Den andra dagen av det nya året 2024 är snart slut. Snön singlar ner i stora flingor utanför fönstret. Alltid något med tanke på de usla vintrar som vi har genomlidit under en lång rad av år – i alla fall här på Södertörn. Blir det en ”riktig” vinter i år har vi i alla fall något att glädjas åt.

Det blev en vit jul. Det blev en vit nyårshelg och det ser ut att bli en lika vit – och betydligt kallare – trettonhelg. Åren 2023 och 2024 frös ihop med hjälp av ett antal minusgrader. Det är ett gott tecken när åren fryser ihop för den som gillar snö och kalla vintrar.

Bosses och mitt julfirande blev anspråkslöst. Detsamma gällde vårt nyårsfirande. Det blev varken champagne eller hummer, däremot en underbar av mig egenhändigt komponerad vintergryta med kött och massor av nyttiga grönsaker. Några raketer sköt vi heller inte upp men kunde konstatera att det sköts desto mera på andra håll i vår omedelbara närhet.

Jag uppfattar nyårsfirandet som minst sagt hysteriskt. Visst vill folk passa på att festa när tillfälle bjuds och inget ont i det, men traditionen att fira in ett nytt år är något helt annat. När jag och många med mig ser tillbaka på 2023 framstår detta år som ett ”skitår” – i många bemärkelser, både för mitt privata vidkommande och för det svenska samhället och omvärlden i stort.

Nej, det kanske aldrig kommer.

Det pågår två blodiga krig i världen, Rysslands anfallskrig i Ukraina och Israels utrotningskrig i Gaza. Båda krigen hotar vår stabilitet, ja, i Rysslands fall till och med världsfreden. Under 2024 går Rysslands krig i Ukraina in på sitt tredje år. Vladimir Putin tillkännagav häromdagen att Ukraina ska vara utplånat redan 2026 och då vara i rysk ägo.

Samtidigt har Putin under hösten hotat med ett storkrig mot Nato. Häromdagen tillkännagav han till exempel att Moskva hade kommit överens med president Lukasjenko om att placera ryska taktiska kärnvapen i Belarus och därmed öka kärnvapenhotet mot väst. Ett skrämskott kanske, men det kan också bli allvar.

I mars stundar presidentval i Ryssland. Putin har meddelat att han kandiderar. Han kommer att vinna valet eftersom 70 procent av det ryska folket vill att just Putin ska fortsätta att styra Ryssland. Så vi i väst vet vad vi har att vänta oss.

Men Putin kommer inte att nöja sig med att ta över Ukraina. Han tänker också lägga under sig Georgien, Moldavien och Kazakstan och därmed återskapa ett Storryssland. Polen och Rumänien ingår också i hans framtidsplaner liksom Belarus och de tre baltiska staterna.

Med de ryska framtidsplanerna stannar inte vid detta.

För en tid sen lät ryska propagandister förstå att det är Ryssland självt som bestämmer var landets gränser ska gå, inte någon annan part. Propagandisterna föreslog att Rysslands västra landgräns skulle gå någonstans nära staden Krakow i södra Polen. Sannolikt vill Ryssland helt enkelt dela Polen mitt itu och låta Rysslands västra landgräns följa floden Wislas bana från söder till norr. Wisla passerar ju både huvudstaden Warszawa och den vackra kulturstaden Krakow i söder.

Detta är oroande signaler som visar att Nato och hela västvärlden måste ta de ryska hoten på fullaste allvar.

Men det är inte bara de hot som kommer från vår omvärld som gör att det blir absurt att fira att år 2024 har inletts med smällande champagnekorkar och fräsande färglada raketer. Istället kan 2024 bli inte bara ett ”skitår” utan ett farligt år. Med ett grannland som Ryssland, som dessutom kommer att fortsätta att styras av ”den nye Adolf Hitler”, nämligen Vladimir Putin, har man all anledning att se allvarligt på framtiden.

Jag tänker också på det som gjorde 2023 (och även 2022) till ”skitår”. Chockhöjda elpriser – delvis som en följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina – slog till mot de svenska hushållen. Folk som redan levde på marginalen hamnade plötsligt under marginalen, under fattigdomsgränsen.

Vecka efter vecka höjde Riksbanken reporäntan. Det ledde till kraftiga räntehöjningar som slog direkt mot hushållen. Räntorna på bostadslånen blev en börda som blev allt tyngre att bära.

Inflationen steg och steg. Matpriserna ökade till rekordnivåer. Bensin och andra drivmedel blev dyrare för varje vecka. Sverige – och även stora delar av västvärlden – befann sig plötsligt i en skenande inflationsekonomi som slog hårdast mot de redan svaga.

Min pessimism inför år 2024 bottnar i övertygelsen om att ekonomin under det här året inte kommer att bli bättre än under 2023, kanske till och med sämre. Med största sannolikhet ser vi fram emot en vinter med mycket snö och sträng kyla i stora delar av landet. Det leder per automatik till snabbt stigande elpriser och nya prischocker på mat och andra dagligvaror, allt i en karusell som skenar allt fortare och alltmer okontrollerat.

För den som har missat detta kan jag dessutom  berätta att elkostnaderna i praktiken redan har stigit från och med den 1 januari i år genom politiska beslut. Energiskatten har t ex höjts med 9,2 procent genom en så kallad indexuppräkning av energiskatten. Det är en förändring som knappast är särskilt välkommen i ett läge när elpriserna redan är skyhöga och hotar att explodera.

Dessutom höjs elnätsavgiften i år. Lägg därtill de prisuppgångar på el som den s k elmarknaden bestämmer om varje dag dels på grund av sträng kyla, påstådd elbrist, stigande efterfrågan på el från kontinenten och därtill den allmänna girigheten hos elproducenterna.

Det får därför bli stearinljus som kommer att gälla, inte bara nu under jul- och nyårshelgerna utan som en bestående del både av uppvärmningen och upplysningen.

Så det ser mycket mörkt ut, inte bara för ekonomin som helhet utan framförallt när det gäller de förnödenheter som vi alla behöver för att överleva. Och rädslan för krig gör inte saken bättre.