Idag har jag sett "den sjunde vågen". Nej, det är inte en film. Det är heller inte ett album av Marie Fredriksson. Det är, trodde jag och många med mig, ett helt naturligt fenomen i havet. Enligt vissa iakttagelser är den sjunde vågen som slår mot stranden alltid större än de sex föregående, en slags naturlig vågdynamik, som följer ett på förhand bestämt rörelsemönster. Efter det att den sjunde vågen kommit upprepar sig samma mönster igen…och igen…och igen…
Jag njöt av den sjunde vågen när jag var på stranden idag, en liten sandstrand vid Medelhavet nära en liten by vid namn Sotogrande på vägen mot Gibraltar. Redan när jag vaknade i morse hörde jag ljudet av vågorna som slog mot stranden. Det var första gången jag kunde höra vågorna trots att vi bor så långt som 600 meter från vattnet. Men idag var det en speciell dag. Det var mulet och dimmigt och nästan helt vindstilla. Men i havet forsade underströmmarna fram starkt. Redan i morse bestämde jag mig för att jag ville se havet – på riktigt.
Därför tog jag bilen och körde till den lilla strand, som jag upptäckt när jag varit ute på mina cykelturer. Jag parkerade bilen i närheten av stranden, gick över den fortfarande heta sanden fram till vattenbrynet för att kunna njuta inte bara av den sjunde vågen utan av alla de andra vågorna också.
Sedan har jag förstått att "den sjunde vågen" bara är en myt. Det finns ingen sådan regelbundenhet i havsvågornas rörelsemönster. Men jag hävdar ändå att den sjunde vågen existerar. Jag såg den med egna ögon. Jag såg vågorna som kom mot mig med en exakt regelbundenhet. En av vågorna – den sjunde – var hela tiden större än de andra.
Jag hade velat stanna kvar på stranden hela eftermiddagen. Jag var nästan ensam. Ett stycke bort satt en ung kvinna och tittade ut över havet. Jag skulle ha velat göra detsamma.
Plötsligt dök en man upp. Jag bad honom ta några bilder på mig med Medelhavet i bakgrunden. Det gjorde han.
o o o o o
Ikväll har jag ätit middag med vännerna Jerry och Marja-Leena. Vi var på en fantastisk köttrestaurang i deras lilla hemby Cancelada. Jag beställde chateaubriand som jag fick steka själv på en het täljstensplatta. Det var det bästa kött jag någonsin har ätit. Bara i Belgien kan man äta lika gott kött.
Den som någon gång i livet råkar passera Cancelada i Andalusien, stanna gå till och gör ett besök på restaurangen Carnicero. Det är värt alla pengar i världen.
