Många tror säkert att jag idag ska använda min blogg för att skriva något berömmande om Eurovision Song Contest. Tyvärr har jag tröttnat på detta jippo där usla låtar staplas på varandra. Det var visserligen kul att Loreen vann och att våra finska vänner kom på andra plats. Nu får vi alla lära oss att uthärda att Sverige än en gång tvingas anordna denna tävling.

Nej, det är ett helt annat TV-program som jag ska ägna dagens inlägg åt, nämligen den norska TV-serien Exit. Nu tror ni förstås att jag tänker överösa Exit med hyllningar – men det tänker jag inte göra. Tvärtom. Exit är nämligen det sämsta som har pådyvlats mänskligheten – och det vill inte säga lite.

När serien startade 2019 var jag eld och lågor. Jag tyckte visserligen att den var obehagligt grov med huvudpersoner som försökte överträffa varandra i cynism, sexfixering, psykisk galenskap, drogberoende, självmordsbenägenhet, alkoholberoende, kvinnoförakt, våldsutövning, falskhet, cannabis, snabba bilar, kokain, hämndlystnad, total brist på empati, känslolöshet förutom i den nedre delen av kroppen, alkoholism, barnhat och en osläcklig törst efter pengar, däremot helt i avsaknad av behov av att göra rätt för sig gentemot den norska staten. Kort sagt: alla motbjudande egenskaper som en människa kan vara utrustad med.

Trots alla dessa dåliga egenskaper, som jag tidigt insåg så småningom skulle leda till en total katastrof för de fyra manliga huvudpersonerna, såg jag ändå fram emot ännu en säsong av Exit. Den kom 2021. Även den fascinerades jag av.

Framförallt fascinerades jag av all den ondska som strålade ut från TV-skärmen. Ondskan var dessutom äkta. Manusförfattaren hade nämligen djupintervjuat fyra (!) representanter från den norska finansvärlden. De fyra källorna hade tydligen bekräftat att stora delar av den finanseliten i Oslo utgjordes av den sortens svin som TV-serien Exit senare skulle handla om.

Ändå blev jag glad över att det skulle bli ytterligare en säsong år 2023. Trycket från TV-publiken hade fått NRK att gå med på ytterligare en säsong av Exit. Den säsongen startade med det första avsnittet på SVT play den 28 april i år.

Men NRK – och alla medfinansiärerna – har lovat att detta tack och lov ska bli världshistoriens sista säsong av Exit. Nu har fyra avsnitt av säsong 3 avverkats och lika många återstår. Jag är tveksam till om jag kommer att titta på de återstående avsnitten men känner samtidigt en sadistisk lockelse över att se hur undergången gestaltar sig för de fyra psykfallen till huvudpersoner.

Handlingen utspelar sig i Oslos dekadenta finansvärld med kontor och restauranger på fashionabla och svindyra Akers Brygge (antar jag). De fyra huvudpersonerna är Adam, som är svensk och gruppens ledande psykopat samt Adams norska kollegor William, Henrik och Jeppe. Eftersom jag vet att ni som läser detta sannolikt redan har sett alla avsnitten av Exit så ska jag inte skildra själva händelseförloppet på annat sätt än att konstatera att det i säsong 3 inte verkar bli något händelseförlopp alls. Serien känns inte ens som en bil som går på tomgång utan som en rostig gammal kärra som har drabbats av totalt motorhaveri och som aldrig mer går att köra.

De fyra s k investerarnas finansiella verksamhet (som inte tål dagens ljus) verkar i den sista säsongen av Exit helt ha kommit i skymundan. Det enda serien nu levererar är sexorgier, sadism/sadomasochism, fyllefester, ett accelererande våld, hämndbegär, ett kränkande kvinnohat och en drogkultur som kan få den värste drogkonsument att rodna av avundsjuka.

Exit produceras av produktionsbolaget Freemantle för norska NRK. Delfinansiärer är svenska SVT, danska DR (Danmarks radio) och finska Yle. Serien har sålts till femtio länder. Svenska skattebetalare är alltså med och betalar för en TV-serie som totalt har urartat i sexorgier, våld, samlagsscener, droger och en fyllefest som aldrig tar slut. Jag kan acceptera att de två första säsongerna kunde ha ett visst underhållningsvärde men säsong 3 skulle aldrig ha producerats.

Hur kan en så respekterad TV-chef som Hanna Stjärne ens komma på tanken att sända sådan smörja i Sveriges Television? Har hon inga rådgivare eller har behovet av höga tittarsiffror blivit så pockande att hon tillåter att den värsta skit som någonsin har producerats i Norge sänds ut över Sverige?

SVT (liksom NRK, DR och Yle) är alla public service-företag. De står i allmänhetens tjänst. De producerar  allmännyttig allmän-TV vars verksamhet syftar till att ge allmänheten en särskild sorts berikande programutbud genom att företaget i fråga har ett avtal med staten rörande bolagets programinnehåll. Att vara ett publicservice-företag är med andra ord starkt förpliktande. Kan Exit beskrivas som ”en särskild sorts berikande programutbud”?

Knappast.

Därför ställer jag frågan: Är det en uppgift för ett public service-företag att sända program med starkt sadistiskt, kvinnoförnedrande och barnfientligt innehåll där sex, droger och alkohol glorifieras och där allt går ut på att lura andra, inte minst staten, på pengar?

Jag är inte någon gammal kärring som har drabbats av nymoralism. Mitt sinnelag är liberalt men jag har höga krav på kvalitet, inte minst på utbudet i public service-TV. Anständigheten bjuder att fyra nordiska TV-bolag inte ska ägna sig åt den här sortens glorifierad hårdporr och excesser i droger, alkohol och allmän barbari hur lustfyllt vissa tittare än kan tycka att det är.

Den tredje säsongen av Exit är ett medialt bottennapp. Även om NRK i förtexten varnar för för att programmet innehåller scener med droger, våld och sex så saknar detta betydelse. Hela programidén går ju ut på att visa just det som man varnar för.

Jag har inte tillgång till några tittarsiffror för Exit men jag kan anta att tittandet har sjunkit i samband med att säsong 3 startade. Jag hoppas i alla fall det.

Exit är inte public service. Exit är en orgie i sex, pornografi och droger som hör hemma på de mörkaste bakgatorna, inte i svenska hem.

Skäll gärna på mig om ni inte tycker som jag. Jag kommer att försvara mig.