Så här ser han ut, den senaste i den långa raden av terrorister, Mohamed Laouaiej Bouhlel. Han var 31 år gammal, gift och hade tre barn, hade sitt ursprung i Tunisien men hade sen några år tillbaka uppehållstillstånd Frankrike och bodde i Nice där han arbetade som chaufför.

 

 

Det var han som för två dagar sen hyrde en stor vit lastbil. Den körde han sent igår kväll ut på den fashionabla strandpromenaden Promenade des Anglais i Nice och krossade minst 84 människor till döds och skadade 200. Bland de dödade var tio barn.

 

 

Frankrike, mitt älsklingsland, gråter idag – igen. När chocken efter terrordåden på satirtidningen Charlie Hebdo och massmorden på teatern Bataclan i Paris väl hade lagt sig, drabbades Frankrike av ett nytt, kanske ännu värre terroristdåd. Ja, jag kallar det terroristdåd, oavsett om gärningsmannen var jihadist, hade kopplingar till IS, Al-Shabaab eller Boko Haram eller någon annan terroristorganisation eller bara var en galen enstöing. En person som hänsynslöst och iskallt mejar ner hundratals människor på öppen gata på Frankrikes nationaldag är inget annat än en terrorist. Diskussionen om vad som är terrorism eller ej behöver inte föras.

 

 

Den terroristdrabbade strandpromenaden i Nice, Le Promenade des Anglais, har för evigt besudlats av ett terroristdåd och kommer för alltid att förknippas med detta – ett blodigt slagfält mitt i turistparadiset.

 

 

Själv har jag många gånger vandrat på just denna gata i Nice, på semester, på EU-toppmöten, på andra politiska uppdrag och annan reportageverksamhet. Jag har badat och solat på den underbara och rena klapperstensstranden nedanför strandpromenaden och jag har lärt mig – som många andra svenskar – att älska den fantastiska staden Nice.

 

 

I framtiden kommer Nice att förknippas med ett av de värsta terroristdåden i Europa. Det är en djup tragedi.

 

 

Många ställer sig idag frågan varför just Frankrike blir så hårt drabbat av terrordåd. Svaren är många men ganska enkla: Frankrikes koloniala förflutna i Nordafrika, i länder som Tunisien, Marocko och inte minst Algeriet, har skapat en nedärvd fiendskap mellan Frankrike och muslimer med nordafrikanskt ursprung. Idag lever 6 miljoner muslimer i Frankrike. Repressionen mot muslimer är stor, framförallt därför att Frankrike vill vara en sekulär stat, där det är demokrati och politik som ska styra, inte religion. Det passar inte alla muslimer.

 

 

Många muslimer i Frankrike tillhör också underklassen. De lever ofta i stort utanförskap och känner ingen samhörighet med det franska samhället. I Frankrike finns ett stort antal – kända och okända – celler av jihadister och islamister. Alla har inte gett sig till känna ännu men de kommer att göra det. Var så säker.

 

 

I denna grogrund av utanförskap och segregation frodas extremism, som i sin tur skapar terrorism. Terrordådet i Nice är inte det sista i Frankrike. Frankrike är också det land i Europa som hårdast gått ut i kampen mot terrorism, jihadism och IS. Frankrike bekrigar IS i Mellanöstern samtidigt som det råder politiskt undantagstillstånd i det egna landet på grund av terroristbrotten. Det finns de som menar att Frankrike står på randen av ett inbördeskrig – ett krig mellan högerextrema krafter och islamistiska extremister. Dådet i Nice har inte gjort avståndet till detta krig längre.

 

 

Samtidigt visar det brutala terrorbrottet i Nice hur svårt – för att inte säga omöjligt – det är att förhindra terrordåd. När en person bestämmer sig för att hyra en lastbil och köra ut den på en strandpromenad fylld av glada nationaldagsfirare och döda över 80 människor och skada 200, så är det lätt att förstå att sådana dåd inte går att förhindra – och framförallt att de kan uppträda var som helst.

Gärningsmannen var visserligen känd av polisen för stöld- och våldsbrott men säkerhetspolisen hade honom inte på någon lista. Han var inte känd för någon extrem religiositet eller extremism. Han uppfattades i och för sig av sina grannar som en osympatisk enstöring. Men att han var en potentiell terrorist, det kunde ingen drömma om.

 

 

De som säger att terroristdådet i Nice hade gått att förhindra pratar skit. Den här sortens dåd där galna och hatiska människor bestämmer dagordningen går inte att förhindra. Det är därför det är så svårt att bekämpa terrorismen. Den finns nämligen där du minst anar det. Och ju öppnare samhället vill vara, desto mera frodas terrorismen.

Jag är pessimistisk. Jag tror att Europa kommer att förlora kampen mot terrorismen, hur cyniskt det än låter. Inte ens Frankrike, med Europas tuffaste poliskår, med ett mer eller mindre permanent undantagstillstånd, med 10 000 militärer specialdestinerade för att skydda befolkningen mot terrorn, inte ens Frankrike klarar av att förhindra terrorbrott. Hur ska då andra länder kunna göra det?