För varje dag som går blir turerna kring den norska skidstjärnan Therese Johaugs dopinghistoria allt märkligare. Jag menar inte att journalisterna spekulerar för mycket – tvärtom. Det är själva avslöjandena kring Johaugs eventuella doping som känns alltmer absurda.

Trots att Johaug är en intelligent kvinna och trots att hennes f d landslagsläkaren Fredrik Bendiksen sannolikt är högst välutbildad, så blir det alltmer uppenbart att båda ljuger. Ingen av dem verkar i varje fall inte vara läskunniga. Att hon inte är medicinskt utbildad kan man inte anklaga henne för. Det är däremot läkaren. Ändå verkar han inte förstå någonting, i varje fall inte det han är anställd för att förstå.

Ordet doping är internationellt. Det stod också tydligt angivet på förpackningen till steroidsalvan Trofodermin, som Johaug påstår sig ha använt mot sitt munsår, men det verkar varken Johaug eller läkaren ha upptäckt. Johaug hade dessutom kastat bort förpackningen omedelbart efter det att hon fått salvan och smetat den på läpparna. Det gällde uppenbarligen att så fort som möjligt sopa undan alla bevis.

Dessutom är det högst märkligt att både Johaug och Bendiksen plötsligt erinrade sig den dopingklassade salvan när provtagningsteamet hade upptäckt att det fanns rester av anabola steroider i Johaugs urin. Ingen av dem hade ju tidigare haft en a-a-a-n-i-n-g om att Bendiksen hade inhandlat ett förbjudet preparat till Therese. Det låter inte särskilt trovärdigt.

Det verkar bara vara delar av det norska folket som fortfarande tror på Therese Johaug. Experter av olika slag träder fram den ene efter den andre och ifrågasätter sanningshalten i det Johaug och tränaren har påstått. Igår trädde den italienske läkaren Peter Ploner fram i norska TV2 och förklarade att man absolut inte får smeta Trofodermin på munsårsläppar.

Sådan salva kan man möjligen behandla blödande bensår med men absolut inte munnar där huden är tunn och känslig. För munsår finns istället en lång rad andra effektiva salvor – som inte innehåller anabola steroider. Ploner tror helt enkelt inte på Johaugs historia. Det hjälper heller inte att hon tänker stämma den förre landslagsläkaren på miljonbelopp. Hon är själv lika skyldig som han.

För mig känns det mer och mer som om Johaugs och läkaren Fredrik Bendiksens förklaringar är en ren cover up-story för att dölja något annat, något mycket allvarligare, nämligen ett mera systematiskt bruk av dopingpreparat, kanske även anabola steroider. Historien känns helt enkelt påhittad och en ren efterhandskonstruktion. Jag misstänker själv att historien med salvan Trofodermin som innehåller den anabola steroiden Clostebol var något hon och Bendiksen hittade på när hon i samband med dopingtestet i september visade sig ha rester av anabola steroider i urinen. Det är förstås en allvarlig anklagelse men dessvärre tror jag att sanningen ligger ganska nära själva anklagelsen.

Ingen tror längre på Therese Johaug. Hennes upphöjdhet och stjärnglans har på några dagar förbytts i sin motsats. Från att ha varit en ständig vinnare uppfattas hon nu som en förlorare. Att hon igår interimistiskt stängdes av på två månader ska nog ses som en indikation på var den slutliga domen kommer att hamna. Det spekuleras kring ett års avstängning. Det låter ganska rimligt. Även om Johaug är tillbaka i tävlingsspåret igen nästa säsong kommer hon för alltid att uppfattas som en fuskare. En gång dopad, alltid dopad. Det är tyvärr den bittra sanningen.

Det värsta är att jag tror att historien med Johaug bara är toppen på ett norskt isberg. Om landets och världens främsta skidstjärna fuskar, ja vem fuskar inte då i Norge? Vi vet redan att nästan hälften av de norska skidåkarna går på astmamedicin – inklusive Johaug själv – trots att de inte har astma. Vad går de mera på? Det får tiden och framtida dopingtester utvisa.

Jag ska inte föregripa slutet på dramat Therese Johaug men det är inte första gången vi hör hur idrottsstjärnor försöker bortförklara varför de har ertappats med förbjudna preparat i kroppen.

Den spanske proffscyklisten Alberto Contador var dopingmisstänkt för några år sen. Han skyllde på att han ätit kött som var kontaminerat med hormoner. Andra har pussat någon som tagit droger och därmed ”smittats”. En amerikansk löpare skyllde dopingmedlet i kroppen på att han tagit ett preparat för att förlänga sin penis. Det är bara några av en lång rad absurda förklaringar.

Johaugs munsår kommer att gå till idrottshistorien – oavsett om hon fälls eller inte.