Det var besvikelsens dag idag i Kinas nya skidmekka Zhangjiakou – i varje fall ur ett svenskt perspektiv. Och då menar jag resultaten dels i damernas 15 km skiathlon, dels i mixedstafetten i skidskytte. När sen Walter Wallberg tog en guldmedalj i puckelpist blev det en liten tröst – men det var ju inte i puckelpist som Sverige skulle ta medaljer utan i längdskidor och skidskytte.

Besvikelsen blev störst när de svenska längdskidtjejerna idag skulle bevisa att de var bäst i världen. Frida Karlsson utsågs ju av sportjournalister och andra förståsigpåare till flerfaldig olympisk guldmedaljör långt innan spelen ens hade börjat. Nu skulle verkligen Frida tala om för norska Therese Johaug var skåpet skulle stå.

Dessvärre blev det tvärtom. Det var Johaug som blev dagens Stora Inredningsarkitekt i det kinesiska skidspåret. Johaug har tävlat mycket sparsamt den här säsongen i syfte att satsa allt på OS. Det talades redan före OS om att hon var i sitt livs form.

Och det var hon.

Redan under den första klassiska halvan av det 15 km långa skiathlonloppet pressade hon sina konkurrenter så till den grad att de flesta hade svårt att hänga med. Snabbt bildades det en tätklunga där till en början både Ebba Andersson och Frida Karlsson var med. Johaug var dock då redan på väg att skapa sig ett eget isolat på banan.

Charlotte Kalla och Moa Olsson släppte kontakten med täten på ett mycket tidigt stadium.

Senare var det dags för Ebba Andersson att släppa. Frida Karlsson hängde med i täten under fristilsdelen av loppet. Men i den täten fanns då inte Therese Johaug. Hon hade redan försvunnit i fjärran.

Hon fullkomligt flög fram över den spöklika, ökenliknande och helt trädlösa och backiga banan. Hon trotsade den hårda vinden och hon höll ut mot den 15-gradiga kylan. I mål var hon 30 sekunder före silvermedaljören, som var ryskan Natalja Neprjajeva, Bronsmedaljör blev överraskande nog Teresa Stadlober från Österrike. Svenska Frida Karlsson närmast stapplade in i mål på en femteplats, 42,5 sekunder efter Johaug. Detta såg vi inte komma. Efteråt flydde hon från alla journalister och alla intervjuer.

Först flera timmar senare dök hon upp. De enda ord som kom ut ur hennes mun då var följande:

”Jag är trött och tom, jag vet inte. Jag mår inte så bra just nu”

Ebba Andersson hade en av sitt livs allra sämsta tävlingsdagar. Hon tog sig in först på tionde plats, 1 min. 27 sek. efter Therese Johaug. Charlotte Kalla blev nittonde tjej, 3.40 efter Johaug. Sämsta svenska blev Moa Olsson, 5 min. 59 sekunder efter segraren. Det gav henne en 45:e plats.

Det blev alltså ingen godkänd svensk dag. Snarare blev den svenska insatsen ett fiasko. Inte ens Frida Karlssons femteplats kunde betraktas som godkänd med tanke på de förväntningar som hade ställts på henne.

Det svenska fiaskot berodde sannolikt på flera saker. Både Charlotte Kalla och Ebba Andersson klagade på dåliga skidor. Det var säkert en viktig förklaring och vallachefen Petter Myhlback tog efteråt på sig ansvaret för vallamissen. Men det fanns säkert fler förklaringar till att svenskorna inte orkade, bland annat den hårda vinden, den extremt kärva snön (konstsnö), den hårda kylan, kanske de höga höjden men framförallt den vanvettiga fart som Therese Johaug satte upp redan från start.

För egen del är jag mest besviken på Ebba Andersson. Att Frida Karlsson tappade 42 sekunder går att acceptera men att Ebba är nästan en och en halv minut efter Johaug på 15 kilometer är svårförklarligt. Hennes form finns inte där just nu. Skidor med dåligt glid på skejtdelen av loppet gjorde inte saken bättre.

Charlotte Kallas nittondeplats var däremot väntad. Hon är inte bättre än så och har inte varit bättre under de två senaste säsongerna. Trots att hon idag startade som regerande olympisk guldmedaljör på just denna distans så visade hennes resultat idag att hennes tid som skidåkare på toppnivå för längesen är förbi. Men av Ebba Andersson hade vi väntat oss mera. Samtidigt har det funnits tendenser under hela säsongen att Ebba inte befinner på samma höga nivå som under förra säsongen.

Men både Ebba och Frida har många chanser kvar att revanschera sig på detta OS. På torsdag kör damerna 10 km i klassisk stil och på lördag avgörs damstafetten. Damstafetten ja. Det ska bli en intressant historia.

Jag undrar vad landslagschefen Anders Byström funderar på när det gäller sammansättningen av detta lag. Både Charlotte Kalla och Moa Olsson visade idag att de knappast är aktuella för att köra i stafettlaget nästa lördag. Istället måste Byström se sig om efter två andra åkare som kan komplettera Frida Karlsson och Ebba Andersson. Jag ska redan idag presentera mitt förslag till två nya stafettkandidater.

Anna Dyvik och Jonna Sundling, båda egentligen uttagna för att köra sprinttävlingarna, tycker jag är givna i ett stafettlag. Distansen är dessutom bara 5 km. Men vem ska köra vilken sträcka? Jag tycker så här:

• Anna Dyvik kör första sträckan (klassisk stil)
• Ebba Andersson kör andra sträckan (klassisk stil)
• Jonna Sundling kör tredje sträckan (fri stil)
• Frida Karlsson kör fjärde sträckan (fri stil)

Visst kan man bubba om i ordningen men mitt förslag kan vara ett vinnande koncept. I stafetten har Sverige en god chans att ta medalj. Det norska laget är som det ser ut just nu försvagat eftersom Heidi Weng testades positivt för covid-19 den 24 januari och valde att inte åka till Peking. Hon missade därför dagens skiathlonlopp men det är inte uteslutet att hon kan resa till OS i nästa vecka och komma fram lagom till damstafetten. Är starka Heidi Weng med i det norska laget så har de stora chanser att vinna.

Samtidigt  har Finland i år ett mycket starkt lag liksom förstås Ryssland. Så de svenska tjejerna får kämpa hårt för en medalj men om alla fyra är i god form så kan det rentav bli en guldmedalj. Osvuret är förstås alltid bäst. Allt hänger faktiskt på Heidi Weng.

Den andra ”katastrofen” i skidstaden Zhangjiakou idag var mixedstafetten i skidskytte. Sverige ställde upp med sitt bästa lag: Hanna Öberg på första sträckan, Elvira Öberg på den andra, Martin Ponsiluoma på tredje sträckan medan slutsträckan kördes av Sebastian Samuelsson. Detta var under normala förhållanden ett medaljlag.

Men det blev ingen medalj, bara en snöplig fjärdeplats. Systrarna Öberg gjorde svaga insatser på sina sträckor, särskilt Hanna Öberg som tog totalt slut och tappade 27 sekunder på sitt spurtvarv.

Den enda som jag ger godkänt idag var Martin Ponsiluoma. När han växlade över till Sebastian Samuelsson på sista sträckan gick Sverige ut som andra lag. Men Samuelsson gjorde en usel spurtsträcka han också. Sverige missade på grund av det den medaljchans som Ponsiluoma hade bäddat för på sin sträcka.

En eloge vill jag däremot ge till en helt annan person som var indirekt inblandad i mixedstafetten, nämligen Roberto Vacchi. Trots att Vacchi mest är förknippad med cykel så gjorde han idag jättebra ifrån sig i kommentatorshytten. Han har kommenterat både skidskytte och längdåkning tidigare så han har redan visat att han behärskar även sporter utan hjul.

I morgon ska de svenska längdkillarna köra sitt skiathlonlopp. Jag har inga förväntningar alls på dessa. Sannolikt kommer William Poromaa att gå i mål som bäste svensk, dock knappast bland de tio bästa.

Ett  annat lopp som jag verkligen ser fram emot i morgon är i en helt annan gren, nämligen skridsko. Klockan 09.30 ska Sveriges stora och enda skridskostjärna Nils van der Poel starta på 5000 meter. Det kommer att bli en rysare. Van der Poel som har ett pannben starkare än en tjur har en mycket god medaljchans, kanske guldchans. Han har ju redan världsrekordet på både 5000 och 10000 meter.

Det kommer att bli söndagens höjdpunkt.

UPPDATERING SÖNDAG KLOCKAN 09.00:

Jag hade rätt i den här bloggen om att William Poromaa skulle bli bäste svensk på herrarnas skiathlonlopp över 30 km idag på morgonen, söndagen den 6 februari. Igår kväll skrev jag att han dock inte skulle komma bland de tio bästa.

Det gjorde han! Han blev sexa i skiathlonen!!! Grattis, William Poromaa!!