En mellandag i coronabevakningen. Men under det senaste dygnet har ytterligare tio människor avlidit av coronasmitta i Sverige och dödstalet är i skrivande stund uppe i 102 döda. Det är förstås försvinnande lite jämfört med till exempel Spanien som under samma dygn förlorade 832 människor på grund av coronaviruset. Antalet smittade i Spanien är nu uppe i över 72 000 – mot Sveriges 3 447 smittade.

Sverige ser än så länge ut att vara ”bäst i klassen” med relativt få smittade och få dödsfall – men den situationen kan snabbt förändras. Inget får tas ut i förskott. Nu ser vi också att alltfler stockholmare ger sig ut i stadens köpcentra för att shoppa. Det kan definitivt öka smittorisken. Folk har börjat tröttna på den frivilliga karantänen. Jag kan förstå det.

Själv lämnade jag förstås även idag min frivilliga karantän hemma och tog en en och en halv timma lång promenad. Det var en grå och trist dag idag. De färger jag upptäckte i naturen tidigare i veckan var idag som bortblåsta.

Men jag gjorde ändå flera glada upptäckter: Blåsipporna växer så det knakar vid Vedasjön. Vitsipporna strävar uppåt för att komma fram ur den matta av vissna höstlöv som klär våra skogsmarker. De kämpar och kämpar och kämpar …

Jag hittade flera tussilago vid dikesrenarna. De var mikroskopiskt små – men de fanns.

Jag har haft träningsvärk i benen under hela eftermiddagen och kvällen. Min kropp är ju inte särskilt van vid långa promenader. Det är ju cykelåkning som gäller för mig. Den kommande veckan ser ut att bli kall. Ändå hoppas jag att jag kan ta ut cykeln och träna lite någon dag.

Glöm inte att sätta fram klockan en timma ikväll/inatt. Även om man förlorar en timma under det här dygnet, så är ju det här det bästa av alla vårtecken.