bland f d socialdemokrater obegripligt med tanke på att Stefan Löfven och hans regering är de som står för den striktaste migrationspolitiken hittills i svensk politisk historia. Migrationspolitiken har skärpts i takt med att antalet flyktingar har ökat. Men väljarna är inte alltid logiska utan följer sina känslor. Just nu är dessa känslor inte på Stefan Löfvens sida.

Åter till Göran Persson, som tror sig veta hur Löfven ska rädda både partiet och en socialdemokratisk regering efter valet. Om jag vore Stefan Löfven skulle jag bli galen av att ständigt få dessa ”goda råd” från sin tidigare statsminster- och partiledarkollega. Jag skulle se rött varje gång jag såg Göran Perssons namn.

Häromdagen visste Göran Persson precis svaret på de frågor som Stefan Löfven tydligen inte vet svaret på, nämligen hur han ska aktivera besvikna socialdemokratiska väljare och locka fler väljare att rösta på (S):

Jo, driv Nato-frågan, föreslog Göran Persson. Starta en Nej till Nato-medlemskapskampanj! Det skulle (S) vinna röster på. Förklaringen till att Persson valde just Nato-frågan är att flera av de borgerliga partierna vill att Sverige ska gå med i Nato. Han glömde dock att tala om att den socialdemokratiske försvarsministern Peter Hultqvist är en större Nato-vän än de flesta. Ofta ses han tillsammans med Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg och minst en gång om året leder Peter Hultqvist militärövningar tillsammans med Nato, till och med på svenskt territorium.

Hur Nato-frågan skulle kunna hetsa upp flyende socialdemokratiska väljare förstår jag inte alls. Finns det någon fråga som väcker så lite debatt i Sverige som Natofrågan just nu? Knappast. Nato är just nu en icke-fråga i Sverige. Det är märkligt att Göran Persson inte har förstått det.

De andra goda råd som Göran Persson lämnade till Stefan Löfven häromdagen var att kraftigt höja pensionerna och kraftigt höja skatterna. En höjning av pensionerna skulle säkert locka tillbaka en hel del pensionärer men jag tvivlar på att höjda skatter skulle vara någon väljarmagnet. Tvärtom, skulle jag nog vilja säga.

Göran Persson verkar ligga helt ur fas med tiden och med den politiska debatten i Sverige. De frågor som de svenska väljarna prioriterar mest idag är migrationspolitiken, frågan om brott och straff och frågan om vård och omsorg. Nato-frågan och förslag på höjda skatter lyser definitivt med sin frånvaro.

Godmorgon, Göran Persson.