”Världen blev galen. Land efter land övergav den klassiska linjen när det gällde att hantera ett smittsamt virus. De stängde ner. Till slut stod Sverige ensamt kvar. Alla andra övergav de klassiska strategin. Länderna visste sen inte hur de skulle hantera fenomenet Sverige.”

Så uttryckte sig statsepidemiolog Anders Tegnell när han idag, onsdag, var sommarpratare i Sveriges Radio P1. Därmed kom han att sälla sig till den mycket lilla och noga utvalda skara svenskar som får rätt att oemotsagda disponera en och en halv timma i radion, ett tillfälle som Anders Tegnell använde för att hålla ett försvarstal över den svenska coronastrategin.

När jag hörde att Anders Tegnell skulle vara sommarpratare i år kände jag en viss olust. Visserligen utses sådana personer till sommarpratare som under det gångna året på olika sätt har utmärkt sig antingen genom till exempel sina åsikter, sin musik eller sitt författarskap.

Anders Tegnell har inte gjort någotdera. Han är en statstjänstemän vars uppgift är att bekämpa coronapandemin i Sverige, en pandemin som på på intet sätt är över. Den fortsätter även om virusets kraft nu kan ha avtagit något.

Vad jag tycker är fel är att en person som idag är Sveriges mest kände och kanske mest omstridde statstjänsteman, mitt under brinnande epidemi ges utrymme i radion för att lämna sin version utan att han får några motfrågor eller ifrågasättanden. Anders Tegnell har och har haft unika möjligheter att förklara och försvara den svenska strategin utan att behöva hålla några monologer i radio eller TV.

Det är inte Tegnells fel att han valdes till sommarpratare. Jag tycker ändå att han borde ha tackat nej och hänvisat till det uppdrag som han står mitt uppe i och som inte på långa vägar är avslutat. Att Anders Tegnell har fått utstå mycket kritik både från utlandet och från journalister,  forskare och allmänhet i Sverige är beklagligt men är inte något skäl till att ge honom en och en halv timma i radion för att utan mothugg få lägga fram sin version.

Jag lyssnade på Anders Tegnells sommarprat. Det kändes stundom ganska segt. När det gäller själva pandemin upprepade han i princip vad han har sagt under hela vintern och våren. Mest intressant att lyssna på var han när han berättade om sina resor som smittskyddsläkare till länder i Afrika och Sydostasien. Då gav han sig själv och sitt arbete en ny dimension.

Han betonade många gånger i programmet hur problematiskt det har varit att hantera Coronaviruset och sjukdomen covid-19.

”Covid-19 överraskade oss hela tiden”, berättade han. ”Sjukdomens oberäknelighet var svår att hantera. Det var ju en ny sjukdom som ingen hade någon kunskap om.”

Han berättade öppet och ärligt om hur det kändes för honom att plötsligt bli offentligt ifrågasatt. ”Ingen hade förberett mig på vilka konsekvenser det skulle få för mig personligen”, förklarade han och uttryckte en viss klagan över att det var han som fick ta det personliga ansvaret för om strategin fungerade eller ej. Det var han inte förberedd på.

Han berättade också om den mobbning han utsattes för i inledningen av pandemin, hur en hatvåg skapades mot honom i sociala medier, hur han fick ta emot hatmejl och till och med dödshot. Jag förstår honom. Ingen person, inte ens en statstjänsteman med ansvar för pandemibekämpning, ska behöva utsättas för de attacker som Anders Tegnell tvingades göra. Alla har rätt att ha åsikter om huruvida pandemin bekämpas på rätt eller fel sätt. Men att tillgripa hatkampanjer och personförföljelse är klandervärt.

Men plötsligt vände allt för honom. Över en natt blev han en folkhjälte. ”Rör inte vår statsepidemiolog” var en ofta upprepad devis. Blombuketterna regnade över Anders Tegnell. Han berättade till och med att man hade ringt från blomsteraffären på hans hemort och undrat om han ville att butiken inte bar ut alla blombuketterna på en gång utan bara några buketter i taget.

Fansen tillverkade tavlor av honom. Väskor med Anders Tegnells bild på såldes på nätet liksom T-shirts med hans ansikte på. Folk tatuerade in hans ansikte på sina kroppar. Det var alltså många som tjänade pengar på den ”Tegnell-industri” som plötsligt såg dagens ljus.

Det enda Anders Tegnell ångrar och sörjer över idag är hur hårt pandemin slog mot de gamla på äldreboendena. ”Vi trodde att vårt ålderssegrerade samhälle (= ett samhälle där generationerna lever skilda åt, min anm.) skulle hjälpa oss så att de gamla inte blev sjuka. Men det hjälpte inte”.

Tegnell anser att döden på äldreboendena är den företeelse som hårdast kommer att klistra sig fast i det svenska medvetandet även när pandemin är över. Han säger sig själv sörja djupt över alla som dog helt i onödan.

Han slutade sitt program med att uppmana svenska folket att fortsätta skydda sig mot smittan. Pandemin är inte över, poängterade han. ”Vi kommer att behöva vidta åtgärder under lång tid”.

Nej, pandemin är inte över. Idag meddelade Folkhälsomyndigheten att ytterligare 48 människor hade avlidit under det senaste dygnet i covid-19. Det totala antalet dödsfall är nu uppe i 5 209 och det kommer inte att sluta där.

Samtidigt fortsätter smittan att sprida sig i samhället. Bara sen i måndags har ytterligare  2429 människor bekräftats smittade i covid-19. Totalt har nu 62 324 människor smittats av viruset. Enligt mina egna uträkningar har hela 20 605 nya fall bekräftats sen den 1 juni. Det motsvarar 33 procent, alltså en tredjedel, av alla som hittills smittats under pandemin. Många av de nya fallen är inte svårt sjuka men ökningen visar att smittspridningen fortsätter och att risken fortfarande är stor att bli allvarligt sjuk.

Idag blev det till exempel känt att 12 anställda vid den neurologiska avdelningen vid Skånes Universitetssjukhus i Malmö hade smittats av covid-19. Vi har hittills inte sett att den kraftiga sommarhettan har försvagat viruset. Kanske kommer vi att få se det så småningom men viruset härjar fortfarande.

Glöm inte det.