Den här bilden på den lilla gråtande 9-åriga vietnamesiska flickan som naken och sönderbränd flydde undan napalmregnet kom att skriva om historien. Den togs 1972 av fotografen Nick Ut från Associated Press och är en av de mest dramatiska bilder som någonsin visats från ett krig. Bilden är en symbol för USA:s grymhet under Vietnamkriget och anses till och med ha bidragit till slutet på Vietnamkriget.

Idag tänker jag visa tre andra, betydligt mer aktuella bilder från det pågående kriget mellan Israel och Gaza. I ett krig ska man alltid vara skeptisk till den här sortens bildbevis men den palestinier som har försett
stora delar av svenska medier med dessa bilder försäkrar i ett mejl till mig att bilderna är äkta och tagna i Gaza i den 11 juli. Jag varnar känsliga läsare för hemskheten i dessa bilder men väljer ändå att visa dem. En bild säger nämligen mer än tusen ord.

Idag är det exakt en vecka sen kriget mellan Israel och Gaza inleddes. I skrivande stund ser situationen mörkare ut än tidigare. Igår gjorde Egypten ett halvhjärtat försök att medla i konflikten och offentliggjorde ett avtal om eldupphör. Israel accepterade avtalet men idag sa Gaza-palestiniernas ledare i Hamas nej – därtill med ett hånskratt. Eldupphöravtalet vara bara en mediagrej, sa en talesman för Hamas. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu kom i eftermiddags med beskedet att Israel tänker återuppta bombningarna av Gaza.

Hittills har 182 palestinier dödats och ca 1 200 skadats. Tusentals är hemlösa eftersom deras hus ligger i
ruiner. På sjukhuser i Gaza City saknas mediciner, vårdplatser och medicinsk utrustning och läkare och sjuk-sköterskor bävar för de fasor som väntar dem kanske redan i natt.

En förtvivlad pappa med sitt lilla barn som fått halva huvudet bortskjutet

Hamas tar på sig ett mycket stort ansvar när man säger nej till ett eldupphör, eftersom Hamas därmed per automatik ger Israel klartecken till nya, kanske ännu mera fasansfulla bombningar, till ännu mera blod som ska flyta och till ännu fler oskyldiga döda palestinier. Den cynism som Hamas-ledare visade igår, när man skrytsamt avslöjade att Hamas hade många hemliga kort i rockärmen, det vill säga nya vapen som man hittills inte provat men som man nu sannolikt tänker pröva mot Israel, var inget intryck av fredsvilja. Snarare ser man ett välkommet tillfälle att demonstrera sin militära vapenstyrka. En vapenstyrka som naturligtvis fortfarande är plågsamt underlägsen den israeliska.

Vissa personer skriver till mig och påstår att jag inte borde yttra mig om kriget i Mellanöstern, eftersom "jag inte har en aning om hur det är i verkligheten". Det har jag. Jag har själv trampat den heta marken i Gaza, träffat Hamas-soldater med död i blicken, intervjuat palestinier i Gaza som i samband med israeliska bomdräder förlorat nästan alla sina familjemedlemmar. Jag har träffat israeler i Sderot som varje dag med växande oro väntar på nästa Qassam-raket. Jag har arbetat i Libanon, Syrien och Jordanien och gjort flera reportage i Israel. Så lite känner jag till även om man från Sverige inte kan följa varje steg i utvecklingen lika bra som på plats.

Gaza är helvetet på jorden. Det värsta är att palestinierna inte kan komma därifrån. De är instängda bakom elektrifierade stängsel och murar och bara ibland öppnas gränsövergångarna till Israel. Klimatet är dessutom outhärdligt på somrarna. Vet ni, jag tror att när livet är så helvetiskt det överhuvudtaget kan bli, så blir överlevnadsdriften ännu större samtidigt som rädslan för att dö minskar. Likafullt har palestinierna lika stor rätt att leva som alla andra.

En majoritet av svenska folket stöttar förmodligen det palestinska folket i den här konflikten, däremot inte deras ledare. Kritiken mot Israel är också stark, Israel som genom sin ockupationspolitik ständigt trappar upp konflikten och som genom sin militära överlägsenhet slår på en som redan ligger, alltså det palestinska folket.
För på varje död israel går det hundra döda palestinier.