Den 40-årige psykiskt sjuke och sannolikt schizofrene mannen tilläts ifjol av sin läkare att fritt röra sig ute i samhället trots att han för åtskilliga år sen insjuknade i paranoid schizofreni och därefter vårdades på rättspsykiatriska kliniker, både i Frankrike och Sverige.

40-åringen är också dömd för flera våldsbrott både mot anhöriga och mot polis. För några år sen knivhögg han en närstående person i halsen och 2019 dömdes han för försök till våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd efter att ha kastat en ljuskandelaber i smide mot en polisman.

Mannen dömdes till rättspsykiatrisk vård men efter bara två år valde hans läkare att inte ansöka hos förvaltningsrätten om fortsatt vård för mannen utan skrev ut honom till friheten igen.

I flera domar från förvaltningsrätten tonar bilden fram av en farlig gärningsman som dessvärre inte själv anser att han lider av någon psykisk sjukdom. Så här skrev till exempel chefsöverläkaren inför den senaste domen som föll i juni 2021:

”NN har tidigare, vid frivillig vård, valt att avsluta sin medicinering med återinsjuknande i sin psykiatriska sjukdom som följd”.

I en annan dom står det att mannen drabbas av vanföreställningar om han slutar med sin psykosdämpande medicin. Detta har uppenbarligen hänt flera gånger och är mycket allvarligt eftersom han själv saknar sjukdomsinsikt och inte anser sig vara psykiskt sjuk.

I Frankrike vårdades han under flera månader på psykiatrisk klinik varefter han förflyttades till Sverige, allt enligt uppgift från förvaltningsrätten. I Sverige dömdes han till tre års rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning. Det betyder att en läkare kunde skriva ut honom från sjukhuset utan att en domstol först behövde pröva detta.

Detta gjorde att Magnus Wall-n kunde friges efter kort tid och leva fritt ute i samhället – trots att han utifrån en lång rad kriterier måste betraktas som en person som kan vara farlig för sin omgivning.

Sen han kom tillbaka till Sverige har Magnus enligt uppgift från anhöriga även bott i skogen under ett till två års tid.

Idag strax efter klockan 13.00 beslutade Stockholms tingsrätt att häkta Magnus Wall-n på sannolika skäl misstänkt för dubbelmord. Under häktningsförhandlingarna uppgav Magnus´ advokat att hans klient varken hade erkänt eller förnekat brott. Han har heller inte angett något motiv till sina handlingar.

Som skäl för häktningen hävdar tingsrätten att det skulle kunna föreligga risk för flyktfara, att den misstänkte kan begå nya brott, att han kan undanröja bevis eller på andra sätt försvåra brottsutredningen. På häktet beläggs han med hårda restriktioner. Han får inte placeras tillsammans med andra. Han får inte umgås med andra. Han får inte ta emot besök, inte heller följa mediebevakningen, inte kommunicera elektroniskt med yttervärlden eller skicka/ta emot brev.

Åtal mot Magnus Wall-n ska vara väckt senast den 29 juni.

Det var alltså vid 14-tiden i torsdags som polisen larmades om de fasansfulla morden i Hägersten. Den misstänkte ska då redan ha lämnat brottsplatsen till fots men senare åkt vidare med taxi mot hemmet i Uppsala. Till saken hör att han även hade anlänt till systerns villa i Hägersten med taxi – trots att han påstått att han hade ekonomiska problem.

Efter morden inledde polisen en massiv jakt på Magnus Wall-n och han kunde gripas efter ett rådigt ingripande från en enskild polisman. Denne hade på vinst och förlust ringt upp Magnus Wall-ns mobiltelefon. Magnus hade svarat och berättat att han befann sig i en taxi utanför Karolinska. Han hade då uppmanats att stanna och invänta polisen. Det hade Magnus Wall-n gjort. Han lät sig senare gripas under odramatisk former. Vid gripandet beslagtog polisen en blodig kniv som låg i 40-åringens ficka. Utan tvekan handlade det om mordvapnet.

De här blodiga och brutala morden utförda av en person med en omedicinerad psykisk sjukdom innebär ett stort underbetyg inte bara åt det svenska rättssamhället utan framförallt åt vården av psykiskt sjuka i det här landet. Den här mannen var psykiskt sjuk samtidigt som han saknade sjukdomsinsikt. Han hade tidigare visat våldsamma tendenser. Han struntade i att ta sina mediciner. Ändå skrevs han ut av överläkare på Akademiska sjukhusets psykiatriska avdelning i Uppsala utan att få någon övervakning.

Ingen kontrollerade att han tog sin medicin. Ingen kontrollerade hur hans sjukdom utvecklades. Han betraktades uppenbarligen som frisk som en nötkärna och skulle kunna klara sig själv utan övervakning. Vi ser nu hur det gick:

Han tog taxi från Uppsala till Hägersten, knivmördade sin tre år äldre syster och knivmördade sin femårige systerson – av skäl som fortfarande är helt okända för alla.

Magnus Wall-n visade sig vara precis så samhällsfarlig som en psykiskt sjuk och våldsbenägen person kan vara som betraktar sig som frisk och struntar i sin medicinering. Det kan bara gå på ett sätt.

Läkarna på Akademiska i Uppsala borde anmälas till Inspektionen för vård och omsorg och helst berövas sina läkarlegitimationer. De lät en tidsinställd bomb promenera omkring fritt i samhället utan att ens fundera på vad som skulle hända om – eller när – den tidsinställda bromsen briserade.

Det här handlar inte bara om två skrämmande mord. Det här är också en av de senaste årens mest upprörande och häpnadsväckande medicinska och rättsliga skandaler. Den är till och med på ett sätt värre än alla gängskjutningarna. För när det gäller gängskjutningarna handlar det det alltid om grovt kriminella skurkar som mördar andra kriminella skurkar. Ingen av dem är oskyldig.

När det gäller morden i Hägersten var det två fullkomligt oskyldiga människor som fick sätta livet till för att tillfredsställa en dåres plötsliga nycker – och värst av allt: det var också ett litet barns liv som offrades.

Till detta kommer sorgen hos alla andra anhöriga som drabbats av detta fullkomligt meningslösa våldsdåd, pappan till den 5-årige pojken, lillebrodern, föräldrarna, släktingarna och vännerna till den mördade kvinnan, grannarna och kompisar på dagis – men framförallt allas vår tilltro till rättssamhället och till samhällets förmåga (i det här fallet oförmåga) att skydda sina medborgare.