Regeringen har redan öppnat kranen för flera frikostiga och dyra men högst osäkra vallöften. Hushållen och pensionärerna ska hållas skadeslösa och få mer i plånboken. Vem kan motstå detta när det handlar om att lägga sin röst på rätt parti i valet i september. Rätt parti är förstås socialdemokraterna och Magdalena Andersson.

Den 12 januari meddelade den nye energiministern Khashayar Farmanbar att regeringen tänker avsätta drygt sex miljarder kronor till en elpriskompensation för de hushåll som drabbats av vinterns höga elpriser. De historiskt höga elpriserna runt jul och nyår chockade många hushåll svårt när dessa såg att elpriset per kilowattimme hade mer än tiodubblats på vissa håll. Å andra sidan ska vi inte glömma bort att 50 procent av elpriset går direkt in i statskassan i form av elskatt. Det är alltså inte elbolagen som i första hand kan sko sig på höjda elpriser. Så det finns pengar att ta av om regeringen vill kompensera elabonnenterna.

Men många har redan börjat ifrågasätta den något senkomna julklappen. Stor osäkerhet råder kring frågan när pengarna ska betalas ut, till vilka hushåll ersättningen ska gå och hur kompensationen ska räknas fram. De mest pessimistiska (jag är en av dem eftersom jag har dåliga erfarenheter av vallöften) misstänker att det generösa löftet som presenterades i slutskedet av de smällkalla veckorna kommer att lysa med sin frånvaro för flertalet hushåll.

Igår damp nästa vallöfte ner. Nu skulle pensionärerna få mera pengar. En uppgörelse mellan regeringen, vänsterpartiet och miljöpartiet som presenterades igår, måndag, utlovade uppemot 1 000 kronor i månaden skattefritt i form av höjd pension. Drygt 1 miljon svenska pensionärer skulle få glädje av pensionshöjningen, en reform som om den blir verklighet skulle kosta 9,4 miljarder kronor.

Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar har varit den drivande kraften bakom detta utspel. Mer pengar till pensionärerna var ju vänsterpartiets villkor för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister. På gårdagens presskonferens meddelade samma Dadgostar att pengarna skulle kunna börja betalas ut redan i slutet av augusti i år, alltså före valet. Fan tro´t, sa Relling.

Nu finns det emellertid ett antal icke obetydliga hakar förenade med detta generösa förslag. Trepartigruppen bestående av socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi, vänsterns Nooshi Dadgostar och miljöpartiets språkrör Märta Stenevi kunde igår inte förklara varifrån pengarna till denna rejäla pensionshöjning skulle tas. Finansieringen är alltså okänd.

Den andra, och kanske ännu mer nedslående haken är att det inte finns någon majoritet i riksdagen för detta förslag. Socialdemokraterna har ju ingen majoritet i riksdagen tillsammans med (V) och (MP). Förslaget är alltså bara ett minoritetsförslag.

Det krävs till exempel att Centern och Annie Lööf ställer sig bakom förslaget men detta är skrivet i stjärnorna. Samtidigt har ju SD och Jimmie Åkesson sagt att han också vill ge 1 000 kronor mer i månaden till pensionärerna. Men vill minoritetstrojkan ha Sverigedemokraternas stöd för sitt pensionsförslag? Och vad kan Jimmie Åkesson tänkas ställa för motkrav för att rösta för förslaget i riksdagen (eller lägga ner sina röster)?

Det är mycket möjligt att det skulle kunna gå att knåpa ihop en majoritet om nu gårdagens förslag överhuvudtaget kommer att presenteras för riksdagen i den här formen. Det finns ju sen många år tillbaka en pensionsarbetsgrupp bestående av alla riksdagspartier. Det är denna arbetsgrupp som gemensamt arbetar fram förändringar i pensionssystemet. Tänker Magdalena Andersson köra över pensionsarbetsgruppen för att få några fler pensionärsröster? I så fall vore det ett stort avsteg från de politiska traditionerna vad gäller pensionssystemet nämligen att det ska finnas en stor majoritet i riksdagen för omfattande ändringar av pensionssystemet och att dessa ändringar ska föreslås av pensionsarbetsgruppen som helhet, inte av några enskilda partier.

Så detta kan bli den tuva som i slutändan välter det lockande förslaget om 1 000 kronor mer i månaden till över 1 miljon pensionärer – redan före valet.

Statsminister Magdalena Andersson borde också tycka att det är lite pinsamt att Vänsterparties kaxiga partiledare Nooshi Dagostar plötsligt är den som tar kommandot i en så stor och avgörande fråga som stödet till pensionärerna.

Själv ställer jag mig mycket skeptisk till den här sortens hastigt hopsnickrade vallöften – som mest kommer till antingen för att stävja ett nytt eluppror (som de höjda elpriserna skulle kunna skapa) eller för att tillgodose ett litet riksdagsparti (som vänsterpartiet ändå utgör).

Jag misstänker starkt att det till slut bara blir en liten tumme kvar av den grovstickade Lovikkavante som både elprisstödet och de höjda pensionerna skulle rymmas i.

Därför till sist en liten uppmaning till väljarna från mig: Ta regeringens snabbt hoprafsade vallöften med en stor nypa salt. Risken är att ni alla blir blåsta på konfekten och då blir besvikelsen förödande.