Man undrar vem som egentligen är Sveriges skiddrottning idag. Är det Charlotte Kalla eller är det Stina Nilsson?  Efter dagens 30-kilometerslopp i OS där Stina Nilsson högst överraskande och utan att själv ha förstått det tog en bronsmedalj har Sveriges två kvinnliga längdstjärnor erövrat exakt samma antal medaljer i det här OS-et.

Kalla har ett guld i skiathlon, ett silver i 10 km fristil, ett silver i sprintstafetten och ett silver i den vanliga stafetten. Stina har ett guld i sprint, ett brons på 30 km klassiskt, ett silver i sprintstafetten och ett silver i den vanliga stafetten.

Detta visar att Charlotte Kalla ligger hårsmånen före Nilsson i denna interna tävling. Kalla har en silvermedalj mer än Stina (på 10 km fritt) medan Stina idag tog brons på tremilen. Hon tog därmed Sveriges första och enda bronsmedalj. Så man får fortfarande betrakta Kalla som den främsta, även om det gick mycket trögt för henne på tremilen idag, där hon tidigt tvingades släppa Marit Björgen och kom i mål först på femte plats, två minuter efter Björgen.

Men då hade alltså Stina Nilsson redan smugit till sig en bronsmedalj sen hon slagit norskan Ingvild Flugstad Östberg i spurten.

Medaljtrion bestod därmed av Marit Björgen (guld), Krista Pärmäkoski (silver) och Stina Nilsson (brons). Detta har nu plötsligt försatt mig i ett stort predikament. Häromdagen förutspådde jag nämligen att det var Björgen, Pärmäkoski och Kalla som skulle ta de tre medaljerna. Om det inte blev så, lovade jag att äta upp mina strumpbyxor – med bearnaisesås till.

Nu undrar jag: Måste jag verkligen hålla det där löftet? Det blev ju i alla fall en svenska (Stina Nilsson) som hamnade bland medaljörerna. Jag fick ju lite rätt i alla fall, eller hur?

I vilket fall som helst gjorde Sverige sitt bästa OS någonsin i Pyeongchang – med totalt 14 medaljer, dock långt efter lilla Norge som tog hela 39 medaljer (!). Sverige har med andra ord en bra bit kvar. Sverige tog fjorton medaljer utan att de manliga längdskidåkarna tog hem en enda medalj! Ett bottenrekord alltså.

Det enda ljuset på herrsidan var längdtruppens äldste deltagare, Daniel Richardsson, 36. Han blev sjua på herrarnas femmil igår, lördag. De andra killarnas resultat var direkt bedrövliga, i den mån de presterade några resultat alls (läs: Marcus Hellner åkte hem före femmilen).

Men det sattes idag även ett riktigt bottenrekord bland de svenska damerna. Föga överraskande var det Anna Haag som satte detta rekord. Hon kom på 29:e plats idag, hela 12 minuter efter Marit Björgen och 10 minuter efter Charlotte Kalla. Vilken skandal! I skiathlonloppet för två veckor sen blev Haag 32:a. Hon fullföljde alltså en fin tradition av dåliga resultat.

Vad hade Anna Haag att göra i OS egentligen? Varför blev hon uttagen? Jag har inte svaret men jag misstänker att vissa lagledare i samband med uttagningarna tänker med andra kroppsdelar än med huvudet.

Och idag efter tremilsloppet kom förklaringen till Anna Haags bottenrekord: Hon har hela vintern i hemlighet gått omkring med ”allvarliga problem” som hon inte har avslöjat vare sig för Skidförbundet eller för SOK. Vad det är för problem kunde hon inte förklara. Så här uttryckte hon sig dock i en intervju med flera svenska medier:

”Det är något som är väldigt fel med min kropp och jag har misstänkt det under en längre tid. De som hände idag var bara ännu ett bevis på detta”, säger Anna Haag. Trots problemen under hela säsongen har Haag enligt henne själv ”kämpat vidare ändå”. Hon var ”väldigt stolt” över att hon krigade sig igenom dagens tremil.

”Det är så himla tråkigt att det känns bra tills det känns åt helvete”, berättar hon. ”Det går bra till en viss gräns. Sen finns det ingen kraft kvar i min kropp. Jag känner mig totalt kraftlös och ibland kommer det redan efter ett varv. Det är som om en vägg dyker upp och då går det inte längre”.

”Det här är inte jag”, förklarar hon men stoltheten över att få tävla i OS för Sverige drev henne idag under två och en halv mils pina.”

Anna Haag säger att hon har mörkat problemen under hela säsongen. ”Jag och Ole Morten (tränaren, min anm.) har anat att det har varit något som inte stått rätt till”, tillägger hon.

När jag läste detta i kvällstidningarna idag blev jag ursinnig. Om det är så att Anna Haag har gått omkring med problem i kroppen, som gör att hon blir oförklarligt trött, och inte sagt ett ord om detta till förbundet och förbundskapten Rikard Grip, så är det inte mindre än en skandal. Då har hon under hela säsongen mörkat formen för att riskera att inte bli uttagen till OS. Hon har bluffat sina egna ledare.

Vi som har sett henne tävla i vinter (ganska sparsamt som vanligt) har sett det vi brukar se hos henne sen flera år tillbaka. Hon orkar helt enkelt inte hänga med. I år har hon gjort en enda bra tävling när hon blev femma i tiokilometersloppet i Lenzerheide under Tour de Ski. I övrigt har hon inte visat några resultat. Ändå har hon fått nya chanser. Ändå blev hon uttagen till OS. Ändå lät hon sig tas ut till skidstafetten i OS och till flera andra lopp, där hon hela tiden misslyckades. Istället borde hon ha ställt sin plats i landslaget till förfogande åt andra skidtjejer som inte lyckades bli uttagna eller som sidsteppades för att Haag skulle få platsen.

Hon har alltså bluffat skidförbundet. Om människan har gått omkring hela vintern och känt sig totalt kraftlös så har hon inte i OS att göra. Då ska hon ta upp problemet med Rikard Grip och sen genomgå en omfattande läkarundersökning för att fastställa vilka sjukdomar hon lider av.

Nu tror jag egentligen inte att det är något fel på hennes hälsa. Jag vågar påstå att hon helt enkelt är dåligt tränad. Hon kan inte ha skött grundträningen på det sätt som krävs för att få vara med i just detta OS. Missköter man träningen blir man trött. Svårare än så är det inte. Vem som helst som är dåligt tränad och ställer upp på en skidtävling märker ganska snart hur trött man blir, hur orken tar slut. Att bli trött är kroppens egen skyddsmekanism för att förhindra överbelastning av hjärta och övriga organ.

Sen hör det till saken att tävlingsbanorna i Pyeongchang har varit oerhört hårda och oerhört utslagsgivande. Den som inte är tillräckligt vältränad möter förr eller senare alltid den berömda ”väggen”.

Nu ser vi hur Anna Haag gråter ut inför journalister och skyller på hemliga problem när det går dåligt för henne. Och journalisterna går på detta.

Det finns inga så okritiska och lättmanipulerade som vissa svenska sportjournalister. Det har Anna Haag utnyttjat.